I förra veckan skulle ungdomar prata kultur och makt på Fixidé 2011 på Lava i Kulturhuset i Stockholm. Enligt arrangörerna var det en idéfest. I praktiken innebar det två dagar av presentationer och samtal av, med och för unga i åldrarna tretton till tjugofem som är aktiva inom eller intresserade av kulturområdet.

Trettonåringarna lyste med sin frånvaro, men de runt tjugo var desto fler. Och det kanske inte var så konstigt. Efterson det är de som är i början av sin yrkeskarriär och måste ta till alla medel för att slå sig in på kulturens smala och underfinansierade fält.

Trots att det var en i många fall dystopisk bild som visades upp fanns ändå en anda av hoppfullhet. Kulturfältets ogästvänlighet till trots lyckas unga ta sig in på det, och det är svårt att inte inspireras av de kreativa lösningar och den experimentlusta som visades upp.

Kamp om överlevnad

Samtalen rörde vilka som har makten på kulturfältet och i samhället i stort. Och till viss del även hur man ska förändra detta. Till exempel debatterades förlagens och tidskrifternas vanmäktiga kamp för överlevnad i ett hårdnande ekonomiskt klimat. Kvantitet och säljtänk går före kvalitet och projekten att sprida litteraturen och hitta ny publik för den har för länge sedan lagts ner.

Ett annat exempel var när teatergruppen Gruppen visar upp sin film ”Hur kan vi leva på Gruppen?”. Gruppen består av Nina Haber, Elin Söderquist och Bianca Kronlöf som går sista året på Högskolan för scen och musik i Göteborg och filmen visar hur Gruppen under möten med olika teaterchefer framför en sång vars text, ”ge oss jobb”, skränas fram. Filmens ämne är det tabu som finns inom kulturen att på detta sätt be om jobb, samtidigt som det är vad som behövs, om än under mer dolda former, för att över huvud taget få ett jobb.

Virtuella gränser och subkulturer

Även Albin Werles konstprojekt belyser makten i samhället. Werle har gjort åtta olika projekt om internets gränser, möjligheter och oanade subkulturer. Internet har, speciellt på senare tid i och med de så kallade ”twitterrevolutionerna”, hyllats som ett viktigt redskap och som ett demokratiskt forum.

Men även internet har gränser. Albin Werle belyste vad en hypotetisk person som bara lever på internet har möjlighet att se. För att illustrera detta har han tagit de bilder där Google Street View-bilen valt att sluta dokumentera. I ett fall är det på en landsväg. En bil är med i fotografiet, som fortsätter iväg ifrån oss mot horisonten. Uppenbarligen tar vägen inte slut där. På detta sätt synliggörs internets gränser på ett effektivt sätt – det som visas på internet är inte hela sanningen.

Nätets makt

Som en motvikt till detta fanns presentationen ”Internet är magiskt men inte svart magi” av den grupp människor som bland annat legat bakom komigenlena.nu, en kampanj för att Lena Sommestad skulle bli nu partiledare för Socialdemokraterna. Det är en löst sammanhållen grupp som kallar sig för nätaktivister.

Med olika specialkompetenser har de gått ihop för att, som i fallet med komigenlena.nu, jobba med olika kampanjer för frågor som berör dem. Genom att marknadsföra projekten på sociala medier har de lyckats få enormt genomslag på kort tid. Detta belyser hur internet effektivt kan användas för att nå ut till många och skapa något som kan liknas vid virtuella demonstrationer.

Makt som könsvarelse

Makten i samhället i stort belyses av bland andra Hedvig Ljungar, som debuterar på LL-förlaget (LL står för lättläst) nästa år med boken Uppdrag: Makt, om hur det är att vara ung och könsvarelse. Feministiskt Perspektiv frågade henne vad makt är:

– Det är en svår fråga, för makt är ett så stort och vitt begrepp. Men som jag ser det finns både positiv och negativ makt. Negativ makt är statisk makt – könsroller är ett typiskt exempel på ett statiskt maktfenomen. Positiv makt är den makt vi som individer har för att angripa dessa statiska maktfenomen.

Hur används den positiva makten rent konkret?

– Den positiva makten kan utövas för att bidrar till positiva maktförskjutningar. Det är viktigt att prata om maktfenomenen, ställa frågor, rannsaka sig själv. Fattar jag mina beslut utifrån könsrollstänk? Påverkar det mig om en person jag talar med är kvinna eller man? Hur i sådana fall? Har man genusglasögon är man oftast medveten om sådant, men genom att diskutera sådant med andra kan även de medvetandegöras. Fler måste inse att vi är en del av ett stort samhälle, som påverkar oss – något som gått förlorat i vår individualistiska tid. Mitt sätt att jobba för detta är att skriva om det.

Hur skriver du om makt?

– Jag utgår från egenupplevda händelser och sådant som jag fått berättat för mig och sätter sedan in det i ett större sammanhang. Könsmaktsordningen gör sig gällande överallt, det är bara att titta på exempelvis kläder – underkläderna för nioåringar ser likadana ut som damunderkläderna. Vad ska en nioåring med en stringtrosa till?

Varför behövs din bok?

– För att vi ska bli fria som individer. Könsskillnaderna behöver jämnas ut. Så länge vi har en manlig norm så förpassas alla till könsvarelser. Det är hämmande för oss som individer att behöva leva upp till könsnormer, vare sig vi gör det medvetet eller omedvetet. Det handlar inte om att alla ska gå omkring i svarta sopsäckar och raka av sig håret, bara att fler människor måste öppna ögonen och bli medvetna.