Marie Curie är ett av de viktiga undantagen i en annars kvinnoödslig vetenskapshistoria, mycket tack vare att hon fick Nobelpriset i kemi. En del av historien som är mindre känd är att kvinnosolidaritet var avgörande i ett läge då en manligt dominerad offentlighet försökte sätta henne på plats genom att hänvisa till hennes sexualmoral. Nu firas detta med en stor fest.
Det är 100 år sedan Marie Curie fick sitt andra Nobelpris – denna gång i kemi. Det var emellertid inte självklart att hon skulle komma till Stockholm för att ta emot priset. Tiden innan hade Marie utsatts för en förtalskampanj i den franska pressen. Hennes ansökan att bli upptagen i Franska akademin hade utlösts en hatkampanj med antisemitiska och ultranationalistiska undertoner i den konservativa pressen. Situationen förvärrades när hon anklagades för att vara anledningen till separationen mellan sina kolleger Paul Langevin och hans hustru.
Situationen gjorde att flera betydelsefulla personer ville förmå Marie att lämna Paris bland annat för att hennes fortsatta närvaro kunde skada Sorbonne, där hon var anställd. Ännu värre blev det när Langevin utmanade den tidningsman som publicerat några brev som ansågs vara komprometterande till en duell.
Ängslig priskommitté
I Sverige följde man utvecklingen i Paris noggrant. Svante Arrhenius, Nobelpristagare i kemi 1903 och medlem i Nobelkommittén, som först försäkrat Marie om att hon var välkommen till Stockholm drog öronen åt sig, skrev till Marie och bad henne att inte komma till prisutdelningen och heller inte acceptera priset innan en kommande rättegång har klarat ut hennes relation till Langevin. Marie svarade att priset tilldelats henne för upptäckten av radium och polonium och att hon inte kunde acceptera att en värdering av vetenskapligt arbete fick påverkas av förtal rörande en forskares privatliv.
I denna situation fick Marie Curie stöd av Akademiskt Bildade Kvinnors Förening (nuvarande KAF). Vid denna tid var Karolina Widerström, Sveriges första kvinnliga läkare, ordförande i föreningen. Eftersom man befarade ett svalt mottagande i Sverige skickade föreningen ner en representant, juristen och rösträttskämpen Anna Bugge-Wicksell, till Köpenhamn för att bistå Curie och hennes dotter på resan till Stockholm.
Solidarisk hyllning
Föreningen anordnade en hyllningsmiddag på Högloftet Skansen med inte mindre än 300 kvinnliga deltagare där Marie var hedersgäst. Festen blev mycket omskriven i pressen. Hela historien har uppmärksammats i den pågående utställningen på Nobelmuseet i Stockholm, där man bland annat kan läsa Curies svar på Arrhenius brev. I sin självbiografi säger Marie Curie att de svenska kvinnornas stöd var en stor tröst för henne i en besvärlig situation.
KAF vill påminna om detta viktiga uttryck för kvinnlig solidaritet i vår förenings historia samtidigt som vi igen vill hylla Marie Curies liv och gärning och lyfta fram kvinnors plats i vetenskapen i dag. Därför inbjuder vi till föreläsningar och en festmiddag följd av underhållning som knyter an till upplägget 1911.
