Hur kan normer och stereotyper inom lagidrott utmanas? Vad krävs det som kille för att passa in i ett lag? Feministiskt Perspektiv var med när boken Passa och passa in presenterades.
Tordagen den 15 september var det dags för release på boken ”Passa och passa in” av Sofia B Karlsson. Boken är en sammanställning av resultaten ifrån samtal om manlighet och utbildningsval, med AIK-spelare i ett pojkfotbollslag, inom ramen för projektet ”Spelar roll – fotboll och utbildning.
I paneldiskussionen dryftades frågeställningar som vad killarna har för förväntningar på sig, både spelmässigt men också vilken typ av kille det går att vara? Hur det är att befinna sig i en enkönad miljö?
De flesta killarna som var föremål för undersökningen ansåg att det var svårt att sticka ut och att det också fanns en tydlig bild av att det är viktigt att vara manlig. Men den aspekten visade sig vara överdriven om man jämför med hur viktigt det verkade vara för var och en.
Jesper Fundberg, idrottsforskare och författare till boken ” Kom igen gubbar”, skrädde inte orden när han berättade vad han ansåg att pojkar får lära sig inom fotbollsvärlden.
– De ska inte spela som en kärring, hålla bögavstånd och invandrare är lite macho men feminina också. Så håll koll på dessa tre figurer, kärringen, bögen och invandraren. Man ska vara stor stark och synas och höras. Och framförallt inte visa några känslor.
Han berättade också om de män som han möter i arbetslivet när han föreläser. Att föreställningarna om manlighet blir till förtret i resten av livet och först i slutet av arbetslivet kommer de på att de har lurat sig själva. Att söka och få bekräftelse utifrån dessa aspekter ger egentligen ingen som helst trygghet.
Inte visa känslor
Lisa Malmberg som arbetar för Amphi produktion inom området för genusfrågor och jämställdhetsutveckling har nyligen arbetat med ett projekt som heter machofabriken. Där arbetar de med en låda som en symbol för normer för manlighet.
AIK -laget har använt sig av lådan för att associera kring normer för manlighet. Några ord som dör upp från killarna var, självsäker, högljudd, beskyddande, beslutsam och ståtlig. Denna låda verkar som ett verktyg för ett förändringsarbete med normer och värderingar.
De starkaste reglerna som hon märkt är att killarna inte får gråta, inte visa känslor. Även att det finns regler för hur man ska gråta och när man får göra det.
– De kanske inte själva tycker att det är viktigt med manlighet, men man tror att alla andra tycker det, vilket leder till en otrygg miljö.
John Wall, huvudtränare för det intervjuade AIK juniorerna försöker sträva efter att lära killarna att det är personen som vinner i längden snarare än könet.
– Vi arbetar inte med punktinsatser utan försöker under träningarna att implementera självkänsla och inte bara själförtroende riktat till prestation.
På frågan om hur det ser ut i omklädningsrummen, svarar Jon Wall att det är nog så svårt att bli elitspelare. Varför ska det då vara svårare att passera ett omklädningsrum helskinnad?
– Vi försöker ta diskussionen kring normer och värderingar i grupp och inte med individuella spelare.
Könsseparatism ett problem?
Andra ämnen som dök upp var idrottens könsseparatism. Just att den är könsuppdelad i nästan varje atom. Hur påverkar det synen på kön?
Här kom det fram att problemet inte ligger i själva könsseparatismen utan snarare i värderingarna kring vad som uppfattas som ”manligt” och ”kvinnligt”. Problemet i att man har könsuppdelade verksamheter ansågs snarare handla om vad man väljer att göra inom dessa verksamheter.
Om man har en jargong i omklädningsrummen som går ut på att tala i termer av kärringar och bögar. Då blir det problem, menade Jesper Fundberg. Men om det förs ett vuxet samtal där man låter pojkar och män öva på att uttrycka känslor, tankar och reflektioner på ett vuxet sätt.
Då kanske det snarare är en fördel att ha könsseparata verksamheter. Just att killarna inte skulle kunna tänka sig att komma till en träning utan att ta med ”lådan” med alla föreställningar.
Ett utav de resultaten som finns med i boken visar på hur ensam killarna blir socialt om de skulle bryta dessa mönster. Att rädslan för att bli exkluderad och på grund av detta väljer killarna att bli bärare av dessa könstereotypa normer och värderingar.
Här menade Caroline Olsson, koordinator för likabehandling av studenter och breddad rekrytering vid Karolinska Institutet att fotbollsvärlden ibland skulle tjäna på att tjejer och killar spelade tillsammans. Just för att man kanske lär sig saker i möten med andra människor som inte representerar en själv. Att detta skulle underlätta för folk som inte vill definiera sig efter de rådande kategorierna.
John Wall, kan absolut se att pojkar och flickor spelar tillsammans i barn och ungdomsåren. Sedan anser han som de övriga i panelen att det är tränarens ansvar att komma in stötta laget för att bli mentalt rustade att möta jobbiga situationer. Tränaren ska vara en förebild.
– Kan vi slå hål och bygga någon annan sorts låda under tiden killarna befinner sig hos oss och bryta mönster, så är det inte mig emot.
Jesper Fundberg ställer sig frågande till John Walls svar:
– Jag blir lika fascinerad varje gång. John säger att de arbetar för att uppmuntra att bryta mönster och förändra innehållet i lådan. Trots detta visar forskningen år efter år att idrotten står för de mest könstraditionella institutionerna. Det finns ingen rörelse som jag känner till som är så nervösa när något bryter mot mönstren som inom idrottsvärlden. När bröt ni senast ett mönster och vad hände?
John svarar svepande:
–Ja, hur bryter man mönster? Kanske att som ledare förhåller sig på ett speciellt sätt i omklädningsrummen. Att vi lyfter upp känsloaspekter hur killarna mår i sin vardag. Men jag är öppen för att lära mig mer om detta.
Tränarens ansvar
Summan av diskussionen var att det är de vuxna som också måste titta på sig själva och bli medvetna om vilka mönster de själva är bärare av. Att det handlar om vilka förebilder man är som vuxen. Killarna gör inte som man säger utan som tränarna gör.
I slutet av paneldiskussionen släpptes åhörarna in i debatten med frågeställningar. En fråga som stack ut ur mängden kom från en person som ofta brukar gå och titta på AIK:s hemmamatcher. Kanske tydliggör frågan den komplexitet som i det här fallet fotbollen tampas med.
Frågan handlade om AIK – ledningens sätt att hantera den läktarkultur som råder. En kultur vars miljö präglas av en oerhört aggressiv manlighet. Också varför ”Firman Boys” (en maffiaorganisation som hotar och trakasserar ledningen för AIK)banderoll tillåts hänga på läktaren?
Åhöraren menade att det är dubbelmoral att gå ut och säga att vi arbetar mot läktarvåld men banderollen får ändå sitta kvar.
John Wall säger att han inte kan svara för de individer som förstör fotbollens rykte. Att värdegrundsarbetet är så mycket större och att de arbetar mycket långsammare än att det hängs upp en banderoll inför en match.
Sofia B Karlsson
Tvivelaktig inledning
Trots att det rådde lite olika åsikter om hur man ska förändra fotbollsmiljön så var samtliga i panelen överens om att något måste göras och att ansvaret främst ligger på ledarna.
Men att sedan det svenska fotbollsförbundets ordförande Lars Åke Lagrell som var inbjuden till panelen med kort varsel meddelade att han inte tänkte närvara säger kanske en del om hur mycket detta är prioriterat.
Även inledningen på paneldebatten väckte starka tvivel på hur och insiktsfull och på vilket sätt Karolinska institutets forskare väljer att tyda forskningsresultaten kopplat till genus.
En forskare från Karolinska institutet inledde kvällen med att säga: ”Vad är det för skillnad på en kille och en tjej? Vi forskare har kommit fram till att det bara är en ända protein som skiljer dem åt. Östrogen har två stycken receptioner hos tjejer. En alfa och en beta receptor. Beta receptorn finns bara hos kvinnor. Tänk att en sådan liten sak kan bidra till så stora skillnader mellan killar och tjejer. För skillnad det är det.”
Sedan gör han här en jämförelse:
”Hur ser det ut när en tjej eller kille kokar ägg? I min familj står vi killar kvar och väntar tills ägget har kokat klart, medans tjejerna gör tio andra grejer. Alltså, förmågan att kunna göra många grejer samtidigt är definitivt en egenskap som tjejer kan bättre än killar.
Varför har Karolinska Institutet 251 professorer som är män och 80 som är kvinnor? Professorer kan mycket om en enda liten grej. Då kommer man så kallat långt i sin karriär. Det tror jag är vanligare bland killar. Tjejer har mer en vidsynt tillvaro och fler intressen.”
