Förra veckan, besökte AlAmals ordförande Hanaa Edwar Sverige, på inbjudan av Kvinna till Kvinna för att delta i seminariet ”Terror, kön och makt” – läs mer. Nu, åtta år efter den militära invasionen och regimbytet i Irak, berättar en av Iraks mest kända kvinnorättsaktivister att 6 miljoner av landets 34 miljoner invånare lever i fattigdom. 1,5 miljoner änkor och 3 miljoner föräldralösa barn kämpar för överlevnad i ett oljerikt land. Våldet härjar civilas liv varje dag.

– Iraks politiska ledning är korrupt och sätter sina egna intressen framför folkets. 45 procent av ungdomarna i mitt land är arbetslösa och 1.5 miljoner människor är flyktingar i sitt eget land. Dessa siffror är skrämmande och kan leda till explosion och revolter.

Hanna Edwar har kämpat hela sitt liv för ett bättre Irak. Under Saddam, i många år, levde hon i exil. 1996 flyttade hon till Erbil, en stad i den kurdiska delen av Irak. Hon fick inte bosätta sig i sin hemstad Basra. Det var i Erbil hon bildade kvinnoorganisationen AlAmal. Efter Saddams fall flyttade hon till Baghdad och nu är AlAmal verksam i hela landet. 2004 bildade Edwar Irakiska kvinnors nätverk.

Kan vi tala om någon kvinnorörelse i Iraq eller handlar det om några NGOs*?

– Ja, historiskt har Irak haft en kvinnorörelse. Kvinnonätverket består ju av 80 olika verksamma kvinnoorganisationer runt om i hela landet.

Vilka är Iraks kvinnorättsaktivister?

– De flesta är från den utbildade medelklassen, men många tillhör även arbetarklassen och har rötterna i lokala organisationer. Vi har ett effektivt och fungerande nätverk för kvinnoorganisationerna. Det märks när vi driver kampanjer mot analfabetism, mot våldet och mot diskrimineringen av kvinnor. En lyckad aktion var när vi protesterade mot planerade förändringar i lagstiftningen som gällde kvinnors rättigheter.

Irak hade redan 1959 en relativt sekulär familjelag som räknades som en av de mindre kvinnofientliga i regionen. Männens rätt till polygami var mycket begränsad, enligt den ursprungliga lagen. Kvinnor hade samma lagliga rättigheter som män. Lagen, som fortfarande är i kraft, ger kvinnor rätt till skilsmässa, underhåll och vårdnad av barnen. Men Saddam ändrade lagen som begränsade polygamin efter kriget mellan Iran och Irak. Det innebar att män inte längre behövde söka tillstånd från sin fru för att kunna gifta om sig med en krigsänka. Något som Saddams regim uppmuntrade.

Vilka restriktioner för polygami finns i lagen från 1959?

– Att en domstol ska bedöma mannens möjlighet att kunna försörja sina familjer, att vara rättvis till exempel. Nu vill vi inom kvinnoorganisationerna förbättra lagen från 1959 genom att göra det ännu svårare för män att begå polygami.

Edwar förklarar vidare att sedan 2003 och USA:s anfall försöker politiker och religiösa krafter att avskaffa familjelagen helt och hållet och införa sharialagar för alla områden som rör personstatus. Bland annat vill de legalisera tillfälliga äktenskap och barnäktenskap.

Men är tillfälliga äktenskap inte en shiitisk tradition, vill sunnitiska ledare i Irak också ha en sådan lag?

– Ja! Nu har de kommit fram till att tillfälliga äktenskap visst är tillåtna! Förut var det bara shiiterna i mindre, religiösa kretsar som ingick sådana äktenskap, och det var inte alls accepterat i irakiska samhället. Det var ingenting män kunde vara stolta över. Däremot är det nu förbjudet i Kurdistan där de har eget styre och sina egna lagar som är mycket mer progressiva jämfört med övriga landet.

Finns rätten till polygami kvar i Kurdistan?

– Ja, fast mycket svår att praktisera, eftersom den första fruns tillstånd krävs bland annat.

Men det kan inte vara så svårt att tvinga en utsatt kvinna till godkännande…

– Nej, och det händer också.

Varför kunde man inte förbjuda polygamin totalt i Kurdistan provinsen, som i Turkiet och Tunisien? Har det med religiösa övertygelser att göra?

– Nej, det har mest med klantraditionerna att göra. Men för att rättfärdiga detta använder män religionen. Vi argumenterar ofta att enligt det som står i Koranen är polygami egentligen förbjudet. Eftersom det krävs av mannen att vara totalt rättvis mot fruarna, både materiellt och känslomässigt, och det står vidare i samma ställe att ingen människa är kapabel av totalt rättvisa. Det handlar om olika tolkningar av Koranen, menar Edwar.

Det irakiska kvinnonätverket arbetar hårt och har att hittills kunnat stoppa två av de sex paragrafer i lagstiftningen där förändringar är föreslagna. Det gäller artikel 137, som handlade om avskaffandet av familjelagen, och artikel 41 som säger att allt i konstitutionen ska baseras på sharialagar. Nu talas det om ett nytt försök till konstitutionsändringar.

Trots all misär och alla hinder är Hanna Edwar optimist när det gäller sitt lands framtid och en sak är hon säker på:

– Jag har kämpat hela mitt liv för kvinnors rättigheter, för Iraks bättre framtid och jag kommer inte att ge upp så länge jag lever. Det är vad jag gör!

Hur kan människor i Sverige stödja dig och alla kvinnorättsaktivister i Irak så att ni kan kämpa vidare?

– Sverige var värd till ”Iraq Compact Conference” år 2008. Det arbetades för att inkludera kvinnorättsaktivisterna i denna viktiga konferens och det var mycket värdefullt. Eftersom det visade regeringen och politikerna i Irak att kvinnoorganisationerna har ett internationellt stöd och är en kraft att räkna med.

– Det internationella stödet för jämställdhet är mycket avgörande i vår kamp. Påtryckningar på beslutsfattarna i Irak är viktigt. Alla måste förstå att inget land når demokrati utan respekt för kvinnors rättigheter. Och det är förstås bra att det finns ett land som Sverige där folk har uppnått en hög nivå av kvinnors rättigheter. Det gör att kvinnor världen runt kan se hur ett sådant samhälle fungerar i verkligheten och att det går att visa upp en förebild, menar den irakiska kvinnokämpen Hanaa Edwar.

*Icke-statliga organisationer