Barn som rövas bort, antingen för sexuellt eller annat utnyttjande eller i vårdnadstvister, förs ofta över gränserna mellan länder. Därför beslöt EU-kommissionen redan för fyra år sedan att alla medlemsländer måste införa ett särskilt larmnummer för försvunna barn, 116 000.

I onsdags, 25 maj 2011, var sista datum för när larmnumren skulle vara installerade. Men Sverige har ännu inte infört larmnumret. Här möts den som ringer bara av ett pip och meddelandet ”Samtalet kunde inte kopplas fram. Var god kontrollera telefonnumret.”

Anna Hedh, som är socialdemokratisk ledamot av EU-parlamentet skriver i ett pressmeddelande att hon är kritisk till att regeringen inte infört larmnumret.

– Informationen från de första timmarna efter att ett barn har kidnappats är ofta avgörande. Ett gemensamt nummer för hela EU är självklart, bortförande av barn är ju ofta ett gränsöverskridande problem, säger Anna Hedh i ett pressmeddelande.

Feministiskt Perspektiv ringde upp barn- och äldreminister Maria Larssons pressekreterare Marcus Jonsson för att fråga varför alliansregeringen inte ordnat något larmnummer, men han kan inte svara på varför regeringen inte gjort något i frågan.

– Maria Larsson tillträdde ju som barn- och äldreminister först 2010, men hon arbetar aktivt med frågan nu. Innan årets slut ska larmnumret vara infört.

I Sverige är det tänkt att samtalen ska leda över till polisanmälan, och därför kommer det att bli en aktör nära polisen som ska ansvara för larmnumret. I en del andra länder kan det vara frivilligorganisationer. Marcus Jonsson betonar att socialdepartementet arbetar mycket aktivt med frågan nu, framför allt med att finna de rätta aktörerna.

Hittills har 13 medlemsländer infört larmnumret, bland annat Danmark, Belgien, Italien, Frankrike och England.