Sedan president Ali Abdullah Saleh återvände till Jemen för nästan precis en vecka sedan har inbördeskriget beskrivits som oundvikligt. ”Låt det komma då” har en av Tanya Holms grannar sagt i uppgivenhet. Men det är makteliter som är beredda till strid, inte folket, berättar hon för Feministiskt Perspektiv över en internetlinje som bryts efter varannan mening.
– De skott jag hörde från Hasaba-kvarteren i morse när jag vaknade kommer inte från de oppositionella demonstranterna, säger Tanya Holm.
Studentaktivisterna och de fredliga demonstranter som anslutit under en hittills åtta månader lång kamp mot regimen är fortfarande fast beslutna att fortsätta protestera och kräva Salehs avgång, men kommer aldrig att ta till vapen. Trots att den militärt överlägsna regimen dödar för att slå ner protesterna.
Redan detta visar enligt Tanya Holm hur förenklad och överdriven den bild är som förmedlas av ett Jemen där kriget är lika oundvikligt som en naturlag. Men bilden speglas i den uppgivenhet en del av de jemeniter hon träffat uttrycker.
Det har också förekommit massdemonstrationer som vare sig tar ställning för eller emot Saleh, utan strävar efter att förhindra krig. Då handlar det främst om demonstrationer initierade av kvinnor och där deltagarna är kvinnor. Att kvinnorna höjer sina röster ute på gatorna, om än i egna demonstrationer, är ett nytt fenomen som vuxit under revoltens gång.
Med makt följer ansvar
Bakom den överdrivna bilden av ett Jemen fyllt av terrorister beredda att ta till vapen finns mäktiga intressen. Även om president Saleh har vårdats i Saudiarabien är militärens högteknologiska vapen finansierade av USA, medan Saudiarabien finansierar och beväpnar den elit som står bakom det väpnade motstånd som då och då blossar upp. Denna elit stöder det största oppositionspartiet Islah och leds av den rikaste och mäktigaste klanen och dess överhuvud Sadiq Al-Ahmar. Men även om de är lika intresserade av ett maktskifte som de som demonstrerar mot Saleh vill de enligt Tanya Holm egentligen inte se några demokratiska förändringar.
Hennes poäng att makteliterna avgör om det blir krig, inte folket som protesterar. Ändå talas det oftast om våld mellan regimen och den folkliga resningen. Det mest troliga scenariot är att situationen blir än mer utdragen i ett läge då vardagen redan rasat samman.
– Det är inte krig i Jemen. Människor fruktar det, men vill inte ha det. De är inte redo att ta till sina vapen utan de väpnade striderna står mellan makteliter och de mäktiga intressen som står bakom dem. Dessa jättar påverkar den politiska utvecklingen här och har alltså ett ansvar att ta. Folk är hungriga. Och det är förödande för de enskilda människorna om detta blir utdraget, säger Tanya Holm.
