Pjäsen kunde ha fått heta Fittan gråter men här tillåts fittor att bli glada, så det namnet sågades. Namnet Bäverblues var bättre, det kräver ett större mått av snuskig fantasi. Pjäsen utgör en ny sorts pornografi, enligt dramatikern och regissören Alma Lindé.

– Pornografisk berättarteater, skulle jag vilja kalla det, säger hon.

– Vi berättar om sexupplevelser, sexbesvikelser och vi berättar om lust. Vi är trötta på att det finns så många pekpinnar i sexdebatten, vi vill även att lusten, leken och kåtheten får utrymme i samtalen, fortsätter hon.

För att göra det mer begripligt spelar ensemblen Skabbteatern upp en scen ur pjäsen. Johanna Essie Sjögren gör en karaktär som står i en proppfull tunnelbanevagn. Plötsligt blir hon varse en rörelse mot sin bak och ju längre det fortsätter desto kåtare blir hon.

Hon berättar med fantastisk inlevelse hur ståndet mot hennes bak växer i takt med att hennes lust ökar. Hur det slutar ska inte avslöjas här, mer än att det är en drift med känslor och fördomar som många kommer att känna igen sig i.

Gudrun Schyman och Johanna Koljonen är bland dem som kommer att delta i samtal efter pjäsen.

– Vi hoppas på samtal som mynnar ut i utbyte och bejakande av lusten. Inte en diskussion om vad som är rätt och vad som är fel. Det finns inget rätt eller fel i det vi känner, därmed inte sagt att det ibland är rätt ibland är fel att leva ut sina känslor, förklarar ensemblen och exemplifierar med ytterligare en scen.

Den här gången är det en triangel, två män och en kvinna som alla tre ger varandra en oerhörd njutning. Efteråt ska kvinnan gå på toaletten och stöter ihop med en man som vill knulla med henne inne på toaletten.

Hans slutsats är, efter att han har sett triangelspelet genom nyckelhålet, att den här kvinnan är med på allt slags sex. Han har helt missat den lust och överenskommelse som rådde mellan de tre.

– Kan ni tänka er en tjej kräva samma sak av en kille? Ja kanske, kanske. Men kan ni tänka er en tjej som dessutom inte hörsammar ett avvisande, ett nej-tack?

Utöver Alma Lindé och Alejandra Goic, som är de två som bildade Skabbteatern, medverkar Jenny Johansson, Johanna Essie Sjögren och Maria Ekelund. Jenny Johansson berättar att genom arbetet med pjäsen, vilket pågått i cirka två år, har hon blivit mycket mer medveten om att hon har ett ansvar för sin sexualitet.

– Och framöver tänker jag inte ödsla en minut av min tid på någon som inte respekterar mig och det jag värderar. Eller som min rollkaraktär uttrycker det i en scen: min fitta är inte en avrunkningsmaskin!