Kvinnor på södra Afriks landsbygd drabbas väldigt specifikt av de effekter klimatförändringarna redan börjat få. Men trots att dessa kvinnor har en central roll i produktionen av mat så känner de att deras åsikter och behov inte tas på allvar.
”Vi är här för att påminna konferensen av nedsmutsare att vi har våra egna lösningar på klimatkrisen!” hävdade kvinnorna under en väldig samling utanför konferenscentret där COP17 pågår. De säger att regeringar måste börja samarbeta med dem och hjälpa dem anpassa sin produktion för att bli mindre sårbara för förändringar i klimatet.

I ett memorandum riktat till UNFCCC och Afrikas regeringar kräver kvinnorna ett slut på könsdiskriminering genom ett omdistributionprogram som ser till att kvinnor får tillgång till hälften av marken. De vill också ha hälften av de pengar som går till utbildning och annat stöd till utveckling av landsbygden och skydd mot klimatförändringarna. Ursprungliga metoder och kunskaper för att återuppbygga ekosystemen och skapa ett mer motståndkraftigt jordbruk ska vara den centrala delen i klimatpolitiken. De länder som historiskt sett har stått för de största utsläppen ska utsättas för handels- och investeringssanktioner om de inte minskar utsläppen kraftigt.

Samling utanför konferenscentret.

En viktig och återkommande poäng i kvinnornas möten och skrivelser är att de på grund av sin position i produktionen också befinner sig i en väldigt strategisk ställning att förbättra situationen under klimatförändringarna.

– Som kvinnor är vi de mest sårbara för klimatförändringarna – men vi har också mycket kunskap. Den kunskap vi har är det enda som kommer kunna hjälpa oss att bekämpa klimatförändringarna på hela planeten, menade en ekofeminist från Ecuador som talade till de afrikanska kvinnorna.

Vid samlingen utanför COP17 står Roselina Muzereyi från Zimbabwe:

– Vi afrikanska kvinnor är trötta på klimatförändringarna och dess effekter. Vi säger nej till klimatförändringar, nej till utsläpp! säger hon.

– Klimatförändringarna är en massaker, ett folkmord. Men som kvinnor har vi också makt att påverka politiken även på internationell nivå, säger Roselina Muzereyi.

– Vår röst är viktigare än något annat – det är vi som producerar maten, som sätter maten på bordet, säger Shirley Davids från Sydafrika.

Kvinnorna står för en majoritet av matproduktionen – 80 procent av all mat som konsumeras i Afrika är producerad av kvinnor. Därför har torka och oregelbundet regn extra stor betydelse för deras liv och försörjningsmöjligheter. Redan nu har matproduktionen sjunkit kraftigt, i det lilla landet Lesotho med så mycket som 50 procent, säger Samantha Hargreaves från organisationen Action Aid.

– Med mindre mat finns det mindre att äta och mindre mat att sälja på marknaden, så hushållen på landbygden har mindre pengar att köpa andra nödvändiga varor för, säger hon.

I de länder, som till exempel Sydafrika, där stora delar av skolgången är privat och kostar pengar påverkar det barns och ungdomars undervisning. Där skolorna är gratis har en del familjer ändå inte råd att betala transportkostnaderna för att barnen ska kunna ta sig till skolan, som på landsbygden kan ligga många kilometer bort.

I Sydafrika är marken också ofta utarmad och har brist på näringsämnen, vilket leder till mindre näringsrika grödor.

– Matproducenter i Sydafrika påverkas lite annorlunda än i resten av södra Afrika på grund av kolonialismen och apartheid. De befinner sig redan på väldigt små markplättar av dålig kvalité där marken är djupt utarmad, menar Samantha Hargreaves.

– Så när vi talar om lösningar på klimatkrisen för små jordbrukare handlar det till en del faktiskt om landreform och att flytta människor till mark av bättre kvalité och att ge mer mark till små jordbrukare.

Samantha Hargreaves, Action Aid