Det var i måndags i förra veckan som Feministiskt Perspektiv avslöjade att kulturhusets ledning, med chefen Eric Sjöström i spetsen, beslutat att ställa in det feministiska streetdanceevenemanget Celebration of Womanhood som skulle ha gått av stapeln kvällen innan.

Anledningen var en Facebooktråd på evenemangets sida där ett tjugotal personer kritiserat att en av de deltagande grupperna dansade till en tonsatt bön ur Koranen. Trots att inga hot uttalats ansåg Kulturhuset att säkerhetsrisken var för hög för att föreställningen skulle få genomföras.

Nyheten spred sig som en löpeld genom medierna och orsakade en lika massiv som ihållande våg av kritik mot Kulturhusets agerande. Redan i förra veckan började Sjöström vackla när han i en debatt med Expressens kulturchef Karin Olsson i P1:s Studio ett tonade ner säkerhetsaspekten bakom beslutet.

I stället betonade Sjöström arrangörerna Freshests ovilja att få ett felaktigt fokus på evenemanget, vars syfte var att lyfta fram kvinnorna i den patriarkala streetdancekulturen. Själv sade sig kulturhuschefen vara osäker på om det varit rätt att ställa in föreställningen.

Och i onsdags gjorde Eric Sjöström alltså en helpudel. Under rubriken ”Stora lärdomar den senaste veckan” citerade han utförligt två av sina skarpaste kritiker, DN:s Lena Andersson och Expressens Karin Olsson, förklarade att han tagit stort intryck av debatten och förstått att beslutet att ställa in varit felaktigt.

– Jag lägger mig platt, säger Sjöström när Feministiskt Perspektiv ringer upp.

– Jag inser att jag med den korta tid jag hade på mig att fatta ett beslut gick på en känsla som var felaktig. Det förstår jag nu att så skulle det inte ha gått till. När det hände hade jag framför allt säkerhetsaspekten för ögonen, men nu förstår jag den stora symboliken i det hela, och jag skulle inte ha fattat ett så snabbt och felaktigt beslut.

Vilken är den stora symboliken?

– Många har pratat om censur och om yttrandefriheten men så uppfattade jag det inte alls då. Det var så uppjagad stämning i ensemblen och arrangörerna ville inte ta några risker. Så det var ett konstnärligt beslut från arrangörerna att inte visa verket. Eftersom det gick så fort och jag inte kunde få någon bedömning utifrån kunde jag inte utesluta risker. Det var ingenting jag kopplade ihop med konstens frihet eftersom arrangörerna och koreografen själva ville ta bort det.

Du säger att ditt beslut gick för snabbt, men har ni ingen beredskap för sådana här situationer?

– Jodå, vi har 2,5 miljoner besökare varje år att hantera och har ofta obekväma utställningar och program av olika slag. Det har vi inga problem att ta hand om. Men det här tog oss på sängen. Hade vi haft några dagar på oss att göra oss redo innan så hade det inte varit något konstigt. Men nu hann vi inte få några bekräftelser eller någon professionell bedömning av det hela.

En del kritiker har menat att det bakom den snabba riskbedömningen ligger fördomar om muslimer som idel våldsamma extremister?

– Ja, det är det som gör mig allra mest ledsen – att jag förstår att jag genom att göra vad jag gjort har hjälpt till att bidra till den islamofobi som finns. Det kan jag inte göra ogjort och det är förfärligt. Det ångrar jag djupt.

Precis efter beslutet att ställa in sade ni att det när det gäller så känsliga ämnen är det viktigt att alla får komma till tals. Men är ett konstverk verkligen något som behöver bemötas?

– Nej, det där blandades ihop lite grann. När det gäller en paneldebatt måste förstås alla sidor företrädas men för ett rent konstnärligt program gäller självklart inte det.

I de första uttalandena från kulturhusledningen sade ni att ni efter detta skulle se över kommunikationen med era externa arrangörer. Står du fast vid det?

– Ja, det står fast. Vi har ofta kontroversiella externa arrangemang, många författare har till exempel en hotbild mot sig. Då gäller det att vi kollar med sakkunniga hur vi ska hantera det bäst.

Men betyder det att de externa arrangörerna ska säkerhetskontrollera sitt innehåll?

– Nej, det är mitt ansvar, Kulturhusets ansvar. Det konstnärliga innehållet är arrangörens ansvar.

Nu kommer Celebration of Womanhood gå av stapeln den 1 maj. Men koreografen till verket med Koranversen har hoppat av. I en intervju i ABC beklagade du det och sade att du hoppas kunna övertala henne att ändra sig. Hur går det med det? Hon har ju skrämts bort av den här händelsen, går det att reparera?

– Nej, hon väljer att inte visa de tre minuterna. Det är hennes beslut att hantera det på det sättet. Det är hennes val.