Antifeminismen är ett lika självklart inslag i den kristna, norska terroristens värld som antimarxismen och islamofobin. Feministiskt Perspektivs Bella Frank har pratat om det och om Balkan, ”Eurabien” och Sverigedemokraterna med författaren och journalisten Andreas Malm, som har skrivit boken Hatet mot muslimer.
Norrmannen Anders Behring Breivik som har erkänt de båda terrordåden i Oslo och på Utöya bygger sin världsbild på idéer och tankegångar som finns representerade runt om i europeiska parlament. En av de frågor som den terrormisstänkte fokuserar på i sitt manifest 2083: A European Declaration of Independence, och som han säger var avgörande för det han helst vill se som ett modernt korståg, är Balkankriget. I artikeln Breivik’s Balkan obsession – Breviks Balkanfixering – som publicerades på en av tidningen The Economists bloggar i måndags skriver skribenten att en sökning i det 1 500 sidor långa manifestet på ”serb” ger 341 träffar, ”Bosnien” 343 och ”Albanien” 208. ”Srebenica”, den stad med omnejd där omkring 8 000 Bosnienmuslimer mördades får ingen träff.
Feministiskt perspektiv har pratat om Balkan, ”Eurabien” och om Sverigedemokraterna med författaren och journalisten Andreas Malm som har skrivit boken Hatet mot muslimer. Andreas Malm berättar också om den terrormisstänktes hat mot kvinnor. Antifeminismen är ett lika självklart inslag i Breiviks värld som antimarxismen och islamofobin. Feminister anklagas i hans manifest för att ha försvagat Europa, samt för att ha brutit ned och feminiserat den europeiska mannen vilket enligt de islamofobiska konspirationsteorierna gör kontinenten till ett lätt byte för muslimska erövringshärar. Ett feministhat som också är vanligt bland de islamofobiska grupperingar och den litteratur som har kallats den terrormisstänkte mannens ideologiska infrastruktur.
Artikeln i The Economist betonar den terrormisstänktes fokus på Balkan. Varför är det är en så viktig beståndsdel i islamofobiska sammanhang?
– Det finns en direkt linje som går tillbaka till folkmordet i Bosnien. Många av de idéer som Anders Behring Breivik ger uttryck för i sitt manifest formades där. Det vill säga, tanken att muslimerna är på väg att ta över Europa, att de föder för många barn och att de utövar hemlig makt över kontinenten – något som serbnationalisterna drev. Det fördes sedan vidare av Bat Ye’or i Eurabien-teorin. Men dessutom är Balkan för de här krafterna en sorts symbolfråga – en frontlinje i kriget mot islam i Europa. Serbnationalisterna uppfattas som missförstådda hjältar som har gjort det alla bör göra, nämligen ta strid emot den muslimska koloniseringen av Europa. De uppfattas som vår tids korsfarare som vi bör efterlikna. Och det är ju det Anders Behring Breivik vill göra, bokstavligen. Han refererar till Karadzic [Radovan Karadzic, då Bosnienserbisk president som nu står inför rätta i Haag, red. anm] som krigshjälte och korsfarare.
Är Balkan en fråga som återkommer även inom grupper som Breivik säger sig ha haft kontakt med och inspirerats av, som till exempel Stop the Islamisation of Europe, SIOE, och English Defence League, EDL?
– Vad gäller EDL är jag inte säker, men SIOE och även Sverigedemokraterna har ju drivit det också. De har precis samma inställning i Balkanfrågan. Det tror jag förenar de flesta islamofobiska högergrupper i Europa.
En av de viktiga beståndsdelarna i manifestet, liksom i mycket av den islamofobiska retoriken, är konspirationsteorier kring Eurabien som du nämnde nyss. Kan du sammanfatta vad den går ut på?
– Så som den lades fram av Bat Ye’or är Europa på väg att förvandlas till en muslimsk kontinent som hon har döpt till Eurabien. Det här började enligt henne 1973 med oljeembargot vilket de muslimska länderna ska ha använt som utpressning mot EG som det hette då. Genom det och genom de europeiska politikernas feghet och förräderi, menar Ye’or att de muslimska länderna lyckades ta makten över EG. Och har haft makten sedan dess inifrån EG:s centrum och högsta nivåer, speciellt genom den euro-arabiska dialogen. Makten utövas helt enkelt från hemliga rum där muslimer sitter och bestämmer och hela den europeiska befolkningen förs bakom ljuset.
Hur kan en sådan konspirationsteori få spridning även utanför marginella grupper?
– Den fungerar ungefär som teorier om ZOG eller ”den judiska sammansvärjningen” gjorde för antisemitismen. Den är en sorts yttersta konsekvens av den islamafobiska världsbilden av muslimer som våra fiender som kommer hit och tar över våra samhällen. Det här är bara en slags extra fantastisk krydda på den grundläggande föreställning som vibrerar i ganska stora delar av det offentliga samtalet. Det är en bisarr teori, men grundpremisserna, att muslimerna är ett problem genom blotta sin närvaro, och att muslimerna utövar en hotfull kollektiv makt, de premisserna finns i många delar av det offentliga samtalet.
Hur ser kopplingen ut mellan forumen på marginalen och mer etablerade kanaler vad gäller Eurabien-teorin?
– Det sker hela tiden en slags växelverkan mellan extremhögern och mittfåran inom europeisk politik, och de närmar sig varandra. Partier som tror på Eurabien-teorin finns representerade i parlament runt om i Europa. Vi har Sverigedemokraterna i vår egen riksdag som uttrycker den här teorin om och om igen, i synnerhet Kent Ekeroth och Ted Ekeroth, men även i SD-kuriren och på partibloggar har Eurabien-teorin uttryckts. Den tillhör inte längre bara en avgrund utan tar sig närmare och närmare mittfåran. Och Bat Ye’ors bok och andra böcker inom samma genre har hyllats av etablerade liberala och konservativa intellektuella runtom i Europa. Så det finns inga vattentäta skott mellan ytterflanken och mittfåran. De rör sig snarare i takt med och stimulerar varandra.
Mycket i manifestet är inklippt material skrivet av personer som han beundrar. Hur ser du på innehållet i det långa dokumentet?
– Det är väldigt standardmässigt. Det är väldigt lite som är originellt för honom, åtminstone de första 600-700 sidorna. När han till exempel börjar komma in på statliga spermabanker och att avskaffa sexualitet och sex driver han dessa frågor längre än vad jag har sett andra göra. Men alla andra grundläggande komponenter: antimarxismen, hatet mot vänstern för att den är i maskopi med islam, den extrema antifeminismen, förnekandet av den globala uppvärmningen, sionismen, pro-serb nationalismen, alla de här grundläggande komponenterna är bara kopierade rakt av från den extremhöger och den islamofobiska idéproduktion som har funnits i Europa de senaste tio åren.
– Hans antifeminism är intressant för den är extrem. Han hatar verkligen kvinnor för det är framför allt de som han menar är mångkulturalister och kulturmarxister.
Han riktar hat mot feminismen också för att han menar att den har försvagat Europa och den europeiska mannen. Är det vanligt i de islamofobiska grupperingarna?
– Ja, det återkommer ständigt i de här miljöerna, i böckerna och artiklarna. Europa sägs ha genomgått en feminisering. Välfärdsstaten med sina ideal om omsorg har förvekligat den europeiska mannen och tömt honom på hans naturliga impulser att försvara och leda sin familj. Välfärdsstaten, marxismen och feminismen har tillsammans och i samverkan brutit ner den europeiske mannens styrka och det ingår i planen att göra Europa till ett byte för islam. Det är en retorik man hittar i de islamofobiska böckerna, i Sverigedemokraternas och de andra högerextrema partiernas propaganda runtom i Europa.
Hur kan man beskriva Robert Spencer och Bruce Bawer, två av de personer som den terrormisstänkte har inspirerats av och flitigt citerat?
– Båda två är ikoner inom den islamofobiska rörelsen, i Europa och i USA. Robert Spencer är mycket populär i Teaparty-rörelsen och inom kampen mot den så kallade moskén på Manhattan. Robert Spencer är kanske en större figur rent politiskt, han turnerar runt och sprutar ur sig fler böcker om hotet från islam, så han är verkligen en nyckelfigur i den här rörelsen.
I artikeln i The Economist beskrivs manifestet som en sorts Mein Kampf i vår tid, där ”judar” har bytts ut mot ”muslimer”. Vad anser du om den jämförelsen?
– Jag har inte läst Mein Kampf, men jag kan mycket väl tänka mig att det är en rimlig jämförelse. Det är väldigt mycket i den klassiska nazistiska antisemitismen som går igen här, konspirationsteorin och synen på muslimer som ett sammansvetsat kollektiv som alltid är förenat med lömska planer. Och hatet mot marxismen är identiskt, det är grundtråden i den europeiska fascismen från tidigt 1900-tal fram till nu. Liksom den extrema konservatismen i synen på familjen och så.
Experter, bland annat från Expo, har sagt att grupper i den islamofobiska miljön inte har uppmanat till våld och att de på så sätt skiljer sig från nynazistiska grupper. Håller du med om det?
– Nej, jag tycker att det är felaktigt att säga att den populistiska islamofobin är av naturen fredligare än nynazismen, att terrorism alltid varit en naturlig del i nynazism men inte inom islamofobisk populism. Då glömmer man bort två saker. Det ena är att all islamofobisk populism dryper av militärt tänkande och militärt språkbruk där man hela tiden liknar muslimerna vid ockupanter som erövrar, ser deras moskéer som segermonument och hävdar att de kommer med en demografisk bomb. Det påstås att det pågår ett förräderi av den europeiska civilisationen, att ”vi måste försvara oss” och göra på samma sätt som motståndsrörelsen i Norge under andra världskriget – muslimerna liknas vid den nazistiska ockupationen. Den här typen av språkbruk återkommer hela tiden inom den islamofobiska jargongen i Europa.
– För det andra har den moderna europeiska islamofobin begått ett folkmord för mindre än 20 år sedan. Det är i stor utsträckning ur det folkmordet som de här idéerna har sprungit fram, så det har en direkt rot i våldsutövning i masskala. Sedan är det också så att bara under de senaste åren har populistiska islamofobiska grupper spillt över i rörelser som The EDL och deras olika syskonrörelser i Europa. Vi har också haft en ständigt stigande våg av hatbrott mot muslimer i Europa, så det är inget som tyder på att de här partierna skulle vara mindre våldsamma av naturen än de nynazistiska grupperna.
– Däremot så stämmer det, och jag tror det är vad Expo menar, att det här är det första storskaliga terrordådet som genomförs i Västeuropa som utgår ifrån de här miljöerna.
Expressen skrev i en skarp ledare tidigare i veckan att Sverigedemokraterna måste ta ansvar för den världsbild de förmedlar. Tror du att de kommer att granskas hårdare efter detta?
– Jag hoppas att det med vetskap om hur de här idéerna direktinspirerade Anders Behring Breivik ska finnas ett starkare motstånd mot dem framöver. Att det blir svårare att säga att muslimerna är vårt största utländska hot som Jimmie Åkesson sa innan valet förra året. Att det blir svårare att säga att det pågår en demografisk kolonisering eller islamisering av Sverige. Men jag tror inte det finns någon garanti för det. Om de tyngre drivkrafterna bakom islamofobin får rulla vidare i våra samhällen tror jag att om några år när minnena av det här har förbleknat så kommer propagandan att fortsätta accelerera ändå. Jag tror också att han med sitt dåd har inspirerat tillräckligt många inom den extrema flanken av islamofobisk fascism för att det här ska kunna upprepas i olika former. Inte nödvändigtvis i en sådan här enorm sak, men genom attacker av olika slag.
Räcker det med en eventuellt hårdare granskning av idéerna hos Sverigedemokraterna? Den islamofobiska diskursen är väl mycket bredare än så?
– Det är klart att det inte räcker. Det räcker inte med att vara vaken mot de här idéerna, det är ett första steg, men islamofobin måste bekämpas på många olika plan i samhället. Det handlar om allt ifrån den strukturella islamofobin, den systematiska diskrimineringen av muslimer på arbets- och bostadsmarknaden, till mer subtila diskurser i media som framställer muslimer som våra motsatser och våra motpoler. Det handlar också, vill jag påstå, om arbetarrörelsens försvagning. Arbetarrörelsen har nu hamnat i fronten i den här striden. Jag tror inte den här striden kan vinnas om inte arbetarrörelsen går framåt. Jag hoppas att arbetarrörelsen också i andra delar i Europa inser att islamofobin är ett hot mot oss och att vi måste gå på offensiven och bekämpa den.