En förutsättning för att förslava andra människor är att först tillskriva de mindre eller obefintligt värde. Detta tyckte ett antal studenter på Lunds universitet var kul att göra till ett spex genom att måla sig svarta och anordna en slavaktion.

Ett studentspex hämtar alltid sin inspiration från kultur runt omkring sig. Att vita målar sitt ansikte med svart färg har sitt ursprung från en tid strax efter slaveriets avskaffande i USA, en tradition som kommit att gå under benämningen ”black-face”. Detta var ett sätt att förlöjliga svarta och framställa de som underlägsna för att på så sätt kunna rättfärdiga slavhandeln. Den kultur som studentspexet i Lund för vidare är därför en fortsättning av en lång rasistisk tradition. Det är en iscensättning som väcker smärtsamma minnen om de miljontals personer som kidnappats, våldtagits och mördats under slavhandeln och kolonialismen.

Att så få av de som närvarade på spexet reagerade och att de ansvariga på plats inte tog rasismen på allvar tyder på allvarliga brister i förståelsen av rasism på Sveriges universitet. Dagens likabehandlingsplaner räcker inte till. Universiteten är skyldiga att arbeta mot diskriminering men detta blir givetvis väldigt svårt om personalen inte har kompetensen att känna igen rasism och diskriminering.

Problemet ligger till stor del i att det råder en skev uppfattning om vad som är rasism. Sverige är ett land som är tydligt präglat av sin rasistiska historia men målas alltjämt upp som ett demokratiskt, jämlikt och jämställt land. Sett ur den synvinkeln har man inget kvar att göra. Ska man alls prata om rasism i Sverige så fokuserar man oftast bara på Sverigedemokrater, istället för att fokusera på hur man ska få slut på den strukturella rasismen som genomsyrar varje del av våra liv.

Ska man komma någonvart i kampen mot rasism måste man börja med att erkänna att den finns överallt och kräver politiska åtgärder. Inom universitetet är det nödvändigt att genus-, hbt- och antirasistiska perspektiv integreras i utbildningar för universitetspersonal, studenter och studentkårer. Genom att utbilda personal får de den kunskap som behövs för att kunna bedriva ett aktivt förebyggande arbete mot diskriminering. Detta är något som universiteten kan välja att göra redan idag, men ännu bättre vore det om de politiska partierna som sitter vid makten kunde inse att antidiskriminering handlar om mänskliga rättigheter och kräver hantering därefter, genom politiska beslut.