Teresia E Turner är professor vid Guelph University i Kanada, där hon bland annat undervisar i marxism, genuspolitik och alternativa sociala lösningar. Vid COP17 i Durban var hon en av kritikerna mot avsaknaden av ett klassbaserat genusperspektiv bland aktivisterna.

– Vi måste förstå att klimatförändringarna skadar kvinnor mer än de skadar många andra grupper, eftersom kvinnor har uppdraget att ta hand om familjen, sköta om maten och vattnet och vara ansvarig för jordbruket och naturmediciner, börjar hon.

– Och eftersom kvinnor så klart till största delen inte får någon lön, är problemet med hunger väldigt akut för dem. Så de står i frontlinjen när det gäller effekterna på det slags levebröd kvinnor över hela världen är beroende av.

Men, säger Terisa E Turner, kvinnor är inte bara de som påverkas hårdast av klimatförändringarna – de står också i frontlinjen när det gäller att slå tillbaka.

– Om vi begrundar de fall där oljan har hållits kvar i marken eller kampanjer som kräver detta, ser vi kvinnor i ledningen, vare sig det är i Nigeria, Ecuador, Costa Rica eller Kanada. Ofta är de ursprungskvinnor och nästan alltid är de fattiga kvinnor eller kvinnor från landsbygden. Eller dessa kvinnor i allians med andra kvinnor.

– Så du förstår att om vi inte placerar kvinnors makt precis i kärnan av debatten kring klimatförändringarna, finns det ingen som helst anledning att förvänta oss någon framgång.

Företag måste slås ut

Det kapitalistiska systemet är beroende av kvinnors obetalda arbete, särskilt det reproduktiva arbetet, det som förser systemet med arbetskraft som står för både produktion och konsumtion, säger hon. Företag stängs ned om de inte kan producera något och om deras varor inte konsumeras. Eftersom kvinnor är de främsta producenterna av kapitalismens nyckelprodukt – arbetskraft – så befinner de sig i en mycket strategisk position. Att stänga ned de massiva internationella företag som står för de största utsläppen som skapar klimatförändringar, framförallt de som handlar med fossila bränslen och de stora jordbruksindustrierna, ligger därför närmast till hands för kvinnorna enligt Turner.

– Om vi skulle avbryta produktionen och konsumtionen för både de fem-sex största oljebolagen och de fem största jordbruksindustrierna samtidigt så skulle de försvinna. Klimatförändringarna kommer att lösas och mänskligheten och allt liv och världen kommer att kunna fortsätta. Om vi inte slår ut dessa företag kommer vi alla att dö.

– Och kvinnor har ett bra utgångsläge för att förhindra jordbruksindustrin från att fungera genom att insistera på att ockupera mark, använda ursprungliga sädesslag istället för genetiskt modifierade, genom att tillämpa småskaligt, balanserat jordbruk. Vilket en majoritet av världens kvinnor gör.

Hon ger som exempel hur kvinnliga kaffeproducenter i Kenya, där hon arbetat under lång tid, helt sonika bytte skördar när priset på kaffe kraschade. Som en del av Världsbankens strukturella anpassningsprogram under åttiotalet åtog sig många utvecklingsländer att producera kaffe för export till den internationella marknaden. Männen hade rätt till marken och var de som skrev på kontrakten för att leverera kaffe. Resultatet blev att kaffepriserna sjönk drastiskt och producenterna fick inte in några pengar. Många kvinnor gav sig då på skördarna och högg ned kaffeplantorna, trots att de riskerade upp till sju års fängelse för förstörelsen.

– Kvinnorna planterade bananer och grönsaker för sin egen konsumtion och den lokala marknaden istället. Och självklart blev de slagna av sina karlar, som skilde sig från dem, fördrev dem från marken och misshandlade dem på många sätt.

– Kvinnorna i frontlinjen för denna kampanj var änkor eller hade sina män i städerna eller som migrantarbetare.

Men efter några månader visade det sig att bananodlingarna blev ett framgångsrikt projekt som drog in pengar till familjerna – och männen bytte sida.

Att byta mellan dessa skördar har också en positiv effekt på klimatet, menar Terisa E Turner. Skördar med bara en gröda som kaffe kräver mycket petrolium i produktionen, medan en blandning av olika grönsaker tillsammans med bananerna som odlas med tanke på naturen tillåter en naturlig koldioxidcykel att bildas, då lika mycket koldioxid som bildas konsumeras.

– Det handlar inte om att ta död koldioxid i form av olja, kol eller naturgas ur jordens inre – den koldioxiden måste stanna i marken om vi ska överleva. Det här är vad vi måste sträva efter.

Otillfredsställande belöning

Det finns alldeles för få män i världen som förstår länken mellan kvinnors position under kapitalismen, exploatering av människor och miljö och möjligheten till förändring, säger hon också. Den stora majoriteten män agerar medbrottslingar till de stora multinationella företagen genom kontroll över och misshandel av kvinnor, och den makten över kvinnor är, enligt Terisa E Turner, en ”otillfredsställande belöning” för vad dessa män tvingas stå ut med i ett brutalt system.

– Och det är så klart också att ge upp möjligheten till livet och framtiden, till glädjen över en allians mellan män och kvinnor och att kämpa tillsammans och övervinna företagens makt.

– Till viss del tycker jag att det är både manliga och kvinnliga feministers plikt att hjälpa dessa män som deltar i att upprätthålla bolagens makt, men framförallt de män som har förstått värdet av en allians mellan män och kvinnor.

– Jag tror att det finns en växande skara av män som tar detta på allvar och som förstår att det är i deras eget intresse, för deras egen lycka och för upprätthållandet av en planet som går att leva på, att ta upp denna feministiska fråga. Och som förstår att dessa företag måste förgöras och att kvinnors agerande är helt centralt för att sätta stopp för kapitalismen och få till en övergång till en olje- och fossilfri värld.

Dessa män, menar Terisa E Turner, har tillräckligt med fantasi för att försöka ta sig ur relationer som bygger på expolatering och misshandel, och de försöker leva enligt en ny manlighet som inte är den ”rovdjursliknande, våldsamma, osäkra slags mannen, utan djup eller omfång i sina känslor”.

Det är både nödvändigt och möjligt att skapa och leva i en värld oberoende av fossila bränslen, säger hon. Hon talar om den ”epidemi” av cancer som sprids i världen och som skördar enormt många dödsoffer i Kanada.

– Den cancern har till stor del sitt ursprung i kolväten.

– Men vi har inte ens haft petroleum i 150 år, och alla stora prestationer i civilisationen – förutom internet kanske! – nåddes innan tiden med fossila bränslen.

– Så vi kan se framåt mot en tid utan fossila bränslen i väldigt positivt ljus!