Kvinnorna får ansvara för den nationella självbilden vid utlandstjänst, jämställdhet blir en säkerhetspolitisk exportvara och medan sexuella trakasserier motarbetas med hänvisning till ”svenska värderingar”. Maud Eduards har analyserat Försvarets konstruktion av den nya soldaten.
Nyligen utkom boken Politik och kritik – En feministisk guide till statvetenskap ut på Studentlitteratur. Redaktörer är Lenita Freidenvall och Maria Jansson,
som båda ingår i forskargruppen kring kön och politik vid Stockholms universitet.
Medverkar gör bland andra Maud Eduards, även hon verksam vid Stockholms universitet. Hennes bidrag bär titeln Vad har ett badlakan med säkerhetspolitik att göra?
Hon berättar att boken kom till för att fylla ett behov som arbetsgruppen Politik och kön länge sett, behovet av en lärobok i feministisk statsvetenskap som täcker in statsvetenskapens huvudsakliga subdiscipliner. Boken går igenom områdena politisk teori, svensk politik, jämförande politik och internationell politik, och är tänkt att användas för att integrera feministiska perspektiv under en hel kurs i statsvetenskap.
Vad handlar ditt bidrag om?
– Jag analyserar Försvarsmaktens konstruktion av den nya soldaten, genom att anlägga det lilla, vardagliga perspektivet på de stora frågorna. Jag utgår från de råd som värnpliktiga kvinnor tidigare fick av Försvarsmakten inför sin tjänstgöring, bland annat att be att få ett större badlakan från förrådet om de kände sig betittade. På badlakanet bygger jag en analys av förhållandena för kvinnor inom Försvarsmakten och av Försvarsmaktens roll i internationell politik. Det blir en kritik av att det statsvetenskapliga området internationell politik fortfarande är präglat av män och manliga perspektiv.
Det var på Försvarsmaktens hemsida, under rubriken Tjej, som rådet till kvinnor som skulle göra lumpen att skaffa sig stora badlakan fanns. Maud Eduards visar i sin artikel hur detta välmenta råd underbygger föreställningar om kön, sexualitet och makt, där kvinnor förväntas ta ansvar för hur män uppfattar deras kroppar.
Hon berättar vidare om de mångfacetterade krav som möter de kvinnor som väljer att gå in i Försvarsmakten. Enligt henne möter de, förutom kravet på att ta ansvar för hur män uppfattar deras kroppar, också ett ansvar för andras kroppar. Detta ansvar kommer sig av hur den politiska nivån i Sverige valt att implementera Resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet.
– Riksdagsdebatten i Sverige visar att implementeringen av Resolutionen framförallt inneburit ett stöd för tanken att rekrytera fler kvinnor till Försvarsmakten, säger Maud Eduards. Det gör att de kvinnor som gör utlandstjänst får ett ansvar inför de kvinnor som de möter under sin tjänstgöring. De får ett särskilt ansvar för att ta tillvara lokala kvinnors rättigheter.
De får också ett ansvar för den svenska nationella självbilden, säger Maud Eduards. Den nya försvarspolitiska doktrinen, där arbete för fred och säkerhet utomlands fått allt större tyngd, kräver att bilden av Sverige som en god nation sprids och förstärks. Ett sätt att göra det är att trycka på Sverige som världens mest jämställda land. Jämställdhet blir en svensk säkerhetspolitisk exportvara. Och det blir kvinnorna i Försvarsmakten som blir sinnebilden för detta.
Det blir också svårt för kvinnor inom Försvarsmakten att anmäla sexuella trakasserier, eftersom dessa problem, för att självbilden ska hålla, inte får finnas inom organisationen. Maud Eduards beskriver hur de män inom Försvarsmakten som utövar sexuella trakasserier mot sina kvinnliga kolleger sägs ”sakna svenska värderingar”, eftersom de varit utomlands många gånger.
Underförstått menas att svensk, manlig sexualitet inte bör förstås i relation till sexuella trakasserier mot kvinnor. Samtidigt reproduceras föreställningar om etnicitet och ”den andre”, den som har värderingar som kan smitta av sig på svensk militär personal som arbetar utomlands.
Kvinnor som ändå påtalar sexuella trakasserier exponerar förövarnas motvilja mot att agera på ett jämställt och respektfullt sätt, vilket är själva grunden för den svenska Försvarsmaktens agerande i internationell tjänst. Därmed blir de på ännu ett sätt ett hot mot svensk säkerhetspolitik.
Även Försvarsmaktens jämställdhetsplaner får sig en genomlysning:
– I jämställdhetsplanen för 2006-2008 fanns ett förslag om att det i den mån det var möjligt placera kvinnliga soldater och officerare på samma arbetsplatser. Det förstärker budskapet från hemsidan, om att kvinnor måste skyddas och sätta gränser, och att de blir bättre på det tillsammans, säger Maud Eduards.
Efterföljande jämställdhetsplan är ett betydligt bättre dokument, som Maud Eduards dock ser ett problem i:
– Kvinnor och män tilltalas i planen alltid just så, som kvinnor och män. Alltid tillsammans, som om problematiken gällde lika för alla oavsett kön. Samtidigt tilltalas kvinnor specifikt på vissa ställen i jämställdhetsplanen, som att de kvinnliga nätverken behöver stöd, medan män inte alls tilltalas som grupp.
Maud Eduards visar i sin artikel att stereotypa tankemönster om manligt och kvinnligt, om män och kvinnor, lever kvar i dagens försvarspolitiska värld. Kvinnokroppen är ett problem som måste hanteras med större badlakan, samtidigt som kvinnorna betraktas som en absolut förutsättning både för demokratisträvanden, där Försvarsmakten måste kunna spegla befolkningen, och för bilden av både Försvarsmakten och Sverige utomlands.
