Den stora faran nu är att kvinnors rättigheter läggs på is. För att de gemensamma kraven på frihet och rättvisa som män och kvinnor kämpade för under manifestationerna som fällt regimerna i Tunisien och Egypten behöver kvinnorna involveras direkt. Tove Lundin rapporterar från en debatt om kvinnor och revolution.
Torsdagen 10 mars höll fem kvinnor samtal om kvinnor och revolution på Medelhavsmuseet, med anledning av de senaste händelserna i Tunisien och Egypten. Närvarade gjorde Malin Stawe från MENA/Irakenheten på Sida, Jasmine Elnadeem, egyptisk journalist och bloggare, Marianne Laanatza, mellanösternanalytiker, Saba Nowzari, samordnare på Kvinna till Kvinna för Egypten, Jordanien och Libyen och Lamina Elamri från Eurpean Forum of Muslim Women. Javeria Rizvi Kabani var moderator.
Genom historien har kvinnan alltid varit delaktig i revolutioner. Det var hon även i Egypten och Tunisien. Men när ropen tystnat och det är dags att på nytt bygga upp ett samhälle glöms kvinnan ofta bort igen.
– Den åttonde mars demonstrerade en grupp på tusentals kvinnor i Egypten. De blev antastade av män. Så hade det inte varit under revolutionen. Då var kvinnorna och männen sida vid sida. De kvinnorna trodde att det skulle fortsätta vara så, säger Javeria Rizvi Kabani inledningsvis.
– I en revolution kommer mycket hopp och idéer om hur framtiden skulle kunna bli. Kvinnorna vill ha precis samma saker som männen. Men ovanpå det vill de också ha jämställhet. Problemet är att många kan tycka ”Låt oss inte ta det nu, vi har så mycket annat att göra” säger Malin Stawe.
Men hon vill understryka att känslan av att få ha varit med kan vara positiv i sig.
– Den största rädslan vi har är att folk ska tycka att tiden för kvinnors rättigheter inte är inne ännu. Att andra rättigheter ska komma före, säger Jasmine Elnadeem.
Mellanösternanalytikern Marianne Laanatza tycker att det finns stora skillnader mellan arabiska kvinnor, vad de vill ha.
– Alla ligger inte på samma nivå. Till exempel är de tunisiska kvinnorna mest fria i arabvärlden. De ligger steget före efter familjelagstiftningen som introducerades 1956, säger hon.
– Det finns också skillnader i klasstillhörighet och alla är inte medvetna om vad som händer. De sätter sig ofta mot en snabb förändring. Därför är det viktigt att inkludera dem så snabbt som möjligt, säger Saba Nowzari.
Hela samtalet går att se vecka 13 på ur.se/play
