Själva utgångspunkten för sexarbete är ojämlik, med mer brutala konsekvenser än i de flesta andra yrken. Ojämlikheter, mellan alternativ, mellan skev arbetsdelning mellan kvinnor och män och sociala orsaker kommer inte att lösas av en generell legalisering. Det menar skribenten Samira Ariadad med anledning av Magnus Betnérs uttalande om porr och legaliserad prostitution i förra numret av Feministiskt Perspektiv.
Sedan när skulle oavlönat hemarbete uppvärderas bara av en diskussion när det i grunden står en konflikt i vem som utför arbetet och för vem? Eftersom den osäkra situationen för i synnerhet många kvinnor behöver åtgärdas på många plan ska vi vara försiktiga innan vi, som Magnus Betnér i förra numret av Feministiskt Perspektiv, tänker att en fri accepterad arbetsrelation, såsom legaliserad prostitution, skulle göra yrket jämlikt och mindre osäkert.
Det innebär inte att principiellt alla som säljer sex är förtryckta bara för att det handlar om sex. Dock är kombinationen av en osäker försörjningssituation och att vi inte föds in i en värld med helt fria val, något som gör prostitution än mer prekärt som arbete, både avlönat och oavlönat.
Denna arbetsdelningsproblematik löses inte enbart genom lagstiftning förstås. Men det kräver att vi ser över vilka som arbetar åt andra och utjämnar den situationen i grunden, inte tror att den löser sig själv eller försvinner automatiskt i vissa yrken genom enkla uppvärderingar, genom att det ”slutar vara fult”. Ska vi tillämpa en sådan ytlig analys på andra yrken också? Att om vi bara uppvärderar de lägsta arbetena i samhället så kommer lönerna och förhållandena förbättras och alla bli glada? Lite mer materiell förståelse för det generella intresset hos arbetsköparna att utnyttja existerande maktrelationer inom yrkena (kvinnor tjänar t.ex. fortfarande lägre än män trots samma jobb) måste vi ha.
Vi kan inte utgå i från att arbetsdelningen och den prekära arbetssituationen bygger på naturliga ordningar där vissa personer utför arbete för andras njutning eller nytta för att de är födda till att vilja det eller göra det mot sin vilja.
En social förståelse för alla typer av samhällsproblem innebär att den individuella fria viljan alltid sätts i sammanhang, mellan möjligheter och vägar att gå. Detta perspektiv innebär inte nödvändigtvis ett moraliskt och principiellt nedvärderande av olika personers val, utan att dessa val sätts i sammanhang och att vi arbetar för att utöka valalternativen istället för att utöka utrymmet för bara ett av många val, kanske på bekostnad av andra. Det innebär också en förståelse för att många råkar illa ut på ett sätt vi aldrig önskar oss i prostitutionen idag och att detta spelar roll i diskussionen om hur valt det egentligen är för många prostituerade.
Rätten över kroppen är inte självklar. I många länder står många helt utan denna rätt. Utgångspunkten för att ingå i sexarbete är ojämlik, med mer brutala konsekvenser än i de flesta andra yrken. Ojämlikheter, mellan alternativ för försörjning, mellan skev arbetsdelning mellan kvinnor och män och sociala orsaker till val av prekära yrken, kommer inte att lösas av en generell legalisering.
Förlegade attityder gentemot kvinnor är en del av det komplexa vis könsmaktsordningen uppenbarar sig på. Att vissa institutioner har präglats av en ojämlik maktrelation, till exempel kärnfamiljen, är också en del av det. Det är bra att låta sig påminnas om arbetsdelningens konsekvens på ett flertal områden i våra liv, och i synnerhet när det gäller hur arbete sker och av vem i så kallade privata hem. Men varför denna maktrelation inte skulle gälla, upphöra, när det kommer till sexarbete är en gåta.
Jag anser inte att det bara handlar om att ta sida för fri sexualitet eller är en fråga om prostitution som legal verksamhet. Det ser bara inte ut som att så många yrkens acceptans tidigare i historien direkt har inneburit den frigörelse man tror väntar för de flesta prostituerade.
Det är inte så märkligt, och har inte enbart med attityder om att det är fult att köpa sex att göra. Behöver vi gå in i en diskussion om antal drabbade prostituerade här, och göra en avvägning kring de som hjälps av legalisering kontra de som drabbas? Ens om vi gör det verkar det som att de vålds- och tvångskantade delarna av prostitution inte minskar med legalisering utan att antal personer som sysslar med den lite mer ok prostitutionen mest ökat. Dessutom verkar det också alltför svårt att göra en klar skillnad mellan exempelvis barn- och vuxenprostitution för att kunna argumentera för att viss prostitution är ok och därmed bör vara lagligt, den illegala och den lagliga är ofta sammanvävda.
Om nu det faktiskt inte är en konstant antal människor som kommer sälja sin kropp utan prostitution ökar över lag med legalisering, och man kommer inte så effektivt åt de problematiska fallen genom legalisering. Varför ska vi stå bakom det? Är verkligen det största problemet idag att folk inte fritt kan välja osäkra arbeten, är det där vi ska fokusera vår största vilja till frigörelse för kvinnor – rätten att sälja sex?
Är man medveten om en maktstruktur behöver man också ha förståelse för att den genomsyrar även en själv och ens egna relationer, vilket Betnér som tur är annars generellt uppvisar att han gör. Det är en sak att förstå sig vara en del av en världs maktrelationer och se det problematiska i det, en annan att försvara dem eller ignorera. Jag hoppas att förståelsen för ojämlika maktrelationer fortsätter att genomsyra det Magnus Betnér gör, så att han inte enbart blir ännu en snäll feministisk kille som tappat all maktanalys när det kommer till vissa områden där han själv blir direkt påverkad. Det har vi nämligen tyvärr sett för mycket av som det är.
