Jihad Fatchati är demokratiaktivist, studerar sista året på journalistutbildningen i Rabat och är en av samordnarna bakom 20 februari-rörelsen. Vårens manifestationer ledde till att kungen tog fram en ny konstitution, som är otillräcklig enligt aktivisterna. Deras protester har haft en svacka under sommaren, men tar ny fart nu.

Feministiskt Perspektiv träffar Jihad Fatchati på det internationella journalistmötet vid universitetet Sidi Mohamed Ben Abdellah i Fez. Där blir hon i slutändan den enda talaren i seminariet om kvinnornas roll i den arabiska våren.

Under seminariet lyfter hon fram några av de marockanska kvinnor som historiskt gjort uppoffringar för att de gjort anspråk på sina demokratiska rättigheter, och betonar att den kamp som nu pågår är en fortsättning på deras strävanden.

Kvinnors roll har inte erkänts

Jihad Fatchati konstaterar att den nya konstitutionen som antogs i somras ger kvinnor och män lika rättigheter på alla områden. Hon räknar med att kvinnor kommer att ta det utrymmet i anspråk.

– Kvinnor har alltid spelat en viktig roll, men det har inte erkänts. I den arabiska våren praktiserar den marockanska kvinnan många av sina rättigheter. Målet är detsamma som alltid – positiva politiska, kulturella och ekonomiska förändringar. Marocko har genomfört större förändringar än Tunisien när det gäller kvinnors rättigheter, men precis som vi ser i Egypten och Tunisien har vi inte nått den önskade nivån av demokrati i praktiken, säger hon.

En av de första frågeställarna efter Jihad Fatchatis anförande är en man som verkar påstå saker snarare än att ställa någon fråga, och viss förvirring uppstår när han lämnar lokalen utan att invänta svar. Tolkningen fungerar inte riktigt bra, men deltagarna som kan arabiska viftar avvärjande – en provokatör, betydelselöst, inget att bry sig om.

Utanför möteslokalen är hon betydligt mer frispråkig än vid talarstolen. Hon berättar om hur 20 februari-rörelsen uppmanade till bojkott av folkomröstningen om den nya konstitutionen.

– Kungen sade att vill folket ha en konstitution ska de få en. Sedan tillsatte han själv den kommitté som skrev konstitutionen.

Konstitutionen en pappersprodukt

Även om innehållet ger parlamentet och premiärministern större makt än tidigare behåller kungen sin position som politisk, militär och religiös ledare. Demokratiaktivisterna ser konstitutionen som en pappersprodukt. De vill ha en högre nivå av demokrati, där parlamentarikerna ges reellt inflytande. Ett annat viktigt krav är att medborgarna ska ha rätt att organisera sig och bilda föreningar inom ramen för en konstitution och stat som försvarar deras legitima krav, förklarar Jihad Fatchati.

Flera av de manliga studenter som hjälper till med de praktiska arrangemangen runt mötet är tveksamma till behovet av en demokratirörelse i Marocko. De poängterar att kung Mohammed VI är väldigt älskad och på eget initiativ genomfört många reformer i demokratisk riktning sedan han tillträdde 1999.

När det gäller kvinnors rättigheter har den marockanska regeringen, som tillsätts och styrs av kungen, tagit fram ett program för främjande av jämställdhet som EU nyligen bestämde sig för att backa upp med 35 miljoner kronor i bistånd till informationsinsatser. En ung engelskstuderande säger sig vilja ha jämställdhet på ”marockanskt” sätt. Med det menar han bevarade traditioner och respekt för kvinnors rättigheter. Vad det innebär konkret förblir oklart. Jihad Fatchati är övertygad om att traditioner och beteenden måste förändras, inte bara lagar och parlamentskvoter.

– Hur ska kvinnan kunna delta om vi upprätthåller bilden att kvinnan ska sköta hushållet och mannen vara aktiv i samhället?

Skyller bakslag på Gadaffi

När vi träffades i slutet av oktober var Jihad Fatchati fullt upptagen med planeringen av en ny manifestation den 30 oktober. Hon är i kontakt med likasinnade runt om i Nordafrika och Mellanöstern och skyller en del av bakslagen för den arabiska våren på Gadaffi, och utvecklingen i Libyen.

– Det blev allt svårare att mobilisera människor, konstaterar Jihad Fatchati.

Hon och andra ungdomsaktivister har fått höra att visst ska de få ställa krav, men att deras krav är orimliga eftersom de vilseletts av fundamentalistiska islamister. Kungens popularitet har också bidragit till att aktivisterna ifrågasatts och avfärdats.

Ändå deltog som mest 800 000 demonstranter i 90 städer vid de största manifestationerna i mars. Det var först då de styrande började försöka slå ner protesterna med våld. Samtidigt stärktes Jihad Fatchati och hennes kamrater av det folkliga stödet och de tog till allt mer provocerande grepp. Bland annat demonstrerade de utanför säkerhetspolisens förhörslokaler. Lokalerna är så ”hemliga” att ingen ska känna till dem, än mindre bevittna hur torterade salafister släpps ut om natten och manifestera utanför.

Nu senast i Rabat möttes de fredliga protesterna med våld. En av aktivisterna i 20 februari-rörelsen dödades när en oidentifierad person attackerade folksamlingen. ”Det var stora problem med islamister som började ropa religiösa slagord”, skriver Jihad Fatchati, men hon har inga planer på att ge upp:

– De kan ta bort alla blommorna, men de kan inte göra sig av med den arabiska våren.