Vad har hänt med feminismen under de 20 år tidskriften Bang varit dess ledande mediala arena? Med anledning av jubileet avhandlades detta på Feministiskt Forum under helgen som gick. Katerina Nilsson var där.
Feminismens ställning i samhället må vara försvagad, men inte hopplös. Det var kontentan när tre före detta Bangredaktörer, Petra Ulmanen, Josefin Brink och Lawen Mohtadi, summerade tidningens resa genom två decennier.
Bang föddes ur några studenters vrede över den patriarkala universitetsvärlden. Men den fyllde också ett vakuum när den blevtill en arena för inomfeministisk debatt. Plötsligt behövde diskussionen inte stanna vid ”varför jag är feminist”. Bangs läsare var redan övertygade feminister som äntligen slapp börja på noll.
På 2000-talet hade vinden vänt. Nu fanns feministiska krönikörer och regeringen genomförde feministiska förändringar, som sexköpslagen.
När Lawen Mohtadi tillträdde som chefredaktör 2008 förändrades feminismen genom att ”svartskallar” släpptes in vilket hade stor inomfeministisk betydelse, enligt Mohtadi själv.
När Bang nu blivit 20 år ger redaktörerna en ganska dyster lägesrapport. Åtminstone av seminariet att döma. En konsereaktionär våg har svept över samhället, det har hänt något med synen på hur vi ska förverkliga oss, vilket gett upphov till en familjehets. menade Lawen Mohtadi.
Idag inte finns någon feministisk debatt, sade Mohtadi. Ingen vill se frågor genom ett feministiskt raster.
Josefin Brink höll med om att det hänt någonting med samhället. Kvinnor får återigen ta en stor del av det obetalda arbetet och på så sätt undergrävs deras ekonomiska autonomi. Mycket av det som kvinnokampen drev igenom håller på att naggas i kanten och ingen vill längre kalla sig feminist, menade Brink.
Det undergräver inte bara samhället utan möjligheten till inomfeministisk debatt, menade Petra Ulmanen. Hon poängterade att självrannsakan och självkritik är nödvändiga för en dynamisk debatt. Men är samhällsmotståndet mot feminismen för stort, riskerar självkritiken att bli kontraproduktiv.
I det läget är det bäst att försöka främja feminismens breda genomslag snarare än att ägna sig åt interndebatter, enades de före detta Bangredaktörerna om.
Trots denna ganska nedslående summering avslutades seminariet i en positiv anda. Också feminismens bredd är en styrka, menade Lawen Mohtadi. Om vi trots våra olikheter och olika prioriteringar kan enas om målet uppstår en progressiv kraft, fortsatte hon. Och avslutade med en förhoppning om att den konservativa vågen ska föda en motreaktion.
