Teet kokar hon på somaliskt vis, säger hon. Med kardemumma och nejlika. Till Jemen kom hon i tonåren, då striderna i Somalia hotade hennes liv. Muna flydde med båt över Röda havet och steg ensam iland som flykting i tåspetsen av Arabiska halvön. Hon längtar efter den dag hon kan återvända och bygga sig ett hus i Mogadishu. Där ska hon leva som den hon vill och klä sig i starka färger, inte i niqab. I Jemen har hon fått kompromissa med mycket som de somalier som flytt till andra länder sluppit. Men hon gillar Jemen, säger hon. Det är inte hennes land, men hennes plats och hon anpassar sig till kulturen och respekterar sederna. Och teet är som sagt ännu somaliskt och inte jemenitiskt.

Denna vecka har det gått ett halvår sedan massprotesterna i Jemen började. Muna stödjer kampen och demonstrerar emellanåt. Hon tror på förändring, i både Nordafrika och Mellanöstern, och hon vill att den når också Afrikas horn.

Ett svårt val

Det har varit ett ömsom förhoppningsfullt, ömsom skrämmande halvår i Jemen. I somras beslutade många somalier sig för att fly landet. Flyktingbåtarna från Afrikas horn till Arabiska halvön återvände med människor som inte hade någon annanstans att ta vägen. Det pågick väpnade strider mellan regimen och män ur olika klaner, bomber exploderade i Sanaa, stridsplan flög över staden och skottlossning bröt ut på gatorna. Somalier berättade att de hade ett svårt beslut att ta. Återvände de till det än mer krigsdrabbade Somalia förlorade de flyktingstatus i Jemen och kunde inte återvända. Stannade de i Jemen riskerade de att hamna i mitten av ett storskaligt inbördeskrig, på nytt. Till ett annat land hindras de från att resa. Jemens flyktingar får inte lämna landet och gör de det skickas de tillbaka till Somalia.

I 17 år har Muna varit i Jemen. Hon är en av dem som valt att stanna fastän situationen i landet försämrats avsevärt. Förutom fortsatta strider i norra Jemen strider regimens styrkor, jämte amerikanska, i södra Jemen mot så kallade terrorister som ska ha tagit över en del av provinsen Abyan. Många menar att regimen i stort sätt lämnat över regionen till islamister, i syfte att visa både folket och omvärlden vad som sker om Saleh inte återtar kontroll i landet.

För sent?

De Somalier som återvände mötte en humanitär kris större än den i Jemen. Förutom de pågående striderna i Somalia råder akut brist på vatten på Afrikas horn. Torkan är värre än på 60 år och påverkar över 10 miljoner människor. På de arabiska TV-kanalerna visas bilder som vädjar om omvärldens medmänsklighet och deltagande, istället för den känsla av vanmakt de flesta tycks lämnas med. Det är svårt att begripliggöra den misär som kommer med bristen på vatten, inbördeskrigen, diktatur och det liv som bestjäl en på den man varit om man fått chansen.

– Kanske är torkan Guds straff till människan, säger Muna.

Hon resonerar att Gud gav afrikanerna den bästa kontinenten, att somalier fick den finaste plätten land. Istället för att bruka jorden och hjälpas åt att leva gott tillsammans strider folk. Nu är allt kanske för sent.

Gud har nog gett upp hoppet om somalier, säger hon.

Sedan följer en tystnad.