Svenska grenen av Attac höll ett seminarium under Feministiskt Forum med Attacs hederspresident Susan George, välkänd politisk aktivist och forskare från USA. Hennes huvudsakliga forskning rör frågor om "tredje världens" skulder och social rättvisa. En trappa upp från själva mässhallen i ABF-huset talade och diskuterade 76-åriga Susan George oavbrutet från morgon till sen eftermiddag. Avsnittet om ”Ekonomiskt hållbarhet” inledde hon med exempel från USA:s senaste bolånekris som utvecklades till en allvarlig ekonomisk kris, och som landet fortfarande inte har hämtat sig från.
Ingen finanskris
-I USA valde man att kalla krisen för en finanskris. Varför är svårt att förstå eftersom orsaken till krisen var yviga krediter, preciserades Susan George.
Amerikanska banker lånade ut mot bostäder i pant, vilka redan var belånade. Sen fortsatte bankerna att låna av varandra och andra kreditgivare, också mot belånade säkerheter. Hur det kan vara möjligt beror bland annat på att ratingföretagen, som värderar finansinstitutens soliditet, ägs av bankerna på Wall Street. Därmed värderades kreditgivarna till trefaldiga A långt in i krisens förlopp.
Tobinskatt
Ett sätt att komma tillrätta med dessa, som Attac länge har förordat, är skatter på finansiella transaktioner, FTT (Financial Transaction Tax, även kallat Tobinskatt). Det gäller små skatter på finansiella transaktioner inklusive obligationer, aktier, derivat och valutahandel. Förespråkarna anser att FTT har stora möjligheter att fördela skatteintäkterna till arbete för att bland annat begränsa klimatförändringarna, fattigdomen i världen. Om FTT infördes skulle det också vara ett sätt att göra de finansiella institutionerna ansvariga för sin medverkan till den globala finanskrisen (kreditkrisen).
Den panel som medverkade i seminariedelen ”Ekonomisk hållbarhet” ekonomerna och analytikerna Kajsa Borgnäs, Ali Esbati, Stefan de Vylder och Håkan Sundberg som är koordinator i Attac – Sverige, höll med om att beskattning är en framkomlig och rättvis väg.
”Beskatta rätt”
-Min önskan är att begreppet ekonomisk tillväxt ska förstås som miljarders människors försöka att förbättra sin situation. Och då krävs att vi beskattar rätt saker, som bensin, bilar, kött, resursslöseri osv, sa Stefan de Vylder.
Ur Susan Georges senaste bok Whose Crisis, Whose Future (Polity Press 2010) har Håkan Sundberg sammanfattat likartade tankar:
”Vi saknar tillräcklig kunskap om dem som fattar beslut som påverkar en oändlig mängd människors liv. Transnationella företag, banker, internationella finansinstitutioner, medierna mm. mm. Det var för att vi inte studerade de rika som och deras verksamhet som i stort sett hela världen togs på sängen.”
Utifrån denna analys tycker hon att det är viktigt att breda grupper av människor förstår att den regerande makteliten har ett eget fokus.
-De har inte någon plan för kommande generationer, de har bara kommande kvartalsrapport för ögonen.
