I veckan kom slutrapporten från projektet Förhöjd kvalitet i svensk asylprövning. En slutrapport som finansierats av Europeiska flyktingfonden av UNHCR i samverkan med Migrationsverket. Det är en studie av Migrationsverkets utredning av och beslut om internationellt skydd.

Migrationsexperten Maria Bexelius anser att rapporten visar på stora brister i asylprövningen, både vad gäller utredning och bedömning av asylskäl.

I rapporten konstateras brister både hos offentliga biträden, hos tolkar men också hos Migrationsverket.

– När det gäller offentliga biträden så ansågs 40 procent av de undersökta inlagorna vara undermåliga. Majoriteten av tolkarna saknar, enligt rapporten, formell kompetens. Detta är anmärkningsvärt med tanke på att både tolkar och biträden är enormt viktiga för att man ska få en korrekt prövning, säger Maria Bexelius.

Migrationsverket brister också i själva utredningsmetodiken, och inte minst när det handlar om personer som har sagt att de utsatts för könsrelaterat våld och tortyr.

– I rapporten påtalas att utredaren många gånger inte ställer tillräckligt med frågor eller följdfrågor på vad den asylsökande varit med om, inte ens när den sökande uppgetts ha utsatts för tortyr. Det ska ses i ljuset av att ungefär hälften av de personer som ingick i undersökningen hade sagt att de varit utsatta för tortyr eller andra övergrepp. Bara i ett av dessa undersökta ärenden gjordes en tortyrskadeutredning. Detta är oerhört allvarligt.

Felaktiga avslag

Rapporten visar även att utredningar oftast saknar genusperspektiv. Att frågorna inte berör normer kring kön, sexualitet.

– Kvinnor och hbt-personer kommer ofta i kläm när det saknas genusperspektiv. Tar man inte tid på sig, är uppmärksam och ställer de rätta frågorna, då finns det risk att viktig information går förlorad.

Hon berättar också att det ofta tar lång tid för en person att tala om de till exempel har varit utsatt för tortyr, våldtäkt eller om de är homosexuella. Många av de personer som söker asyl har med sig detta i bagaget. Men som det ser ut nu så riskerar man som asylsökande att inte få en noggrann, korrekt och grundlig prövning av alla skäl.

– Om det brister på det här sättet från Migrationsverkets sida innebär det att utredningarna som ska ligga till grund för bedömningen blir ofullständiga. Vilket i sin tur ökar riskerna för felaktiga avslag, säger Maria Bexelius.

Oerhört bekymrande

Hon uppmärksammar även flera bedömningsbrister som UNHCR iakttagit i granskningen, såsom höga beviskrav, att Migrationsverket ofta lägger tonvikten på skriftlig bevisning som väldigt sällan finns och att trovärdighetsbedömningar ofta baseras på spekulativa argument.

I 45 % av besluten där man åberopat tortyr eller andra allvarliga kränkningar fann UNHCR att det saknades klargörande information om vad verket gjort för bedömning av dessa uppgifter.

– Detta i kombination med de konstaterade utredningsbristerna är oerhört bekymrande. Det råder, enligt internationell rätt, ett absolut förbud att återsända en person till tortyr, säger Maria Bexelius och berättar att EU:s så kallade skyddsgrundsdirektiv ger relativt tydlig anvisning för hur man ska hantera uppgifter om tidigare kränkningar.

– Om man varit utsatt för tortyr eller annan förföljelse ska det ses som en allvarlig indikation på att man riskerar fortsatt förföljelse. Om det inte är mycket som talar för motsatsen. Bristerna vad gäller utredning och bedömning av uppgifter om tortyr kan få svåra konsekvenser för människor. Därtill kan vi bara ana alla som inte berättar om tortyr på en gång.

Viktigt med landinformation

Maria Bexelius passar även på att rikta kritik mot att tröskeln för vad som kan anses vara förföljelse är alldeles för hög och analysen av flyktingdefinitionens kriterier brister.

– I rapporten konstaterar UNHCR till exempel att könsrelaterat våld oftast inte anses som förföljelse. Rapporten visar även på att man många gånger inte tillräckligt analyserar orsakssambanden mellan till exempel förföljelse, politiska uppfattningar och religiös tro.

En annan viktig komponent som krävs för att upprätta en korrekt asylprövning är information om det land den asylsökande kommer ifrån. Så kallad landinformation. Varje utredare bör få utbildning i hur man införskaffar och värderar landinformation. Men även här brister Migrationsverket.

– I 50 % av besluten som undersökts av UNHCR refereras inte alls till någon landinformation. För att göra en bedömning av asylskäl ska man ta hänsyn till personliga omständigheter men alltid sett i relation till hur situationen i hemlandet ser ut. Detta för att kunna göra en korrekt riskbedömning, säger Maria Bexelius.

Varför brister Sverige så oerhört i dessa frågor?

– Av flera olika orsaker tror jag, både strukturella och andra. Asylsökandes svaga maktposition bidrar säkert. Bristande politisk vilja att genomföra grundläggande förändringar och otillräckliga åtgärder från såväl regering, riksdag som Migrationsverket lär påverka. Den ensidiga fokuseringen på ”produktion” av utredningar och beslut likaså. Det har fokuserats väldigt mycket de senaste åren på att korta väntetiderna. Snabba beslut prioriteras på bekostnad av kvalitet.

Har du dragit någon slutsats?

– Jag har svårt att dra någon annan övergripande slutsats av rapporten än att den pekar mot att asylsökanden inte kan garanteras en korrekt prövning. Om man behöver skydd i Sverige kan man inte vara säker på att man får det.