I juli 2009 kidnappades människorättsaktivisten Natalia Estemirova från sitt hem i Grozny, Tjetjenien. Senare samma dag hittades hon skjuten utanför en by i grannrepubliken Ingushetien. I förra veckan hölls en konferens i Stockholm med gäster från bland annat Estemirovas organisation, för att tala om situationen i norra Kaukasus inför det ryska parlamentsvalet 2012 och vinter-OS i centralorten Sotji 2014.

Tillresta var bland andra journalister och människorättsaktivister med lång erfarenhet av att bo och arbeta i området. Konferensen var en del av den så kallade Stockholm Process, en samlad ansträngning för att uppmärksamma europeiska beslutsfattare på de brott mot mänskliga rättigheter och folkrätten som äger rum i norra Kaukasus i dag.

Tanya Lokshina från Human Rights Watch var en av de människorättsförsvarare som var på plats. Hon talade om den klyfta som finns mellan väljare och politiker dels i regionen, dels i övrigt Ryssland, manifesterat bland annat i kampanjen ”Stop feeding Caucasus.” Kampanjen är, enligt Lokshina, riktad mot de ryska politiker som uppfattas stödja upprorsmakare i Kaukasus med pengar, något som enligt Lokshina är en missuppfattning.

Journalisten Israpil Shovkhalov, från tjetjenska tidningen Dosh, håller med och menar att den dåliga tillgången på information i området underblåser missuppfattningar och klyftor. Han berättar att hans tidning är den enda som inte är statligt kontrollerad, och att den är ett viktigt språkrör i ett samhälle där internet är någonting som tillkommer väldigt få.

Svetlana Isaeva kommer från organisationen MASHR, som arbetar framförallt med rättsligt stöd. Hon berättar om en typisk situation: en familj reste på semester och lämnade sitt hus låst. När de kom tillbaka från resan var huset sålt, och när de drog försäljarna inför domstol vittnade grannarna, som förmodligen fått mutor, att försäljningen gått till på ett riktigt sätt.

MASHR driver nu tillsammans med familjen en process för att de skall få sitt hus tillbaka, och erbjuder dem samtidigt boende. Isaeva berättar också om vad hon ser som det största problemet för Dagestan, vid sidan av rättslösheten, nämligen de kidnappningar som är vardagsmat i delar av republiken och grannrepublikerna. Samtidigt betonar hon att det är små grupper av extremister som ägnar sig åt sådant, och att det också är sådana grupper som exempelvis ställer krav på att kvinnor skall täcka hår och ansikte.

Hon säger att hon önskar att fler besökare från andra delar av världen kommer till norra Kaukasus, och att fler uppmärksammar deras situation, eftersom hon tror att det är ett effektivt sätt att få slut på vad hon kallar ”the undeclared war in north Caucasus”.