– Det finns nästan inga böcker eller filmer som skildrar kvinnlig vänskap. Kvinnor porträtteras alltid i förhållande till männen. Så fort det är flera kvinnor med i en historia så är de fiender om männen. Det senaste exemplet som gjorde mig så arg att jag inte kunde fortsätta titta, var Black swan som handlar om unga kvinnor som förgör varandra i kampen om en man. Samtidigt finns det många böcker och filmer om manlig vänskap. Det har väl ansetts finare, eftersom det historiskt sett har varit män som definierat vad som är intressant, säger Åsa Moberg när jag når henne på mobiltelefonen.

Hon sitter i en bil på väg till ännu ett författarinneframträdande. Sedan boken kom ut i mitten av september har hon rest land och rike runt för att prata om det hon kallar väninneskap.

– Det är fantastiskt att se att folk är så glada över att jag har tagit upp det här ämnet. Jag är faktiskt överraskad över att det finns ett sådant starkt behov av att prata om det. Men tillsammans med kärleken är vänskapen den viktigaste mänskliga kontakten, och det är egentligen obegripligt att vi inte pratat om den på ett systematiskt sätt tidigare, säger hon.

Det var en ung kvinna i hennes närhet som frågade Åsa Moberg om hon inte kunde skriva om konsten att vara väninna. Idén växte och blev till en bok som bygger på samtal mellan Åsa och åtta av hennes närmaste kvinnliga vänner. Tillsammans med bland andra Birgitta Stenberg, Märta Tikkanen och Amelia Adamo diskuterar hon hur vänskap uppstår, avundsjuka, vad som händer om en väninna gör slut och hur man umgås i grupper om tre.

Hur skiljer sig kvinnors vänskap från mäns?

– Det kanske håller på att ändras, men i min generation är det i alla fall så att kvinnor pratar med varandra medan män gör saker som att segla och spela golf ihop. Kvinnor kan förstås göra saker som att handarbeta eller laga mat samtidigt, men det är pratet som är det sammanhållande kittet.

Vad beror det på?

– Det är svårt att säga, men kanske på att kvinnor har haft ett större kommunikativt intresse och har utvecklat den sidan mer. Det är så det har sett ut historiskt, och det får männen betala dyrt för nu. När kvinnorna har fått tillgång till utbildning märks det att vi behärskar språket bättre, och det gör att vi slår männen på alla nivåer.

Det finns en massa myter och föreställningar om kvinnlig vänskap, som att vi inte kan leka tre och snackar skit om varandra så fort vi får chansen. Stämmer de?

– Nej det tycker jag inte. Men föreställningen att vi inte kan vara tre är så stark att vi själva ofta faller offer för den. Jag har haft väldigt mycket treångest och varit rädd för att känna mig utanför. Men när jag bestämde mig för att det skulle gå att vara tre, så gick det hur bra som helst. Det är ofta män som pratar om att kvinnor inte kan hålla sams, men jag tycker att det är precis tvärtom. Man ska inte generalisera, men kvinnor är ofta bättre än män på att reda ut konflikter. Titta bara på alla krig som männen startat. Är det något kön som inte kan reda ut konflikter så är det väl de.

En annan föreställning om kvinnor är att de ofta ger upp vännerna när de träffar en man. I boken skriver du också att kärleken alltid var viktigare än vänskapen när du växte upp. Varför det?

– Det var så det var. På 50-talet var det inte tal om att det var viktigt med väninnor. Små flickor skulle ha en bästis, men att ha väninnor som vuxen var inte samma sak. Däremot var det väldigt viktigt med pojkvänner och kärlek. Det var budskapet i all populärkultur. Män var nog bättre på att behålla sina vänner, kanske för att de ofta umgicks i stora gäng. Väninnor krävde mer hängivenhet och det fanns det inte tid för när kärleken kom.

Tror du att unga kvinnor i dag värdesätter sina tjejkompisar på ett annat sätt?

– Jag hoppas det, men tyvärr verkar det inte vara så stor skillnad som man skulle kunna önska.

Vad är en bra väninna tycker du?

– En härlig och varm människa som man längtar efter att träffa. Men också någon som finns där när man behöver det. Man ska kunna ringa mitt i natten om man är ledsen och behöver stöd. Amelia Adamo var en sådan väninna när min första sambo dog. Trots att hon var mitt i karriären och väldigt upptagen lämnade hon allt för att följa med mig till begravningsbyrån och finnas där för mig när jag hade det som svårast.

Hur viktiga är dina väninnor för dig i dag?

– Otroligt viktiga. Precis lika viktiga som kärleken. Det tog tid att komma till den insikten, men nu är jag där.