Kamakura är ett känt ställe dit många turister beger sig för att se på det stora daibutsun, en enorm bronsstaty av Buddha. Jag och Onosan, en japansk konstnär, stiger av lokaltåget och går i motsats riktning till ett oansenligt litet tempel (jinja) som ligger bakom rälsen. Akiko Kobayashi tar emot i sitt hus som ligger inom tempelområdet. Det är en kvinna i sextioårsåldern, enkelt klädd i vita byxor och en vit kimonojacka över en vanlig tunn polo.

EYA: Många inom konstnärliga områden i väst erkänner idag Japan som en estetisk samtida supermakt att hämta inspiration ifrån. De som reser till Japan blir överväldigade av att komma till en så annorlunda kultur, där allt är estetiskt. Språket som begränsar och översättningarna som reducerar komplexiteten gör att det som lovordas förblir den visuella delen av kulturen. För att läsa ytan krävs en delad tankestil. Vad består denna tankestil av? Vad är shintos syn på kroppen?

AK: Kropp i antik japansk värld är mi. Mi betyder här tre saker; kropp och själ och frukt.

EYA: Frukt?

AK: Idag säger vi om frukt, detta är mi. Att bli frukt – mi ni naru. Och kropp, i antik japansk värld har kropp samma ljud – mi. Själ har samma ljud – mi.

EY: Så kropp och själ och frukt är samma ljud – mi? Vad betyder mi?

AK: Mi betyder ande [geist]. Innan det skrivna ordet kom till Japan hade redan kropp, själ och frukt samma språkliga ljud – mi – och samma mening. Detta var innan ideogrammen kom till Japan från kinesiskan. De tre orden fick senare olika ideogram, men hade kvar samma uttal – mi. Detta är verkligt svårt…Med ande menas en själ som inte är hög, alltså både ond och god, men vad ska man säga – med en välvilja. Inom shinto är kami en gudom, men inte alls som den kristna höga, enda gudomen. Kami är på en annan nivå, på en lägre nivå. Det är en förenad kropp och själ. Människor är andar och djur är likaså andar. Andar kan förkroppsliga sig i människor som en kraft. I det antika mytologiska Japan såg man kroppen som en materia, en behållare vari gudomen kunde ta sig in. Kropp och ande är omöjliga att separera, de är ett.

EYA: Alltså kroppen och själen är förenade?

AK: Ja. Mi är kropp, alltså kärl och själen är också mi, gudom eller ande, samma ord. Kropp och själ är omöjliga att dela.

EY: Kropp och själ är alltså förenade i shintotänkandet. I den västerländska filosofin och kulturhistorien är kroppen mer eller mindre utesluten från tänkandet. Det är därför det är så svårt att vinna gehör ännu idag för sinnesförnimmandets kunskap och det sensiblas område som en kunskapserfarenhet. Hur kan man väcka intresse för sinnenas kunskap? Vad är shintos syn på sinnenas kunskap?

AK: Vill du säga att sinnenas kunskapande är viktigt?

EY: Ja, just det. Ingen vill på allvar ta in den konkreta kroppen i en diskussion.

AK: Allting relaterar till in – yo [yin – yang]. Inom shinto är det alltid viktigt med det taoistiska begreppet in – yo som står för två principer, krafter i ständig rörelse. Kropp och ande är sammanlänkade och således är allting in- yo Vi kan kalla dessa kvinnligt och manligt, som abstrakta principer, ständigt i förvandling och i relation till varandra. Födelse och död. Kvinnlig kraft och manlig kraft, när dessa två förenas, det är då de är starkast. Enbart kvinnlig kraft är inte stark. Enbart manlig kraft är inte heller stark, endast genom förening blir de starka. När dessa två krafter förenas, det är det som ger stark kraft. Detta tänkande kommer från ett mycket gammalt förhållningssätt som är nästan bortglömt idag i det samtida Japan.

EYA: Idag i väst diskuteras livligt frågan om vår relation till naturen. Slagord som ekologi och hållbarhet har vi hört länge. Men starka krafter drar i olika riktningar; en hårt driven ekonomi som genom effektivisering av maktmedlen exploaterar naturen. Inom konstens område ifrågasätts naturbegreppet. Gränserna för vad som är artificiellt och naturligt upplöses, vad är naturen? Enligt vad jag har hört har shinto en andlig syn på naturen, samtidigt är det lite svårt för en sekulariserad västerlänning att förhålla sig panteistiskt till naturen. Kan Ni beskriva lite mer ingående shintos syn på naturen?

AK: Det japanska ordet för natur shizen står inte för samma meningsinnehåll som det västerländska begreppet natur. När man i det gamla Japan ville tala om naturen som värld använde man uttryck som himmel och jord; alla ting; eller berg, floder, fält och träd.
Många tror felaktigt att shinto är animism, det är inte alls fallet. Inom t.ex. polynesisk animism är allt besjälat. Shinto använder begreppet kami som betyder gudom. Alla människor och djur, men också abstrakta krafter i naturen är en gudom som är välvillig.
Shinto ser en kraft, en vitalitet, en andlighet i allt levande. Vi talar dock inte om panteism, man kan tala om en polyteism, en mångfaldighet av gudomar i ständig förvandling.

EYA: Så man kan inte säga att man tillber naturen?

AK: Nej, inte i bemärkelsen att man frånsäger sig vetenskaplig kunskap och tillber naturen. Detta förhållningssätt handlar snarare om att visa tacksamhet och vördnad inför naturen som den stora vitala källan som upprätthåller mänskligt liv.

EYA: Hur kommer det sig att kvinnor är prästinnor inom shinto? Hur vanligt är det?

AK: Av 28 000 präster är 13 % kvinnor, d.v.s. ca 2000 är prästinnor. Manliga och kvinnliga präster utför samma ritualer och ceremonier. Innan andra världskriget var kvinnliga präster förbjudet. Efter Japans nederlag togs statsreligionen shinto bort i Japan. Den mängd av shintotempel som fanns omvandlades till lokala stiftelser, och det uppstod ett enormt behov av präster och därmed anförtroddes kvinnor att som prästinnor förvalta shintos tradition. Jag arbetade själv tidigare på kontor. När jag fattat beslutet att ta prästinneskapet på mig omskolade jag mig.

EYA: Vad består en shintoprästinnas uppgifter av?

AK: Själva tacksägelsen för gudomarnas välvilja sker i form av firandet och deltagandet i lokala festivaler matsuri. Matsuri kan sägas vara vardagsinslaget av kollektiv glädje i Japan. Hela kulturarvet bygger på dessa otaliga festivaler som finns, stora kända matsuri till små lokala tilldragelser, detta är det praktiska inslaget av shinto i människors liv. Matsuri finns knutna till årets cykler, de fyra årstiderna, olika skeden i människans livscykel, speciellt barnens utveckling. Matsuri är en form av delaktig performance där barn och gamla, olika sociala klasser och bakgrunder, alla tar del i detta firande som manifesterar en tacksägelseritual. Genom dans, sång, musik, processioner och kostym uppmärksammas gudomarnas välvilja. Deltagandet i matsuri genererar på så vis fokusering och ny energi.

Förutom matsuri är innebär prästämbetet uppdrag vid födsel, bröllop och olika hållpunkter i barnens utveckling. Shichi- go- san står t.ex. för åldrarna sju- fem- tre, som uppmärksammas och firas. För en historisk tillbakablick handlade detta om att visa tacksamhat till gudarna om barnet överlevt vissa kritiska år. Vid sju års ålder ansågs den värsta krisen vara över, barnet hade överlevt de yngre årens sjukdomar och svagheter.

EYA: Varför är shintotemplet odekorerat?

AK: Helgedomen är bara en plats. En plats för gudomen att komma till, därför ska den alltid vara odekorerad, ren, neutral och tom. I det mytiska Japan var shintohelgedomen en plats omgärdad om ett rep, detta symboliserade helig plats. Vid själva altaret möts man av en spegel. Man möter sig själv.

EYA: Alla dessa vita pappersremsor som hänger vid templet och runt träd, vad står de för?

AK: Det är en form av origami, vikta [aldrig klippta] pappersremsor symboliserar en reningsakt. Rening som ritual är ett starkt element inom shinto.

EYA: Shinto är ganska okänt för västerlänningar. Jag har stött på inställningen att man är lite nyfiken på shintos natursyn, men att djupare än så tar man sig inte, rädslan för de fascistiska kopplingarna tar över. Inställningen att shinto är en farlig religion är inte ovanlig. Hur bemöter Ni det?

AK: Detta är djupt beklagligt att shinto sammankopplas med fascism. Vi shintopräster är verkligen olyckliga för detta! Vi är ingen farlig religion. Den militära makten i Japan har utnyttjat shinto för politiska syften. Shinto har inget att göra med patriotism. Detta är verkligen vår stora sorg. Vi är ingen missionerande religion. Man kan säga att det råder samma situation i väst med de kristna kyrkorna och politiken. T.ex. Katolicism och fascism under andra världskriget. Vi präster borde verkligen föra ut detta meddelande till omvärlden, hur djupt sorgsna vi är över detta missförstånd om shintos förhållningssätt och sammankoppling med Japans militärmakt.

EYA: Shintos tro är alltså mera som ett förhållningssätt till livet?

AK: Ja, det kan man säga. Vi tror inte på en absolut omnipotent gud, utan vi tackar yao-yorozu-no-kami (d.v.s. de för evigt växande myriaderna av gudomar). Shinto tror att människan själv är en kami. Den mänskliga avkomman, eller frukten är också en kami, människan och gudomen är på så vis relaterade till varandra genom naturens platser men också föremål och abstrakta krafter kan vara kami.

EYA: Vad har shinto för syn på livet efter döden?

AK: Shinto tror att livet fortsätter vidare, men att det är endast med solidaritet och samarbete människor emellan som världen kan bli en bättre plats. Shinto tror att människans ande lever vidare efter döden, och att den kan skydda och se till de levande. Livssynen är att vad som är väsentligt handlar om att leva till det fullaste här och nu, vi ser inte efter eviga värden efter döden. Shinto tror att människan är både ond och god, vi har ingen idealiserande syn på människan. Men kamimedvetandet är vårt sätt att aktivt i världen leva och tro på människans medmänsklighet och ödmjukhet.

EYA: Tokyo är en fascinerande plats. Men jag har nu varit en månad i denna urbana miljö, och då upplever jag med ett annat kritiskt öga; effektiviseringen och den benhårda kommersiella strukturen. Det är status, yta och kommersialism som prioriteras av individerna. Hur pass är dagens japaner medvetna om shintos natursyn? Vad gör shinto för att främja alternativa sätt att leva på?

AK: Detta stämmer, Japan är ett land idag som kännetecknas av stark materialism och konsumtion. Så gäller för Kina och många asiatiska länder, ja hela den globala världen idag. Shinto har en viktig uppgift att fylla här, och kanske också inspirera omvärlden med vår naturfilosofi. Vi måste meddela oss.