Antalet dödade under upproret mot Mubarakregimen i Egypten är avsevärt större än vad som hittills offentliggjorts. Det menar den egyptiska sociologen Mona Abaza som befann sig på Tahrirtorget under de omtumlande dagar som fascinerat en hel värld. Hon varnar också för faran för en kontrarevolution.
Det är onsdag den 2 februari och Mona Abaza som demonstrerat på Tahrirtorget går upp till en väns lägenhet invid platsen för att få en överblick över den massiva protesten. Då inleds attacken. På hästar och kameler rider Mubarakanhängare in bland demonstranterna och slår och hugger dem med klubbor, svärd och machetes. Många har fått pengar och bussats dit, andra är poliser som i flera dagar har varit osynliga på gatorna. Reportrar attackeras och slås ner.
Mona Abaza berättade i förra veckan under en öppen föreläsning på Centrum för Mellanösternstudier på universitetet i Lund om paniken som utbröt, inte bara bland demonstranterna på torget, utan också bland de som befann sig i den lägenhet som blivit ett viktigt nav för aktivister och journalister. Flera av kvinnorna i lägenheten har döttrar och söner bland demonstranterna. Genom telefonkontakter med dem, Al Jazeeras bilder och genom att titta ut från balkongen försöker Mona Abaza och de andra göra sig en bild av det som sker. I efterhand har gränserna mellan bild och verklighet blivit suddiga.
– Vi tittade oavbrutet på bilder och på det som utspelades framför oss, och en vecka senare var det svårt att avgöra vad jag hade sett i verkligheten och vad jag hade sett på bilder, sade Mona Abaza, egyptisk sociolog och gästprofessor vid Lunds universitet, när hon berättade om sina intryck från Tahrirtorget och den egyptiska revolutionen.
Demonstranterna på Tahrirtorget organiserar ett försvar och under natten kastas molotov cocktails och stenar över frontlinjen vid Egyptiska muséet. Skottlossning hörs. Mona Abaza stannar i lägenheten under natten för att nästa morgon bege sig ner på torget på nytt.
– Där fanns skadade människor, det var ett trauma för alla, ändå slöt människor upp på torget på nytt. Det var ett rörande ögonblick.
Det blir torsdag och protesterna har hållit på i tio dagar, och har nu utstått våldsamma attacker, skrämseltaktik genom lågtflygande stridsplan, frisläppandet av fångar i syfte att skapa kaos samtidigt som polisen drog sig tillbaka. Men taktiken att skrämma folk i hopp om att de ska vädja till Mubarak att återställa ordningen slår fel: Ju mer förvirring och våld som regimen försöker åstadkomma, desto större beslutsamhet bland demonstranterna.
– Solidariteten var en reaktion på detta, svaret blev ’om ni bringar kaos ska vi visa er vad ordning är’, sade Mona Abaza som också jämförde Tahrirtorget med en stat i miniatyr som skapade en känsla av trygghet i massan, och verklig respekt mellan demonstranterna.
Liksom många andra kvinnor vittnat om berättade hon hur tryggt det var för kvinnor att röra sig i demonstrationerna. Själv var hon i vissa situationer enda kvinnan bland många hundra män; ändå kände hon inte oro.
Mona Abaza tror dock att det utan tryck utifrån hade kunnat sluta i blodbad. Många miste också livet, och den officiella dödssiffran kommer sannolikt att växa. Hon varnar också för att det finns risk för en kontrarevolution. Dels för att Mubarak fortfarande är kvar i landet, dels för att de övre skiktens makt inom militären inte har rubbats.
– Problemet är att vi har att göra med samma regim, det har bara skett kosmetiska förändringar, sade hon.
– Tre dagar efter att Mubarak avgått blev människor fortfarande torterade.
Hon varnade under föreläsningen för den främlingsfientliga stämning som regimen piskade upp i syfte att försöka slå ner upproret. Denna vändes då bland annat mot utländska journalister, men Mona Abaza menar att den också kan komma att användas emot många av de unga egyptierna som var ledande under revolutionen.
– Främlingsfientlighet kommer att användas mot ungdomarna, varav många är medelklass. De har utmålats som utlänningar av staten, som att de inte är ’riktiga’ egyptier.
Den viktigaste frågan är nu att de unga, som var så drivande i revolutionen, får en röst i landets utveckling. Trots faran för kontrarevolution tror inte Mona Abaza att det kan bli en återgång till tiden före den 25 januari, då protesterna bröt ut, trots att mycket av Mubaraks regim är intakt.
– Regimens brutalitet kvarstår men den har exponerats inför hela världen.
