Svenske vänsterpartisten Mikael Gustafsson valdes i tisdags till ordförande för Europaparlamentets jämställdhetsutskott – den första mannen på toppjobbet.

– Jämställdhet mellan män och kvinnor handlar om demokrati och mänskliga rättigheter. Män måste också ta ansvar för jämställdhet, sade Mikael Gustafsson efter den formella utnämningen.

”Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män” förkortas på de flesta språk i dagligt tal till ”kvinnorättsutskottet” eller ”kvinnoutskottet”. Och visst är det ett kvinnoutskott: bara tre av 34 ordinarie medlemmar är män och inga av de 29 suppleanterna.

– Varje människa måste få välja hela sitt liv och inte begränsas av sitt kön. En del av de reaktioner som jag har fått här i parlamentet är exempel på könsstereotyper.

Det säger Mikael Gustafsson när Feministiskt Perspektiv träffar honom dagen därpå i hans nya kontor, ännu tomt på pappershögar och personliga foton.

– Det är ju en helt annan politisk åsiktsbredd i Europaparlamentet än i riksdagen. Jag menar, här finns faktiskt de som kan stå upp och säga att kvinnans plats är vid spisen. Även om en svensk man tyckte så skulle han aldrig säga det, det är inte socialt accepterat.

Trodde socialismen skulle frigöra kvinnan

Han upplever att det gullas en hel del med honom. Han liknar det med när kvinnor ur hans föräldrageneration tycker att han är duktig när han tar hand om sina egna barn – nedlåtande i all välmening.

Gustafsson är feminist. Han smakade på f-ordet i början av 90-talet sedan han läst feministklassikern Egalias döttrar av Gerd Brantenberg och för första gången insett hur olika män och kvinnor behandlas. En annan aha-upplevelse var när han under kårtiden träffade feministen och journalisten Kristina Hultman.

– Hon öppnade ögonen för mig. Innan var jag en sån där socialist som resonerar som så att kvinnans frigörelse kommer med socialismen.

45-årige Mikael Gustafsson tar över efter Eva-Britt Svensson, som lämnat EU-parlamentet av hälsoskäl. Svensson har suttit för vänsterpartiet i sju år och har de senaste två åren lett jämställdhetsutskottet.

Mycket att leva upp till

Enligt Cécile Gréboval, ordförande för den europeiska kvinnolobbyn, fick jämställdhetsfrågorna ett rejält lyft under Svenssons ordförandeskap.

– Eva-Britt Svensson är en mycket skicklig politiker. Hon lyckades nå konsensus och få upp sina frågor på dagordningen, särskilt våld mot kvinnor. Jämställdhetsutskottet fick också en högre profil, det märktes en verklig skillnad.

I EU-parlamentets 22 ständiga utskott bereds sakfrågor som sedan antas eller förkastas av parlamentet i sin helhet. För att få igenom förslag i EU-apparaten, där hänsyn ska tas till både nationella intressen och politisk färg och där kompromisser ska sys ihop mellan svartsjuka institutioner, krävs en stor portion politisk fingertoppskänsla. På utskottsmötet då Gustafsson valdes hyllade många av medlemmarna Eva-Britt Svensson för just detta.

Svenssons största politiska seger var parlamentet uppslutning kring hennes förslag till lägstanivå för medlemsländernas arbete mot våld mot kvinnor. Det finns idag ingen specifik EU-lagstiftning på området. Förslaget behandlas nu av EU-kommissionen, den institution med formell rätt att föreslå lagar, och uppföljningen hamnar på Gustafssons bord.

Vill se vassare rekommendationer

Mikael Gustafsson må vara en EU-gröngöling men han är jämställdhetsveteran. I kommun och riksdag har han i många år arbetat med genusperspektiv på miljö- och trafikfrågor, i EU-parlamentet vill han se över klimatpolitiken med genusglasögonen på.

– Ofta saknas ett genusperspektiv på de här frågorna. Så länge män och kvinnor har olika roller i samhället påverkas de olika och därför måste också åtgärderna vara olika. Kvinnor drabbas i högre grad än män av klimatförändringar eftersom fattiga drabbas mer än rika.

Han förespråkar individuell föräldraförsäkring och vill att det obetalda hushållsarbetet delas lika. Men sociala frågor ligger utanför EU:s område och som vänsterpartist vill Gustafsson inte flytta över mer makt till Bryssel. Däremot anser han att de verktyg som EU redan har kan användas mer feministiskt. Bland annat finns det icke-bindande rekommendationer till medlemsländerna om tillgång till dagisplatser, formuleringar som han vill vässa.