Akromatiska attribut är hörnstenar i de flesta situationskomedier. Den förmodade åskådaren är en heterosexuell, okoncentrerad man som eftertraktar en lättföljd handling, kryddad med en nypa libidinös stimulans.

Därför är arketypen ”nörd” gemenligen ett koncentrat av autismsymptom och sci-fi-referenser, medan ”sexobjektet” är en kvinna reducerad till ett knippe kroppsdelar.

Komediserien The Big Bang Theory (i Sverige visad på Kanal 5), om fysikgenierna Sheldon och Leonard och deras illitterata grannvåp Penny, exemplifierar genrestandarden tydligt. Sheldon, Leonard och deras vänner Raj och Howard definieras som nördar utifrån sin passion för Marvelserier, sin brist på spegelneuroner och sina högteknologiska utensilier.

I seriens första tre säsonger är Penny den enda kvinnan bland de ständiga rollfigurerna i säsong ett. Pilotavsnittet skulle kunna vara något som Laura Mulvey beställt för att presentera ”den manliga blicken” för noviser.

Penny är här skamlöst avhumaniserad till rekvisita för manlig skopofili. När hon syns i bild för första gången är det i profil, inramad av en dörr, barmagad och omedveten om att hon är iakttagen av en lysten Leonard.

Hennes röst är en utpräglad Valley girl-falsett med stigande intonation i varje fras. Säsong ett genomsyras av uppdelningen män, rationella intellekt – kvinnor, intuitiva kroppar.

När en kvinnlig forskare figurerar i ett par avsnitt har hon fräckheten att klä sig bylsigt och nyttja sitt geni till att rätta Sheldons ekvationer. Ren sadism i jämförelse med grannlollans troskyldiga underdånighet.

The Big Bang Theory ­är nu inne på sin fjärde säsong och har faktiskt utvecklats ifrån dessa binära vrångbilder. Mest anmärkningsvärt är att skådespelerskan Kaley Cuoco, i rollen som Penny, har sänkt sin röst till ett mer verklighetstroget läge under loppet av tre säsonger.

Persongalleriet expanderade i säsong tre med två kvinnor, Howards flickvän, mikrobiologen Bernadette, samt Sheldons platoniska moatjé, neurobiologen Amy.

Den första kombinerar sin doktorsgrad med skönhet och social kompetens, den andra är Hollywoodful och lika hyperrationell som sin livsledsagare. Kvinnor tillåts alltså, i detta skede, vara intelligenta, socialt tafatta och/eller asexuella utan att vara osympatiska.

Fast hittills har inte en enda av The Big Bang Theorys kvinnliga rollfigurer visat intresse för de centrala geekattributen serietidningar och rollspel. Med personlig förtrogenhet kan jag avslöja att man inte behöver ha en särskilt hög IQ för att ingå i nördkulturen. Huvudsaken är att vara kalenderbitare.

Manusförfattarna Chuck Lorre och Bill Prady förutsätter att specialintressen och subkulturella identiteter är obekant för alla med äggstockar. Sålunda lyckas Raj kurtisera damer på en gothklubb genom att fråga om de uppskattar John Grishams böcker. Gothtjejer har ju ingen koll på vad som är och inte är gotisk litteratur. Jag rynkar på min vitpudrade näsa.