Organisationen Wiara i tecza – Tro och regnbåge – bildades i november 2010 och växer ständigt. Den arbetar för att hbt-personer ska bli accepterade av både samhället och kyrkan. I dagarna tillkom en grupp i Katowice, sedan tidigare finns grupper i Warszawa, Krakow, Poznan och Trojmiasto. Nyligen skrev de ett brev till påven för att få honom att tänka om.

– Kärlek mellan två människor kan aldrig vara fel. Vi vill ändra kyrkans inställning till homosexuella och slippa bli betraktade som syndare, säger Agnieszka Wiciak, en av grundarna av Wiara i tecza.

Agnieszka är 38 år, har ljust kortklippt hår och utstrålar energi och kämpaglöd. Vi träffas utanför en liten kyrka i centrala Poznan. Agnieszka har en flickvän, men när de är ute på stan aktar de sig noga för att hålla handen eller kyssas:

– Då skulle folk genast stirra på oss, säger Agnieszka.

Det har hänt att de, utan att tänka sig för, gått hand i hand. Flera män som passerade dem på gatan kom då genast med grova kommentarer och sexuella inviter. Agnieszka har talat om på sitt jobb att hon är lesbisk och har trots det kunnat jobba kvar. Men de flesta medlemmar i Tro och regnbåge mörkar att de är homosexuella.

Rädd för att bli avslöjad

Piotr är doktorand på universitetet i Poznan. Han är 28 år och är rädd för repressalier om han skulle bli avslöjad som homosexuell. Han har en pojkvän sedan långt tillbaka, men brukar säga att han är singel. Trots att han tvingas ljuga om sin läggning tycker han att situationen för homosexuella har blivit bättre i Polen de senaste fem åren. Men fortfarande diskrimineras de:

– Ibland när min pojkvän och jag handlar i mataffären tillsammans, hör vi ”kolla, här kommer bögarna”, det händer, säger Piotr.

– Man hör också om att läkare eller sjukhuspersonal säger nej till besök från en homosexuell partner med hänvisning till att han eller hon inte är en familjemedlem, berättar han.

Många homosexuella i Polen har tagit avstånd från kyrkan, eftersom den katolska kyrkan fördömer dem. Men Agnieszka och Piotr tycker att det måste gå att förena homosexualitet med sin katolska tro. Officiellt säger den katolska kyrkan nej till detta, men det finns katolska präster som ändå vågar ta sig an hbt-personer.

– Dessa präster tar emot homosexuella i hemlighet och vi i Wiara i tecza beskyddar dem, vi lämnar inte ut deras namn till obehöriga, säger Agnieszka.

Madonnafigur i en katolsk kyrka i Poznan.

För att få ta nattvarden måste man ha biktat sig och fått syndernas förlåtelse, och det är just det som katolska kyrkan förvägrar homosexuella. Men i varje stad där Tro och regnbåge finns, dyker det nu upp präster som tycker att den katolska kyrkan ska ta emot alla. Och organisationen tipsar sina medlemmar om vilka präster som är bra att prata med.
Inte långt från den lilla kyrkan där homosexuella troende samlas på söndagar, finns storkyrkan i gamla stan i Poznan. Där arbetar domprosten Wojciech Wolniewicz. Han följer den katolska kyrkans officiella linje:

– Jag anser att katolska präster inte borde gå homosexuella till mötes och ge dem syndaförlåtelse, säger Wojciech Wolniewicz.

– Man kan bara få syndaförlåtelse i bikt om man ändrar sitt sätt att leva. Om en alkoholist kommer till mig och säger att han super och slår sin fru, ska jag ge honom syndaförlåtelse om han vägrar att ändra sitt liv? Samma sak med tjuvar. Om de inte vill ändra sitt liv, så får de skylla sig själva, säger han upprört.

Agnieszka och hennes hbt-vänner har upprepade gånger sökt sig till den katolska kyrkan, men där möts av kalla handen:

– Prästen säger inte direkt nej till att vi är där, men han kan göra så att vi självmant går därifrån, säger hon.

Skrev brev till påven

Hon berättar att en väninna till henne hastigt gick bort. Kompisarna – alla lesbiska – beställde då en mässa till väninnans minne. Så som man brukar göra bland katoliker. Men i stället för att hålla en vacker mässa började prästen predika om hur fel det är att leva som homosexuell. Alla tjejerna lämnade kyrkan. En annan gång, mitt under en samtalsgrupp i kyrkan fick prästen alla församlade att be för att omvända Agnieszka till hetero.

Att vilja tillhöra kyrkan men förvägras att få vara både homosexuell och troende är för många en stor sorg. Därför har gruppen författat ett brev till påven. I brevet ber de påven att tänka om när det gäller homosexuella katoliker. Samma brev har också skickats ut till polska biskopar. Än så länge har det inte kommit något svar från Vatikanen. Men de har fått ett brev från biskopssekretariatet. Där står att den katolska kyrkan ska respektera homosexuella, men endast om de lever i celibat. Polska tidningar har publicerat delar av brevet och artiklar med rubriker som ”Kyrkan ställer dörren på glänt för homosexuella” har valsat runt i pressen.

Många polacker känner sig provocerade av Wiara i teczas tilltag. På en lunchrestaurang sitter Ignacy Lapa med sin fru, sina fyra barn och svärföräldrarna. Han tycker att det är bra att katolska kyrkan inte accepterar homosexuella:

– Jag stör mig på homosexuella. De gör reklam för homosexuell livsföring. Men att leva i ett homosexuellt förhållande är att synda, säger Ignacy.

Hans fru Dorota Lapa säger att ett lyckligt liv kan man bara leva som man och kvinna:

– Att leva i en homosexuell relation handlar bara om sex, slår hon fast.

Hon tycker heller inte att kyrkan ska ge syndaförlåtelse till hbt-personer:

– Det skulle bara leda till en fördjupning av något som är onaturligt och fel.

Alla fördömer inte

Men det finns även katolska polacker som inte är lika fördömande. Rafal Mudrzycki är 31 år och arbetar som tekniker på ett internationellt företag i Poznan.

– Jag tycker att det är fullkomligt naturligt att vissa är homosexuella och andra hetero. Det är ju ingen sjukdom, utan man föds så och känner sig så. Men kyrkan tycker att det är ett problem, säger han.

Anna Stockowiak är 29 år och arbetar som sjuksköterska. Hon är förlovad, ska snart gifta sig i kyrkan, men är mycket kritisk till hur den katolska kyrkan behandlar homosexuella:

– Samhället håller på att förändras, kyrkan borde försöka hänga med. Jag ser en fara i att homosexuella inte känner sig välkomna i kyrkan. De kommer att lämna kyrkan.

Anna tycker att det är upprörande att den katolska kyrkan har samtalsgrupper för att omvända homosexuella till hetero:

– Varför ska man tvinga människor att göra någonting de tycker känns helt fel? undrar hon.

Men polacker som tycker att homosexuella ska bannlysas ur kyrkan eller helst försvinna helt, är desto fler. I en undersökning som sexologen Zbigniew Izdebski gjorde bland heteropolacker 2004, ansåg 65 procent att homosexuella relationer är av ondo. Endast 29 procent tyckte att homosexuella relationer är någonting naturligt. Med Polens inträde i EU 2004 hoppades många hbt-personer att attityden skulle förändras. I dag, sju år senare har två öppet homosexuella personer kommit in i parlamentet, men förutom det har inte mycket hänt.

Problemet är katolska kyrkan

Och boven i dramat är just den katolska kyrkan. I och med att man i stort sett föds som katolik i Polen, döps under sitt första levnadsår, konfirmeras då man är åtta år, och går i kyrkan varje söndag under hela sitt vuxna liv, så genomsyras hela samhället av en fientlighet mot homosexuella eftersom kyrkan ser homosexuella som syndare. Att i tonåren upptäcka att man dras till samma kön är därför förknippat med dubbel tragedi i Polen. Det innebär att man dels hamnar utanför samhället, men även utanför kyrkan. Många homosexuella vill fortsätta att tillhöra gemenskapen i kyrkan, som de har vuxit upp med och det är här Wiara i tecza kommer in i bilden:

– Vi vill att det ska bli en ändring på hur homosexuella behandlas på jobbet och ute på stan. Men det som är viktigast är hur de behandlas hemma, för det är där som situationen är som värst, säger Agnieszka.

Agnieszka berättar att hemmiljön är genomsyrad av katolicismen. Många föräldrar ser homosexualitet som en sjukdom och vill att deras barn ska få vård så att de blir hetero.

– Kyrkan spelar en nyckelroll. För att förbättra situationen för homosexuella hemma, måste man börja med att ändra kyrkans inställning till homosexuella, säger Agnieszka bestämt.

I väntan på ett svar från påven har Tro och regnbåge börjat samarbeta med en ung präst som vågar ta sig an homosexuella. Han heter Tomasz Puchalski och varje söndag håller han mässa där alla, oavsett sexuell läggning, är välkomna.

När kyrkklockorna ringer går den lilla gruppen som samlats på kyrktrappan in. Två och två går de in i bänkraderna. Kvinnorna håller varandra i hand, männen håller armkrok. Kyrkan tillhör egentligen Metodiskyrkan och prästen hör till Gamla katolska kyrkan och inte till den officiella Katolska kyrkan. Men han låter alla som vill bikta sig. Han ger dem syndaförlåtelse oavsett sexuell läggning och därmed möjlighet att få nattvarden.

– Under mina teologistudier kände jag att jag ville göra någonting för homosexuella. Det här känns bra, säger Tomasz Puchalski, när ett tjugotal leende hbt-personer kommer ut i solen då gudstjänsten är slut.

– Gud älskar alla, säger han bestämt.