Med tanke på att en stor del av Sveriges befolkning besöker kyrkan och sjunger psalmer i samband med viktiga livshändelser såsom dop, begravning och vigsel, samt vid skolavslutningar är det intressant vilka bilder som förmedlas i psalmboken. Agneta Lejdhamre har skrivit en avhandling som fokuserar hur kön framställs i den svenska psalmboken. Är det betydelsefullt att Gud alltid framställs som ett ”han” till exempel?

Enligt Lejdhamre är psalmbokens könsframställning dikotom och diskriminerande mot kvinnor. De innehåller en språklig dissonans för kvinnor, det vill säga att de positionerar en ”han” som subjektet vilket medför att kvinnor måste ständigt utföra ett översättningsarbete för att uppfatta sig själva som inkluderade i texterna. Lejdhamre noterar att det är betydligt fler män än kvinnor som förekommer i psalmtexterna och att psalmtexterna framställer kvinnors sexualitet som föredömlig när den inte levs ut medan kvinnor som uttrycker sin sexualitet däremot framställs som synderskor.

Lejdhamre ifrågasätter psalmbokens könsdiskriminerande språk och berättelser i förhållande till Svenska kyrkans mål att vara en öppen folkkyrka och dess jämställdhetssträvan. Den sammankopplar det med kristen tradition och den könsordning som rått under den tid då texterna blev skrivna och föreslår förändringar.