Studier av tonåringar är underrepresenterade i kvinnohistorisk forskning. Avhandlingen Det nye och den unge norske kvinnen: diskurser, representasjoner og resepsjoner om ung kvinnelighet 1957-77 og i 2009 behandlar detta tema under andra hälften av 1900-talet och med reflektioner över nutid genom en analys av innehållet i tidningen Det Nye som riktar sig till denna grupp samt receptionen av tidningen bland dess läsare genom intervjuer.
Avhandlingen innehåller fyra artiklar som bland annat behandlar rådgivningsspalten ”Beate” som under 20 år gav svar på frågor om kärlek och sexualitet. Författaren Sanna Sarromaa tecknar en utveckling från essentialistiska argument på 1950-talet övergår till en jämställdhetsperspektiv på 1970-talet. Avhandlingen analyserar också en serie av ”sanna berättelser” från sent 1950-tal som utger sig för att vara skrivna av flickorna i dem. Dessa berättelser har en sedeslärande struktur, där duktiga flickor representeras som respektabla, sexuellt oerfarna, glada och villiga att vara bra makor och husmödrar.
Intervjumaterialet fokuserar kvinnor som var tonåringar på 1950 och -60 talet. Intervjuerna visar att de flesta kvinnorna anpassade sig till husfruidealet som dominerade i Norge under denna tid. De ”valde” det slags liv de förväntades välja och tänkte omkring dessa val i termer av en naturlig utveckling i en kvinnas liv. Den övergripande bilden är med ett undantag att kvinnorna följde traditionella könsarbetsdelningar och slutade förvärvsarbeta i samband med äktenskapet. Den feministiska kritiken som fanns mot detta i deras samtid spelade väldigt liten roll för hur de faktiskt formade sina liv.
Studien avslutas med intervjuer av tonåringar idag. Resultaten visar att unga kvinnor använder veckotidningar för att lära sig smink, mode liksom om lämpliga livsstilar och yrken. Men de intervjuade uppger också att de läser tidningarna som underhållning och att en fördel med tidningarna enligt deras perspektiv är att de är lätta att ta upp och lämna ifrån sig mellan olika aktiviteter, vilket tyder på att de inte tas på för stort allvar.
