Helena Hellström Gefwert, ledamot i Miljöpartiets jämställdhetskommitté som beställt rapporten, säger att siffrorna är ett viktigt verktyg i det vidare arbetet med de här frågorna.

– Efter valet 2010 så började vi fundera på hur det såg ut med representationen i vårt eget parti. Vi klarar oss väldigt bra jämfört med andra partier, men när det gäller de tyngsta posterna så har även vi en lägre kvinnorepresentation, vilket så klart är väldigt tråkigt.

Rapporten bekräftar det välkända dilemma som består i att kvinnor ofta lämnar sina uppdrag tidigare. Ett mentorskapsprogram som vänder sig till kvinnliga politiker i kommuner och landsting för att stärka dem i deras uppdrag är en redan existerande åtgärd som kommittén vidtagit.

Ett fenomen som är mindre utbrett i Miljöpartiet är det faktum att man ofta återfinner kvinnor i ledande positioner i så kallade ”mjuka” sektorer som vård och omsorg medan män är i majoritet i utskott som behandlar frågor som hör till traditionellt manliga områden. I landstingen är fördelningen 59 procent kvinnor och 41 procent män, däremot är 56 procent av ordföranden i facknämnder män, men med lika många män som kvinnor i de ”hårda” nämnderna.

– I Miljöpartiet finns inte den traditionella uppdelningen som andra partier har, säger Helena Hellström Gefwert. Vi har funderat på varför det är så, men vi är ett parti som fokuserar på ”hårda” frågor som trafik och miljö, så våra kvinnor har en hög teknisk kompetens. Men det är ett aktivt arbete att synliggöra detta, sedan måste arbetet ske i alla kommunavdelningar, det är inget vi kan göra själva i kommittén. Vi hade en bra struktur från början med varvade listor och att man inte kan sitta på samma uppdrag längre än tre mandatperioder, så vi har en högre rotation på uppdragsinnehavarna. Men man ska aldrig slå sig för bröstet och vara nöjd, utan man måste ständigt fortsätta arbeta; i kommunfullmäktige har vi inte kommit upp i 50 procent kvinnor till exempel.

I början av partiets historia fanns ett mansutskott och ett kvinnoutskott som sedermera slogs ihop till dagens jämställdhetskommitté.

– Vi har valt aktivt att inte ha ett kvinnoförbund, att inte särorganisera de här frågorna, utan vi i kommittén sorterar under partistyrelsen, det ingår i den ordinarie verksamheten. Det är något som stärker oss som parti. Vi har den stora lyxen att samla olika feministiska traditioner inom partiet: queer, socialistiska, radikala och en del liberala.

I fortsättningen kommer man att kartlägga representationen efter varje val, inte bara när det gäller kön, utan också för etnicitet och ålder till exempel, samt att undersöka läget i partiets olika bolagsstyrelser.

För nyvalda språkröret Gustaf Fridolin handlar de politiska jämställdhetsmålen i stort om att kön i slutändan inte ska ha någon betydelse för att var och en ska kunna bli den de vill vara. Men i arbetet på vägen dit gäller det att inte blunda för de orättvisor som finns.

– Vi kommer att genomföra ett moderniseringsarbete inom partiet när det gäller makten över tiden, berättar han. När man tittar på vilka som har minst makt över sin arbetstid så är det yrken som är kvinnodominerade, men det är också kopplat till allt obetalt arbete och den ideella sektorn. Det är ett arbete som måste bli jämnare fördelat.

Hur kan ni styra det politiskt?

– Här är det facken som till stor del driver frågan om rätten till heltid – men även rätten till deltid för den som vill. Vi har ju velat sänka antalet timmar som ska räknas som heltid men inser att våra möjligheter som politiker att styra över detta mer än som norm är begränsade. Arbetsmarknaden ser ut så idag, det är lång kö till jobben, även till de typer av arbete som ger sämre villkor. En jämnare fördelning av föräldraförsäkringen är ytterligare ett sätt att fördela makten över tiden mer jämställt.