I februari godkändes lagförslaget i en första läsning av en majoritet av ledamöterna i det israeliska parlamentet Knesset.

Det innebär att israeliska medborgare som bojkottar eller uppmanar till bojkott av varor och tjänster som producerats av bosättare i ockuperade områden i Gaza och Västbanken kan dömas till höga böter.

Från början kriminaliserade lagförslaget även den som sprider information med kritik mot ockupationen. Inna Michaeli från Women’s Coalition for Peace berättar att just den paragrafen tagits bort.

– Några av Knessets ledamöter är väldigt angelägna om att det här förslaget går igenom. Det är viktigt att nämna att förslaget reviderats, men det har också sagts att ledamöterna är intresserade av att få igenom en mild version först för att motverka motståndet utifrån och återinföra de borttagna paragraferna genom förändringar i lagen längre fram, säger hon.

WCP har tidigare rapporterat om den ökade politiska förföljelsen av människorättsaktivister i Israel och oroas över följderna av förslaget. Enligt Michaeli är det stora problemet med även den milda versionen att den förbjuder varje form av vägran att samarbeta med ockupationen som kan tolkas som en bojkott.

– Faktum är att målet är att kriminalisera den som inte vill göra sig till ockupationens medbrottsling och öppet motsätter sig kränkningar av mänskliga rättigheter. I princip är det inte förbjudet att informera, men i varje juridiskt process blir det en tolkningsfråga, säger Inna Michaeli.

Förslaget har mött motstånd även från grupper inom Israel som egentligen är motståndare till bojkotter och stödjer bosättarna. Även de ser att en sådan lag innebär en kränkning av de medborgerliga rättigheterna. De relevanta organen inom EU har informerats om förslaget och dess faror av fredsaktivisternas allierade i Europa.

– Men klyftan mellan att vara välinformerad och villig att agera är stor. Vi får hela tiden höra att internationella instanser bara kan argumentera emot lagen efter att den antagits, vilket ger oss liten tröst eftersom väldigt lite kan göras när lagen väl är antagen. Det andra vi får höra är att Israel är en demokrati och att dessa lagförslag är en intern angelägenhet, vilket gör att utländska regeringar inte kan ingripa.

– Det är ett absurt argument av många skäl. I fall av klara begränsningar av mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och organisationsfrihet är det inte bara en rättighet utan en skyldighet för regeringar att inta en klar hållning.

Inna Michael konstaterar att regeringar ingriper i andra länder när egna intressen intressen står på spel, och betraktar argumenten som rena undanflykter.

– Vidare är det de demokratiska friheter som ännu finns tillgängliga för en del av Israels medborgare som attackeras. Så de som förväntar sig att vi ska använda demokratiska verktyg för att förändra den politiska situationen ”inifrån” borde vara de första som försvarar vår rätt att göra det. Att lagförslaget behandlas just nu kan inte ses som en slump, menar hon. Med utvecklingen i Mellanöstern och Nordafrika står mer akuta frågor på den internationella agendan.

– Det är viktig att komma ihåg att bojkottlagen inte bara är en attack mot det civila samhället i Israel, utan också mot våra möjligheter att kämpa emot ockupationen av Palestina och det palestinska folket. Så de här frågorna går till hjärtat av den nuvarande och framtida sociala och politiska situationen i Mellanöstern.