Nyamko Sabuni, jämställdhetsminister och biträdande utbildningsminister, har i debatten kring de privata dagbarnvårdarna i Uddevalla medgett att barnomsorgspengen har lett till oavsedda konsekvenser . Därför, säger Nyamko Sabuni, ska regeringen förtydliga och skärpa kraven på alternativen till förskola i den nya skollag som träder i kraft den 1 juli 2011.

– Där står det uttryckligen att annan pedagogisk verksamhet som bedrivs i stället för förskola ska förbereda barnen för fortsatt lärande. Därför är vi tydliga med att det ska finnas personal som har utbildning för eller erfarenhet av att arbeta med barn i dessa åldrar, säger Nyamko Sabuni.

Men Emma Henriksson, familjepolitisk talesperson för Kristdemokraterna, anser att Nyamko Sabuni har fel.

– Hon beskriver det som att det skulle finnas nya, högre krav på dagbarnvårdare. Men det finns inga sådana krav, säger Emma Henriksson.

Nyamko Sabuni anser att det inte ska räcka med att bara vara förälder för att bedriva pedagogisk omsorg. Men Emma Henriksson menar att även om det är nödvändigt med pedagogisk utbildning för personal som arbetar i förskolan med stora barngrupper, är situationen en annan för exempelvis dagbarnvårdare med mindre grupper.

– Då kan det räcka med att man har erfarenhet av egna barn eller till exempel har varit aktiv i föreningslivet, säger Emma Henriksson.

Varför är det så viktigt för Kristdemokraterna att stå upp för barnomsorgspengen?

– Primärt är det en fråga om att öka föräldrarnas valfrihet. I många kommuner har det varit problem att få information om dagbarnvårdare för den som vill ha det. Om man som förälder får veta att det inte finns dagbarnvårdare i kommunen, då ställer man sig kanske i kö till förskolan istället. Och då verkar det som att efterfrågan minskar fastän det egentligen inte är så, säger Emma Henriksson.

Barnomsorgspengen utgjorde en del av den familjepolitiska reform som alliansregeringen genomförde under förra mandatperioden. I reformen ingick också vårdnadsbidrag och jämställdhetsbonus. Den familjepolitiska reformen var tänkt att öka familjernas valfrihet, förbättra jämställdheten och ge män och kvinnor möjlighet till ett aktivt arbetsliv.

Men den familjepolitiska reformen kan till stora delar beskrivas som ett fiasko. En utvärdering av jämställdhetsbonusen, som infördes 2008, visade att den var alldeles för krångligt utformad och att den inte hade någon effekt alls på pappornas föräldraledighet.
Även vårdnadsbidraget har blivit ett fiasko: det används knappt av någon och är starkt könskonserverande.

När det gäller barnomsorgspengen har ingen övergripande utvärdering gjorts, och regeringen har heller inga planer på att genomföra en sådan.

Varken Emma Henriksson eller Nyamko Sabuni har några större visioner om att barnomsorgspengen ska bidra till ökad jämställdhet mellan kvinnor och män, även om det var ett uttalat syfte med den familjepolitiska reformen.

– Varje enskild del ska inte lösa allt. Barnomsorgspengen är till för att öka valfriheten. Vi kan inte försöka lösa problemet med bristande jämställdhet på arbetsmarknaden genom att begränsa föräldrars valfrihet, säger Emma Henriksson.

Är det bara på arbetsmarknaden det förekommer ojämställdhet, menar du?

– Ojämställda villkor på arbetsmarknaden påverkar också hur föräldrar väljer i sitt familjeliv, då tror inte jag att lösningen är att göra begränsningar i familjelivet, säger hon.

Nyamko Sabuni säger sig vilja se till att det finns möjligheter för kvinnor och män att kombinera yrkesliv och familjeliv. Tillgång till olika former av barnomsorg ser hon som en sådan möjlighet, som kan bidra till jämställdhet. Vårdnadsbidraget är ingen favorit hos jämställdhetsministern, men hon framhåller jämställdhetsbonusen som en viktig reform.

– Den var tyvärr krångligt utformad. Därför jobbar vi nu med att förenkla jämställdhetsbonusen, så att det blir smidigare och mer fördelaktigt för föräldrar att dela lika på föräldraledigheten, säger Nyamko Sabuni.