I måndags avslöjade Feministiskt Perspektiv att Kulturhuset i Stockholm ställde in en dansföreställning på grund av att en tonsatt textrad ur Koranen förekom i ett stycke. Fotografen Elisabeth Ohlson Wallin ser ett oroväckande samband med Världskulturmuseets tvekan att visa hennes utställning Jerusalem.
Elisabet Ohlson Wallin låter bestört när Feministiskt Perspektiv ringer och berättar om Kulturhusets beslut att ställa in streetdanceföreställningen Celebration of Womanhood på grund av en Facebooktråd där protester väckts mot att en bön ur Koranen användes i ett av numren. Trots att ett par dagar gått och nyheten plockats upp av andra medier har händelsen ändå inte lyfts upp tillräckligt för att nå nyhetsnarkomanen Ohlson Wallin.
– Va! Det har jag helt missat – vad är det som händer, är det här en epidemi? Jag är chockad över att det här inte diskuteras mer. Det får mig att undra hur mycket annat liknande som händer utan att vi får reda på det. När Världskulturmuseet ville stoppa Jerusalem var det jag som gick till pressen, museet blev helt förfärade förstås. Men den här tendensen måste belysas och lyftas till en politisk nivå. Att stora kulturinstitiutioner censurerar konst utifrån rädsla och rena fördomar om folkgrupper är väldigt grumligt och väldigt allvarligt. Det leder bara till rasism.
Det var i höstas förra året som Elisabeth Ohlson Wallins utställning Jerusalem, som skildrade hbtq-personer från de tre abrahamitiska religionerna i deras gemensamma heliga stad, blev förstasidesstoff. Då hade beställaren Världskulturmuseet först beslutat att ställa in den på grund att det kontroversiella innehållet befarades utgöra en säkerhetsrisk.
Efter protester visades till sist utställningen under en förkortad period och med ett massivt säkerhetspådrag. Men först efter att konstnären själv, efter påtryckningar från polisen, beslutat att dra till baka det verk som ansågs vara mest provocerande.
– Det här är otroligt oroväckande. Jag hade hoppats att det som hände i Göteborg var ett olyckligt undantag. Men när nu Kulturhuset pratar om att de måste ta ansvar och inte kan ta några risker, låter det som exakt samma retorik. Det är något slags politisk korrekthet som bara är ett tecken på att vi har en väldigt konstig syn på muslimer. Vi buntar ihop olika grupper på ett sätt som vi aldrig skulle göra när det gäller kristna eller judar – det finns inga nyanser, säger Elisabeth Ohlson Wallin.
Ohlson Wallin berättar att hon själv blev så uppskrämd av terrorexperter att hon knappt vågade lämna huset när stormen rasade som värst. Men farhågorna kom på skam. Jerusalem visades utan incidenter och när utställningen kom till Södra teatern i Stockholm lös säkerhetspådraget med sin frånvaro.
I stället präglades visningen av sådant samförstånd över religionsgränserna att konstnären beslutade att inkludera det censurerade verket, vilket FemPers tidigare rapporterat. Nu känner Elisabeth Ohlson Wallin för arrangörerna bakom Celebration of Womanhood och koreografen av stycket med Koranversen, som blivit avrådda av experter från att framträda med namn. Trots att inget hot vare sig mot dem eller föreställningen någonsin uttalats.
– Stackars konstnärer, jag vet precis vad de går igenom! Världskulturmuseet stoppade utställningsboken som skulle vara på fyra språk för att experterna sade att den kunde få fötter till Mellanöstern, de ville lägga över allt ansvar på mig. Men det var rena fördomar. Nu visas Jerusalem i Växjö och boken säljs. Museet där visar kurage, de skulle aldrig vika sig som Kulturhuset gjort nu.
– Det här kan inte fortgå, då blir det bara värre och värre. Kulturklimatet blir skadat, det har redan gått så långt att konstnärer börjar självcensurera. Insitiutionerna har mycket makt, också som uppdragsgivare. Konstnärer måste ju ha jobb och finns det en risk att verk inte visas för att de är för kontroversiella är det lätt att man censurerar sig för att få uppdrag. Det här är ett djupt, djupt problem. Kan vi inte lära oss att hantera sådant här kan vi inte hantera invandring eller någonting.
