Det var en vecka kvar till jul när twittrandet #prataomdet tog sin början. Tanken var att inte enbart prata om sex utan skriva om upplevelser och skildringar, som oftast hamnar i gråzonen.

Våga sätta ord på upplevelser – som man inte kunnat göra tidigare. Vi lever i ett tillknäppt samhälle, där vi tyvärr oftast inte pratar om det.

Sveriges kvinnolobby bjöd i veckan in till en efterdiskussion kring Prata om det. Om hur man går vidare och vad som händer nu. Södra teaterns sjunde våning blev snabbt överfull av förväntansfull publik medan panelen tog plats på den lilla scenen.

Panelen bestod av Maria Sveland, författare och journalist,
 Claes Borgström, jämställdhetspolitisk talesperson (s) och advokat, 
Elin Grelsson, journalist och krönikör och 
Carin Göransson, Tjejjouren.se och Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund 
Luis Lineo, projektledare Machofabriken
och samtalsledaren Sonja Schwarzenberger före detta chefredaktör Bang, numera frilansjournalist.

Paneldebatten börjar med den självklara frågan om kan man förändra, genom att prata om det?

En enad panel svarar ”ja, absolut”. De menar på att man lär sig mycket av att dela erfarenheter med varandra. Slippa gå omkring ensam och tro att man är ensam om detta.

– Det finns de situationer då man känner sig så miserabel och att få dela upplevelsen med andra är en bit på väg säger Maria Sveland.

– För det är först när man ser mönster som man kan förändra något på ett strukturellt sätt, säger Carin Göransson.

Journalisten Elin Grelsson läser ett stycke ur sin text ”prataomdet” där hon beskriver de små detaljerna om hur hon skuldbelagda sig själv. Utan att det var hennes fel.

Och fler av panelen känner igen sig i Elins text:

– Alla jag känner har erfarenhet av det här. Det är en hårfin gräns mellan sexlust och avtänd. Det är uppfuckat! Säger Maria Sveland.

Carin Göransson instämmer och menar att det saknas en diskussion av vad sex är för någonting.

– Det finns en linjär bild av hur sex ska eskalera som många tjejer känner sig låsta i.
Och Claes Borgström fyller i med att det även finns ett stort mörkertal, eftersom alltför många kvinnor inte definierar det de varit med som något fel.

Blir även män utsatta?

– Ja, men det är fler män som varit utsatta och samtidigt utsatt någon för något, säger Luis Lineo.

– Vi i den feministiska rörelsen är väldigt duktiga på att sätta gränser, vi vet vart gränsen går. Men vi är dåliga på att ta förövarna och se deras problem, säger Carin Göransson.

Vad exakt skulle man göra då?

– Vi måste prata öppet om normer som skapar förövare, fortsätter Carin Göransson.

Hur förändrar man normer då?

– Genom en radikal samhällsförändring globalt! Man måste ta tag i mäns våld på riktigt, alltså inte mäns våld mot kvinnor utan mäns våld, säger Claes Borgström.

– Och Individualiseringen av föräldrapenningen, lägger han till och får publiken att jubla.
Carin Göransson forsätter med att rent konkret ta upp maskuliniteten till en offentlig debatt.

– För den har i dag inget utrymme och det är svårt att veta vad det är.

Claes igen:

– Det måste bli en obligatorisk del av utbildningen i skolan att prata mer om sex, det ska bli ett konkret delmål.

Från publiken kommer en fråga om skuld:

– Man sätter på kvinnorna offer-koftan säger Maria Sveland. Det är farligt. Eftersom offer är det absolut fulaste man kan vara i vårt samhälle. Det är liksom upp till dig själv att du inte blir utsatt. Det är så konstigt.

Om du fick önska vad du ville skulle hända, vad skulle du önska då Maria Sveland?

– En revolution!