Ett seminarium med temat ”Är aborträtten hotad – i världen, i Europa, i Sverige?” arrangerades i samband med prisutdelningen, men frågan hamnade i skuggan av de stora bakslag som skett i pristagarens eget hemland.

Sedan 2006, då även så kallad terapeutisk abort förbjöds, råder totalförbud mot aborter. Innan dess hade kvinnor rätt att göra abort om graviditeten berodde på våldtäkt eller om kvinnans liv var i fara. Ända sedan 1800-talet fanns undantag i Nicaraguas lagstiftning som tillät terapeutisk abort.

Under valkampanjen i oktober 2006 bildade Daniel Ortega en allians med den katolska kyrkan, som gav honom röster från landets katolska väljare i utbyte mot kriminaliseringen av abort oavsett omständigheter. Vilma Núñez de Escorcia menar att kriminaliseringen var ett brott i sig.

1990 grundade hon CENIDH (Centro Nicaraguaense de Derechos Humanos), som arbetar för mänskliga rättigheter, och då främst kvinnors rättigheter och mäns våld mot kvinnor. Organisationen har nationella utbildningsprogram och skriver varje år en rapport om hur människorättssituationen ser ut i Nicaragua.

Med risk för livet

Internationella rapporter som WHO har gjort visar att ett totalförbud mot abort inte minskar antalet aborter, men ökar mödradödligheten och antalet osäkra aborter. Fattiga kvinnor är de mest drabbade. Ingreppen görs ofta sent i graviditeten med ohygieniska verktyg, antingen av kvinnan själv eller av någon utan medicinsk kompetens.

Det finns många berättelser från Nicaragua om kvinnor och flickor som tvingas föda barn, som våldtagits eller som riskerar förlora livet. Läkare som utför aborter riskerar i sin tur hårda straff, och hamnar i moment 22 när det å ena sidan är förbjudet för dem att ingripa och det, å andra sidan, är deras uppdrag att rädda liv och lindra. Om en kvinna kommer in med utomkvädeshavandeskap där det är medicinskt känt att barnet inte kan överleva, har läkaren ändå inte möjlighet att ingripa.

Vilma Núñez de Escorcia menar att det i kampen också är ett stort problem att det inte går att få fram trovärdig statistik. Det finns inga uppgifter hos polisen, i hälsosystemet eller hos organisationerna. Man har inga exakta siffror på hur många kvinnor som dör på grund av osäkra aborter. Inte heller vet man hur många kvinnor som varje år uppsöker vård på grund av en ofrivillig graviditet. Kvinnorna själva vågar inte träda fram eftersom även de riskerar hårda straff.

Aktivister förföljs

På frågan om att Vilma Núñez de Escorcia drabbats personligen av sin kamp, svarar hon att alla de som arbetar inom organisationen har förföljts, inte bara när det gäller kampen för abort. De jobbar också för att kvinnor ska få tillgång till vård vid sexuella övergrepp, uppmärksammar våld mot kvinnor i hemmet och kvinnor som mördas i sina hem. Dessa kvinnomord har tidigare tystats ner, men det talas mer om dem i dag, då familjevåldet ökat markant. Förra året gällde majoriteten av alla anmälningar om brott våld mot kvinnor.

I seminariepanelen deltog även Åsa Regnér, generalsekreterare RFSU, och Maria Leissner, demokratiambassadör på UD. Moderator var Karin Alfredsson, författare och journalist. Den nicaraguanska regeringen provocerades av att just Vilma Núñez de Escorcia tilldelas Stieg Larsson-priset. Hon beskylls för att ha åkt till Sverige för att lansera en kampanj mot landets regering och att Maria Leissner, som liberal, är delaktig i denna.

– Det är inte så populärt att Sverige uttalar sig om att Nicaraguas regering bryter mot konventionerna de skrivit under. Även om jag personligen tycker att Sverige även borde titta på hur vi själva implementerar de konventioner vi skrivit på, som exempelvis Barnkonventionen och på vilket sätt vi tar emot flyktingbarn, kommenterar Maria Leissner.

Glapp mellan folk och politiker

Åsa Regnér tog upp att det också på internationell nivå finns ett religiöst motstånd mot abort och att länder i EU, som Polen och Malta, också har stränga förbud mot abort. Samtidigt sker vissa förändringar på andra håll i världen, som i Uruguay, där en diskussion kring abortfrågan pågår i parlamentet just nu.

Karin Alfredsson undrade hur Vilma Núñez de Escorcia argumenterar för abort med gemene man på gatan och om allmänheten är övertygade om att abort är kriminellt.

– Faktum är att det finns ett glapp mellan politikerna och folket i Nicaragua, att regeringen inte representerar folkets åsikter. Den autonoma kvinnorörelsen i landet gjorde en enkätundersökning bland kvinnorna. Och där kom man fram till att 72,8% av dem var för en översyn av landets abortlagstiftning, berättar Núñez.

Männens roll

Claes Borgström, tidigare jämställdhetsombudsman, var den ende i publiken som hann ställa en fråga. Han undrade hur Vilma ser på möjligheterna att få fler män i Nicaragua att arbeta för kvinnors rättigheter.

– Vi ser det inte som ett problem, att det är kvinnorna mot männen, säger hon.

I CENIDH arbetar både kvinnor och män med frågorna. Det finns också nätverk ute i landet med män som arbetar mot våld, där även abortfrågan finns med på dagordningen.