Det senaste numret av den tyska feministiska tidskriften L’Homme. Europäische Zeitschrift für Feministische Geschichtswissenschaft (21 Jahrgang 2010) ägnas helt åt prostitution. Det finns artiklar om allt från de olika straffsystemen mot kvinnliga respektive manliga prostituerade under Weimarrepubliken till bordellerna som upprättades i de nazistiska koncentrationslägren som ett slags belöningssystem för produktiva fångar. En artikel om hur bilden av kvinnliga prostituerade har skiftat från ”slav” till ”sexarbetare” i Holland är särskilt belysande för den svenska diskussionen på grund av att likheterna av de historiska situationerna som icke desto mindre ledde till närmast motsatta strategier (denna artikel är publicerad på engelska).
Om utvecklingen av den svenska ståndpunkten från ett historiskt perspektiv kan man läsa i The Politics of Prostitution. Women’s Movements, Democratic States and the Globalisation of Sex Commerce (2004) där Yvonne Svanström är en av tio feministiska forskare från olika västerländska länder som undersöker frågan om prostitution i förhållande till fenomenet statsfeminism.
Historiska perspektiv kan vara nyttiga när sanningar om det enda goda etableras. Det är inte länge sedan frågan som statliga bordeller togs upp till diskussion (ironiskt och seriöst) i den offentliga debatten i Sverige. Till exempel Sven Delblancs artikel 3 maj 1972 i Dagens Nyheter:
”Det är oansvarigt att rekryteringen av kvinnliga sexualarbetare skall ske genom marknadskrafternas fria spel. Sexualindustrin bör införlivas med den statliga sektorn, och AMS bör beredas tillfälle att hit dirigera friställd kvinnlig arbetskraft. Även skoltrötta kvinnliga elever på grundskolans högstadium kunde härmed beredas en meningsfull sysselsättning. Sexualarbetet bör övervakas av statligt anställda verksläkare med uppgift att bekämpa fysiska och psykiska yrkesskador medelst antibiotika och psykofarmaka. Den obestridliga psykiska förslitningen i sexualarbetet bör till generösa pensionsbestämmelser med nedre gräns satt vid 15 till 20 år. Efter 20 års prickfritt sexualarbete bör den anställda vara berättigad till medaljen ”För nit och redlighet i rikets tjänst”, utbytbar, om så önskas, mot guldklocka med inskription i boetten”.
