Det skriver Global Utmanings ordförande Kristina Persson i en kommentar till den våg av protester som nu sveper över världen.

På tankesmedjan Global Utmanings hemsida berättar Kristina Persson, f d vice Riksbankchef, att hon länge varit förundrad över bristen på ansvarskänsla bland politiker. Redan i början av 1970-talet fick hon jobb i det hon kallar maktens centrum – budgetavdelningen på Finansdepartementet.

Som riksdagsledamot i början av 90-talet upptäckte hon att det var om möjligt ännu ytligare i Riksdagen. Den motion hon skrev om behovet av att analysera omvärldsförändringar med sikte på en hållbar utveckling tror hon egentligen att 90 % av ledamöterna hade kunnat ställa sig bakom. Men den avslogs.

”Inte för att jag hade fel utan därför att det inte fanns något utskott som ägnade sig åt sådana frågor. Vilket delvis var min poäng med motionen.”

Stuprör

Som motvikt till de politiska institutionerna, som Kristina Persson tycker är organiserade efter en stuprörsprincip som inte speglar hur saker hänger samman, blev hon en av grundarna till tankesmedjan Global Utmaning. Organisationens mål är att som skapa dialog, sprida kunskap och vara ett forum för en kritisk öppenhet inför förändringar som globaliseringen för med sig.

På deras hemsida skriver hon nu att Occupy-rörelsen har rätt när de protesterar mot den politiska handlingsförlamningen och att det är logiskt att Occupy-rörelsen sprider sig.

Hon hänvisar till två av aktivisterna i Hagsätra som hon tycker sätter fingret på ett av de grundläggande problemen: ”De (Hagsätraborna) känner skuld över att inte ha råd att konsumera oss ut ur en kris. Som om det vore deras ansvar att upprätthålla en ekonomi som bygger på överdriven konsumtion”.