Det är inte lätt att intervjua Rut Andersson-Andersson, eller Rookiefeministen som hon kallar sig. Hon besvarar nästan varje fråga med en fråga. Det är tydligt att hon tar sitt uppdrag på allvar – i år är året när hon ska bli en fullfjädrad feminist och hon försitter inget tillfälle att lära sig hur det går till.

Berätta, vem är du?

– Jag heter Rut Andersson-Andersson och kommer från Tumba.

Är det något mer du kan berätta – vad sysslar du med?

– Ja, i år är jag ju alltså feminist. På heltid, det är mitt jobb kan man säga. Jag kanske inte kan svara på alla frågor. Några hemligheter vill man ju behålla för sig själv när man träder ut i offentligheten.

Hur har du förberett dig på din uppgift?

– Jag förbereder mig inte alls. Jag bestämmer mig för vad jag ska vara vid tolvslaget varje nyår och sen är jag det. Nu håller jag på att lära mig hur jag ska vara feminist och i höst hoppas jag kunna mycket mer. Jag läser alla böckerna och jag har skaffat glasögon. Det verkar vara viktigt. Varför har alla feminister glasögon?

– Det är viktigt för mig med aktion. Jag ville komma igång med detsamma i min feministiska gärning så jag började direkt med en liten demonstration utanför riksdagshuset. Och sen kanske jag kommer att göra intervjuer. Med någon som feministerna hatar, tänker jag. Någon som vi tycker om att mobba lite, det tycker jag vore roligt.

Rut berättar att hon planerar att gå grundligt till väga. Träffa feministiska makthavare och försöka hitta svar på alla sina frågor. Vi kommer att få följa hennes resa och se hur hon tar reda på varför feminister inte skrattar, om de måste ha kort hår, vad de gör när de får återfall och avviker från den rätta läran, kanske tar emot en bjuddrink när de har ont om pengar. Och så kommer hon att undersöka varför feminister oftast är kvinnor.

Det slutgiltiga målet har hon redan klart för sig:

– Jag hoppas ju att alla jag träffar under mitt feministår ska bli feminister. Det ingår i mitt system att försöka sätta spår i ismen jag ägnar mig åt. När jag var charkuterist uppfann jag till exempel en fyrkantig korv – Rutan. Det gäller att tänka nytt.

– Jag hoppas att jag kan bidra med ett inslag av oförutsägbarhet. För så mycket har jag ju fattat att feminismen är en befrielserörelse. Och ska man uppnå frihet måste det ingå lite oförutsägbarhet. Feministerna kan ju inte bara driva omkring med varandra, tänker jag. Det finns en risk att det blir en egen liten bastuklubb, tänker jag.

Trots att Rut bara varit feminist i några veckor har hon redan hunnit märka en skillnad mot de ismer hon tidigare har ägnat sig åt

.

– Det här är det som retar folk mest. Det kan få folk att fnysa på ett alldeles särskilt sätt som: vad ska det vara bra för? Va? De tar sig för pannan, de tycker att det är lite gammalmodigt. Lite 1900-tal och ”det där har ni väl gjort färdigt nu?”. De verkar tycka att det är lite tjatigt och onödigt och dumt. Det verkar vara väldigt provocerande.

– Det är något fuffens där, det är något klurigt. Å ena sidan är ju det här med jämställdhet som en vidöppen dörr. Å andra sidan väcker det så mycket känslor. Naturligtvis finns det ju de som blir provocerade av en charkuterist också, men det är ju bara vegetarianer. Och de är färre och dessutom mycket mer anemiska.