På Fotografiska museet i Stockholm öppnar på den Internationella kvinnodagen den dokumentära utställningen Intended Consequences om våldtagna kvinnor i Rwanda. Charlotte Haider berättar om folkmordet där våldtäkter var ett vapen.
Fotojournalisten Jonathan Torgovnik har rest i Rwanda sedan 2006. I bilder och intervjuer skildrar han kvinnorna som våldtogs under folkmordet och deras barn som föddes oönskade och missaktade.
– Min förhoppning med utställningen är att den ska leda till handling och påverka att liknande våldsakter inte händer igen. Jag önskar också att alla dessa familjer och barn kan få en ljusare framtid när vi nu lyfter fram historien i ljuset och suddar bort lite av den skam många av dem bär på, säger Jonathan Torgovnik i Fotografiskas pressmeddelande.
Folkmordet i Rwanda blir oftast ihågkommet som macheternas och radiopropagandans folkmord. Det skulle också kunna kallas våldtäkternas folkmord. I syfte att förinta alla tutsier våldtogs kvinnorna för att föda ett hutubarn, för att aldrig kunna föda tutsibarn mer eller för att dö. Många av kvinnorna överlevde men förblir offer – för folkmord, våldtäkt och det omgivande samhällets fördömanden.
Under 12 veckor, från april till juli 1994, mördades minst 1 miljon människor i det rwandiska folkmordet, the Tutsi Genocide. I beskrivningar av det liknas det vid en masspsykos.
”Hur kunde det hända?” är en sliten fras i många sammanhang som handlar om brott mot mänskligheten. Landets koloniala historia och Belgiens politisering av två grupper, Hutu och Tutsi, samt ekonomisk kris, fattigdom och överbefolkning är ett några av nyckelfaktorerna i fallet Rwanda.
Våldtäkterna i Rwanda var så uppenbara akter av brott mot mänskligheten att åtminstone en man, Jean Paul Akayesu, har blivit dömd för folkmord i International Criminal Tribunal for Rwanda.
Akayesu var borgmästare i den rwandiska kommunen Taba och tillät såväl mord som våldtäkter i kommunen som han ansvarade för under perioden för folkmordet. Till sitt försvar hävdade Akayesu att han varken beordrade, begick eller deltog i mördande eller våldtäkter.
Men åklagaren hävdade att det som borgmästare varit Akayesus plikt att upprätthålla lag och ordning och hans passivitet var liktydigt med medverkan till folkmord. Domen blev banbrytande och ett betydande steg för kampen mot våldtäkter som vapen.
I april varje år firas minnet av de som dog i folkmordet i Rwanda. Kanske kan Intended Consequences bidra till att de våldtagna kvinnorna inte heller glöms bort.
