Finns det ett behov av att Idrottsrörelsen ska bli mer inkluderande? I så fall – hur går man tillväga? Susanna Hedenborg, professor i idrottsvetenskap, är en av deltagarna på helgens seminarium.
– Vi vet att idrotten stänger ute många grupper och personer. Det är inget nytt. Frågan är vad vi ska göra åt det? säger Susanna Hedenborg.
I helgen inbjuder S.t Petris församlingsområde till ett samtal om idrott. Bland annat med anledning av den World Village of Women sports-anläggning som är på gång att grundas inom S.t Petris församlingsområde.
Samtalet hoppas att erbjuda fyra infallsvinklar på sporten. Hur kan idrotten vara gemensamhetsskapande, och kan den vara söndrande? Hur bygger eller upplöser idrottssammanhang gränser mellan Oss och Dem, och hur relaterar den exempelvis till bilder av maskulinitet och femininitet?
En av deltagarna är idrottsprofessorn Susanna Hedenborg. Den första kvinna i Sverige som blev professor i idrott. Hon säger till Feministiskt Perspektiv att det är dags att samla forskning om kvinnor och idrott.
– All forskning har gjorts av män och för män. Konkret vet vi för lite om kvinnor. Allt från knäskador till jämställdhet. Det måste till ett genus perspektiv inom sporten och inse att de strukturer som finns i samhället också existerar inom idrotten.
Idrottsrörelsen bekostats av skattemedel och ska vara öppen för alla. Men frågan är om det är lämpligt att sätta alltför stor tilltro till den när idrottsrörelsen fortfarande är en exkluderande institution?
– Man bör ju fråga sig om den är lämplig för barn att växa upp i, när normer och värderingar många gånger är kvinnofientliga. En viktig fråga att ställa är ”vad vi väljer att göra den till?”. Rent praktiskt är idrotten fortfarande långt ifrån jämställd och jämlik, säger hon och fortsätter:
– Vi vet att det ser ut så här. Men vad gör vi åt det rent konkret? Hur får vi igång ett bra samtal mellan teoretiker och praktiker?
Ett sätt att göra detta på, menar Susanna Hedenborg, är just att bjuda in till ett samtal där personer som representerar olika samhällsenheter och med sina erfarenheter tillämpar infallsvinklar som idrotten måste ha för att den ska bli mer inkluderande.
– Idrottsrörelsen är en folkrörelse som engagerar allra flest människor både i Sverige och resten av världen. Den måste också ta ansvar för detta. Jag vill göra skillnad för de människor som idrottar och framför arbeta mot de stereotypa könsrollerna som fortfarande frodas inom idrottsrörelsen.
