Att kalla sänkt krogmoms för en jämställdhetssatsning är ytterligare ett uttryck för regeringens okunskap om vad frågan handlar om. Det skriver Gudrun Schyman med anledning av höstbudgeten som lades i veckan.
Det är häpnadsväckande och närmast ett hån mot alla enastående ensamstående föräldrar att regeringen satsar på att sänka skatten på krogen i stället för att höja underhållsbidraget. Vi har en stor debatt om Barnfattigdom och det kan väl vem som helst räkna ut att den bärs av fattiga föräldrar.
Den grupp som konstant legat sämst till och som hela tiden tillåtits att halka efter är just gruppen ensamstående med barn. En överväldigande majoritet kvinnor som har försörjningsansvar går på knäna.
Underhållsbidraget har varken höjts nämnvärt eller ens indexerats de senaste decennierna. Feministiskt initiativ driver kravet på en höjning av underhållsbidraget på 1000 kronor i månaden som sedan ska regelbundet ska räknas upp med konsumentprisindex. Det kostar några miljarder (3,5 räknade vi ut till valet 2006) och det skulle vara pengar som går direkt till konsumtion. Inte av krogmat men till vardagskonsumtion som höjer mängder av barn över fattigdomsstrecket.
Att kalla sänkt krogmoms för en jämställdhetssatsning är ytterligare ett uttryck för regeringens okunskap om vad frågan handlar om. Det samhällspolitiska målet Jämställdhet betyder att vi ska ha lika mycket makt att forma våra liv – oavsett kön. Det ska innebära ekonomisk självständighet, delat ansvar för det obetalda arbetet med mera. Menar regeringen att kvinnor kommer att laga mindre mat hemma och ta familjen till krogen och på så sätt jämna ut könsskillnaderna i det obetalda hemarbetet?
Eller tror regeringen att de kvinnor som arbetar på krogen ska få högre lön? Eller hur resonerar de? När vi nu dessutom ser att höjningen av spritskatten uteblir och att Systemet (som naturligtvis förankrat sitt förslag i regeringen) vill satsa på hemkört så är det väl en underdrift att säga att spritsektorn kammat hem storvinsten i budgetspelet. Det är knappast folkhälsan och fattigdomen som har starka röster i dagens regering. Och jämställdheten har helt tappat rösten.