Månaderna juni och augusti är rena rama auktionstider för fotbollen. Då är det dags att värva spelare. Perioden kallas för Silly-Season eftersom den är fylld av rykten, tänkbara övergångar och en himla massa spekulationer.

Silly-Season är en av de mest intensiva perioderna för sportjournalister. Nu har detta fenomen spridit sig till damfotbollen och jag ler lite för mig själv.

Silly-Season innebär att rykten ska sållas och helst ska man få fram information via hemliga källor innan konkurrenterna. Det må vara en smula irriterande när andra reportrar skickar sms och undrar om jag har någon infoformation och svaret är nej. Men ändå är det både intressant och roligt. Alla spekulationer innan, och diskussioner efter affären är i hamn.

Tyresö spänner muskler

Största skrällen denna gång år Caroline Seger. Under sex dagar hann hon med att skriva kontrakt med två olika klubbar. Båda klubbarna är inblandade i den damallsvenska toppstriden. Landslagets kapten ska först hjälpa LdB FC Malmö i guldstriden, spela dem vidare i Champions League och stjäla SM-guldet före bland annat Tyresö FF. Sen joinar Seger Tyresö för att hjälpa dem nå toppen.

I söndags skulle Tyresö FF presentera en ny spelare. Då Hans Löfgren, fotbollschef i klubben, tidigare nämnt att klubben kommer göra tre toppvärvningar florerade en hel del rykten. Förhandstipsen föll på Inka Grinks eller Sinclaire. En del snackade till och med om självaste Marta.

När värvningen offentliggjordes hette spelaren Whitney Engen. Jag rynkade på näsan och erkände snabbt att jag inte visste vem det var. Då fick jag höra att flera spelare var på ingång.
Ganska snart visade det sig att Engen troligen är en rätt bra värvning (frågan är vem hon ska peta: mittbackkonkurrenterna i Tyresö heter Johanna Frisk och Karin Lissel, båda är aktuella för landslaget)?

Snabbt visade det sig att det inte var den värvningen Tyresö skrutit om. I onsdags presenterade Löfgren den stora värvningen, den första av tre.
Caroline Seger. Landslagets kapten som just skrivit höstkontrakt med guldkonkurrenten LdB FC Malmö. Självklart är det en värvning son heter duga.

Tyresö spänner musklerna och visar att satsningen mot guld bara börjat. Sponsorerna lär jubla av lycka. Stämningen i Malmö, som hoppades få behålla Seger även nästa år, lär dock inte vara på topp.

När Löfgren kallar Seger för en av de tio bästa damspelarna i världen kan jag inte låta bli att undra om det är så? Helt ärligt vet jag inte vart Seger står efter skadan som besvärade henne under slutet av 2010 och början av detta år. I VM var det knappast Seger som var anledningen till Sveriges medalj.

I den amerikanska ligafinalen satte Seger en straff och hennes lag Western New York flash blev mästarinnor. Men kapten Seger glänste knappast.

Gamla nya spelar bort nya nya

Visst blir det en aning märkligt att Seger, med sin gamla nya klubb Malmö, kan spela bort sin nya nya klubb Tyresö från Champions League 2012 (ettan och tvåan i damallsvenskan spelar i Champions League 2012)? I guldstriden möts snart Malmö och Tyresö.

Jag är dock övertygad om att Seger är proffsig och ger allt för den klubb hon representerar för stunden. Och jag tror att Malmö vinner damallsvenskan i år – med eller utan Seger.
Det är kul att stjärnorna börjar återvända från USA. Men alla vänder inte hem. En del lämnar.

Talangen Sofia Jakobsson väljer att lämna Umeå IK för att söka lyckan i Ryssland. Jag gillar inte det. Den ryska ligan håller inte alls samma klass som damallsvenskan och jag är rädd att Sofia Jakobsson kan tappa sin landslagsplats i och med ligabytet. Det vore synd på en sådan talang. Men vi ska inte ta ut något i förskott. Kontraktet sträcker sig bara ett halvår och snart kan Jakobsson sänka sig till samma skara som Seger. Snart kan hon också bli en hemvändare.