När regeringen införde rehabiliteringskedjan 2008 var syftet att öka återgången i arbete. Men enligt studien Kedjan som brast, där Kommunal har låtit intervjua utförsäkrade medlemmar, har ytterst få återgått i arbete. Liknande resultat har även tidigare studier kommit fram till.

Majoriteten av dem som har intervjuats i Kommunals studie, 88 procent, är kvinnor. De flesta har yrken som undersköterska, vårdbiträde, vårdare och barnskötare. Arbetslivet framhålls i studien som en av orsakerna till att medlemmarna blev sjuka. Stress, konstiga rörelser och tunga lyft var vanligt förekommande i arbetsmiljön.

– De pressade arbetsförhållandena, bland annat på grund av skarpa budgetrestriktioner, gör att de som jobbar i verksamheterna pressar sig själva mer och mer och så småningom blir sjuka, säger Anna Spånt Enbuske, utredare på Kommunal och författare till rapporten.

Gjorde ont att läsa

Anna Spånt Enbuske berättar att hon ibland fick fysiskt ont i kroppen när hon tog del av de intervjuades berättelser.

– Vissa saker gjorde ont att läsa. Det handlade om förslag på förbättringsområden vad gäller bemötandet från Försäkringskassan. Om du beskriver hur något ska förbättras så beskriver du också vad du har mött.

En berättelse hon minns särskilt gällde en 59-årig kvinna med en kronisk ryggskada, som arbetade som vårdare innan hon blev sjukskriven. När hennes dagar i sjukförsäkringen började ta slut kallades hon till ett möte med Försäkringskassan.

”De tog upp att jag skulle prova att arbeta. Jag kunde inte få sjukbidrag längre eftersom jag inte var döende.”

Anna Spånt Enbuske tycker att citatet är talande för hur rehabiliteringskedjan fungerar.

– Det är jättesvårt att få förtidspension utifrån reglerna. Det spelar ingen roll hur bra handläggare du har på Försäkringskassan när regelverket är så hårt och trubbigt – med dessa tidsgränser.

Arbetslivet gör människor sjuka och hindrar dem från att komma tillbaka. Är det ett problem som i högre utsträckning drabbar yrkesområden där många kvinnor jobbar?

– Ja, forskning visar det och vår studie speglar det som forskningen visar.

Enligt studien har endast 15 procent av arbetsgivarna anpassat arbetsuppgifterna för att underlätta återgång till arbete för den som har varit sjukskriven. ”Det var ett vikariat jag hade så de brydde sig inte” säger en av de intervjuade. ”Fanns inte en chans för man måste gå för fullt hela tiden” säger en annan.

För sjuka för att arbeta

Många upplevde att arbetsgivaren inte var intresserade av att investera i deras långsiktiga rehabilitering. Andra kunde helt enkelt inte komma tillbaka till arbete eftersom de var för sjuka.

Av de 320 personer som Kommunal har djupintervjuat har drygt tio procent kunnat återgå till arbete – tre procent var heltidsanställda och sju procent deltidsanställda.
Majoriteten, 57 procent, har återvänt till sjukförsäkringen. 24 procent deltar i arbetsmarknadspolitiska program och 9 procent är arbetslösa.

I studien framkommer också att åtta av tio påverkades negativt av utförsäkringen. Var tredje person hade förlorat mer än 5 000 kronor i månaden. Några av kvinnorna i studien har uppgett att de blir försörjda av sina män. Det motsatta – män som försörjs av kvinnor – förekommer inte i studien, enligt Anna Spånt Enbuske.

Tror du att rehabiliteringskedjan har någon påverkan på jämställdheten mellan kvinnor och män?

– Jag vill inte dra några slutsatser på det viset, men de här individerna, de är inte ekonomiskt oberoende av sina män.

Kommunal kräver nu fler fasta jobb, ökad bemanning för en bättre arbetsmiljö, obligatorisk företagshälsovård, sanktioner mot arbetsgivare som inte tar sitt ansvar i rehabiliteringsprocessen samt att de absoluta tidsgränserna tas bort. Dessutom föreslår Kommunal satsningar på arbetslivsforskning – särskilt kring kvinnors arbetsmiljö.