Ett litet tweet från Niklas Svensson på Expressen summerar den svenska socialdemokratin under hashtaggen #skris: Östros, Eneroth eller Österberg?

Ryktet är envist. Socialdemokraterna anser sig inte redo för en kvinna. Det ska vara en man – en vit man och han ska heta Östros, Eneroth eller Österberg. Annars Bodström, Nuder, Damberg eller Löfvén.

Inte Johansson, Andnor, Sommestad eller Messing – samtliga intressantare och mer erfarna kandidater – de kommer inte på fråga. Inte heller Baylan, Shekarabi eller Astudillo. Inte ens Margot Wallström har halkat in i spekulationerna.

Läget tycks direkt låst och alla suckar. Få trodde att det skulle kunna bli värre än efter valet 2006 när Alliansen vann och Persson avgick i direktsändning. Visst, lite darrigt omkring Perssons elaka introduktion av Sahlin, men sedan…? Det har varit och är en plågsam process och än är det inte över.

Just därför finns det i ärlighetens namn inga skäl att inte våga pröva ett delat ledarskap? Erfarna och populära före detta miljöminister Lena Sommestad tillsammans med den före detta LO-ekonomen Irene Wennemo känns betydligt mer 2000-tal. Eller erfarna och populära Lena Sommestad tillsammans med erfarna och rakryggade Ylva Johansson? Erfarna och populära Lena Sommestad och vem som helst med rörelseanknytning och framtidsvisioner? Överhuvudtaget känns delat ledarskap som en väg framåt medan en Östros, Eneroth eller Österberg uppfattas mest som en önskan att ta ett steg tillbaka. Fast alla vet att det inte går att ta ett steg tillbaka. Gillar socialdemokraterna Tomas Eneroth kan de göra honom till partisekreterare.

Klimat, ekonomi, arbetsmarknad och social rättvisa är uppenbara utmaningar för alla framtidens ledare. Stora utmaningar som knappast låter sig hanteras av enskilda individer. Det behövs kunskap, överblick och förmåga att samarbeta. Dessutom borde ledare av stora partier i Europa ta konsekvensen av att uppdragen mer än dubblats sedan EU:s arbete intensifierats på ministernivå. Många viktiga beslut fattas i kretsen av europeiska ministrar och partiledare och ett delat ledarskap skulle göra situationen rättvisa.

Att dela ledarskapet i det här läget skulle visa att socialdemokraterna tar #skrisen på allvar och inser att situationen i partiet, men även i omvärlden, kräver något extra. Moderaterna styrs i dag i princip av två till fyra män – är det därför spekulationerna lutar åt en Östros, Eneroth eller Österberg? Inte ens tillsammans skulle de erbjuda någon vidare bredd.

#skrisen tycks olöslig och sammanfaller på ett olyckligt sätt med att Lars Ohly envist klamrar sig fast vid sitt partiledarskap. Skulle s, v och mp i stället samtliga hålla med delat ledarskap skulle svensk opposition istället placera sig högt på kartan över progressiva och vitala partier. Eneroth och Ohly kan omöjligt vara oppositionens framgångsrecept de kommande åren.

Ett tungt ansvar vilar på den socialdemokratiska valberedningen med Berit Andnor i spetsen. Det är inte bara läget för partiet står på spel. Det är också läget för svensk politik. Att föreslå delat ledarskap skulle vinna ytterligare tid och generera ett klokare beslut. En Östros, Eneroth eller Österberg förslår helt enkelt inte.