Klockan är nästan ett på Skellefteå Stadsfests molniga och småregniga lördag när publiken strömmar till torget. Några förutseende fans passar på att köpa sina souvenirer och t-shirts redan innan konserten. Jag hamnar bredvid en äldre kvinna (kanske en mormor eller en farmor?) som väntar på ett av dessa fans och vi börjar småprata.

Strax därpå rör sig kvinnan närmare scenen tillsammans med en lycklig pojke i 10-års-åldern och hans alldeles nyförvärvade Saade t-shirt. Förhoppningsvis hittade de bra platser, för när man är över 65 år hivar man inte upp en 10-åring på axlarna i första taget.

Det gör man däremot när man är i 40-års-åldern och barnet kanske är fem. Vips är flera vuxna en halvmeter längre än innan och det blir än mer omöjligt för de andra barnen att få en skymt av idolen.

Eric Saade äntrar in på scenen och inleder ett gig där han lutar sig rätt mycket på playback, något som gör att det känns mer som en show än ett sångframträdande. De missade tonerna hänger förmodligen ihop med hans konditionskrävande dansrutin. Det är såklart en avvägning och en prioriteringsfråga, men i det här fallet har det slagit över för långt åt det visuella.

När de stora hitsen ”Manboy”, ”Popular” och den passande ”It’s gonna rain” drar igång så blir det lycka på torget. Det märks att publiken är ordentligt inlyssnad på skivan ”Masquerade”. Men stora delar av spelningen går åt till att marknadsföra den nysläppta, tre dagar gamla, ”Saade Vol. 1”.

Många av de nya låtarna går publiken förbi. Undantagen som når fram är ”Big Love”, nya singeln ”Hearts in the air” och ”Made of pop”, entrélåten som skulle ha fått jubel vilken låt det än hade varit. Men det är lätt att sluta sig till att även den nya skivan har spår som kommer att spelas flitigt i radio.

Genom hela spelningen förmedlar Saade att han tycker om sin publik, något som inte ska underskattas – särskilt när det gäller en idol som har så många unga fans. En strid ström av uppmuntrande tillrop regnar från scenen: ”Jag tycker om er också, jättemycket!”.

Det låter genuint när han säger det, vilket är extra fint med tanke på att Eric Saade bara är 20 år. Det krävs mognad för att hålla kvar fokus på det som verkligen spelar roll när ens fans hör till medias tacksammaste måltavlor när det handlar om att klanka ner på en grupps musiksmak.

Tjejer i de yngre tonåren får ständigt utstå att bli hånade för sitt val av och sin kärlek till sina idoler. Musiksmaken hos barn som inte har nått tonåren än tas inte på allvar. Men de menar allvar. ”Utan er är jag ingenting!” säger Saade till publiken i slutet av varje gig. Det är sant och han gör rätt i att påminna sig om det.

Ungefär halvvägs genom spelningen under ”Break of Dawn” berättar Saade att han alltid brukar ta upp en tjej på scenen under just den låten – för kvällspressen gillade det så mycket när han gjorde det på ”Allsång på Skansen”.

En kör av hoppfulla röster höjs. Jag står och tänker på den lilla killen som var så glad över sin nya Saade-tröja. Nog skulle han också ha velat få komma upp på scenen och träffa sin idol?

Att Saade enbart är en flickidol är inte sant. En ansenlig minoritet i publiken, särskilt bland dem som inte har nått tonåren än, år killar. Men bilden av flickidolen reproduceras genom media, genom omgivningen och genom Saade själv.

Småkillarna och de äldre killarna får på många subtila sätt veta att han inte är deras. Kanske kommer de så småningom att avsäga sig kärleken till mainstream-popen och växa upp till musikkritiker som avundsjukt klankar ner på tonårstjejernas kärlek till ”flickidolerna”.

Eric Saades gig på Stadsfesten var en stundtals grym lektion i festivalernas grundläggande orättvisa. På några sätt var lektionen barnvänlig. Det var trångt men det finns plats att andas, det var inga armbågar och hårda knuffar.

När uppmaningar om att ”hoppa!” kom från scenen stod större delen av publiken still – barnen var för distraherade av allt folk, allt ljud och allt som hände omkring dem och som vuxen ville man inte råka krossa något av kidsen som letade en plats där de kunde se scenen. Men frustrationen gick hög när små killar och tjejer som hade laddat länge för det här insåg att de mest skulle se vuxnas midjor.