Ärendena hopar sig på Stockholms socialarbetares skrivbord. Hit kommer alltfler utförsäkrade och arbetslösa som socialtjänsten egentligen inte har resurser att ta hand om. Nu organiserar socialarbetarna en kampanj för att få politikerna att vakna till liv.
Från Stockholms stads politiker har budskapet till socialarbetarna varit detsamma i 15 år: ”Det finns inga pengar, öka effektiviteten”. Det säger de till en yrkesgrupp som redan går på knäna av ökad arbetsbelastning, obetald övertid, besparingskrav, hög personalomsättning och en ständig känsla av att inte räcka till. Många har fått nog och väljer nu att berätta om hur illa det är ställt för såväl socialarbetare som klienter.
Nu bryter vi tystnaden startade som en kampanjvecka 8-15 mars och har fortsatt i form av en tvärfacklig opinionsgrupp i samarbete mellan fackförbundet SKTF och akademikerförbundet SSR.
– Om vi inte har ett välfärdsystem som fungerar – med en fungerande a-kassa och försäkringskassa – och socialtjänsten är det yttersta skyddsnätet, då måste vi börja diskutera hur vårt försvar ska se ut om inte politiken sätter till mer resurser, säger MärtaLisa Tillema, som jobbar på enheten för hemlösa i Stockholms stad och är aktiv i opinionsgruppen.
Hon menar att det inte har skett någon löne- och prisjustering i socialtjänstens budget på 10-15 år. Det innebär bland annat att det inte avsätts några pengar för höjda utgifter för hyror och el eller löneökningar.
– Samtidigt går politikerna fortfarande ut och säger att vi ska ha en socialtjänst i världsklass, säger MärtaLisa Tillema.
Det krockar rejält med vad hon känner till om socialarbetarnas vardag. Många vittnar om att de inte kan följa socialtjänstlagen på grund av resursbrist.
– Det blir väldigt besvärligt att som professionell inte kunna erbjuda det man anser att folk har behov av, eller att man inte ens har tid att träffa dem man är satt att vara ansvarig för, säger MärtaLisa Tillema.
Hon berättar om en kollega som tvingades förklara för sin tandlösa klient att Stockholms stad endast beviljar tandvård i akuta lägen. Att vara tandlös ansågs inte akut. En sådan gång önskar hon att politiker fick ta socialarbetarnas plats och förklara varför de ekonomiska prioriteringarna ser ut som de gör.
Varför bryter ni tystnaden först nu?
– Jag tror personligen att det finns flera skäl. Dels att vi har velat bibehålla allmänhetens förtroende om att socialtjänsten fortfarande fungerar. Dels att det har varit så många omorganisationer under de senaste tio åren, som har medfört att mycket facklig erfarenhet och kunskap har försvunnit. Jag tror också att folk är rädda att hamna i dålig dager. Ingen vill vara besvärlig och så tror man att vi ska kunna lösa saker internt, säger MärtaLisa Tillema.
Nu bryter vi tystnaden är förvisso ett Stockholmsinitiativ, men redan har socialarbetare från Göteborg och Malmö hört av sig med liknande erfarenheter och önskemål om att initiativet ska sprida sig.
Även i norra Sverige märker socialarbetare av ett ökat antal ärenden. Bengt Björkman, ordförande för SKTF avdelning 114 i Umeå, berättar att handläggarna är överbelastade, särskilt socialarbetare i kontakt med ungdomar. Redan för ett drygt år sedan försökte SKTF och SSR använda sig av arbetsmiljölagen för att öka bemanningen, vilket gav visst resultat, men fortfarande är situationen inte tillfredsställande.
– Vi inom SKTF funderar på att avsätta fast facklig tid till någon socialsekreterare för att själva utreda arbetssituationen inifrån, säger Bengt Björkman.
