I år är det 40 år sedan Swedbank började göra ”Fickekonomen”, en ekonomisk faktasamling för hushållen. Det firar de genom att ge ut rapporter i serien ”Hushållens ekonomi under 40 år, 1971 – 2011”. Den första rapporten handlar om hushållens inkomster och ersättningar och är sammanställd av Maria Ahrengart, ekonom på Swedbanks Institutet för Privatekonomi.

För fyrtio år sedan var samhällets försäkringsstöd tänkt att skydda folk så att ingen skulle få sin ekonomi förstörd under perioder av sjukdom eller arbetslöshet. Fortfarande idag utgår försäkringsskydden formellt från inkomst, men i praktiken har de gått från att vara ett inkomstrelaterat skydd till att snarare ha karaktären av ett lägre grundskydd. Principen att ersätta inkomstbortfall har helt enkelt försvagats vartefter, ända sedan systemet med sjukpenninggrundande inkomst infördes 1974.

– Om man jämför nivån på högsta sjukpenning 1974 med dagens nivå ser man tydligt hur inkomstbortfallsprincipen har försvagats. Högsta sjukpenning 1974 skulle motsvara 1 272 kronor idag om beloppet hade följt inkomstindex. Det är nästan dubbelt så högt som dagens belopp på 682 kronor, säger Maria Ahrengart.

Färre sjuka, fler arbetslösa

Samtidigt som ersättningarna har försämrats har den andel av befolkningen som får sjukpenning minskat, från knappt fem procent (1971) till knappt 2 procent (2009). Men den andel av befolkningen som får ersättning vid arbetslöshet har däremot ökat med motsvarande siffror, från två till nästan fem procent.*

Ökningen gäller trots att färre är medlemmar i a-kassan idag. I mitten av 1970-talet var ungefär 70 procent av arbetskraften med i någon a-kassa, och det blev fler och fler fram till 2006, då 83 procent var med i a-kassan. Men efter den borgerliga regeringens kraftiga höjning av a-kasseavgifterna har siffran minskat till 67 procent år 2010. Det är därmed färre som är med i a-kassan idag än någonsin tidigare.

Urholkning av flera skäl

Att ersättningsnivåerna i försäkringsskydden har urholkats beror både på politiska beslut och på hur ersättningarna har varit konstruerade. Dels har politikerna faktiskt sänkt ersättningsgraden och dels är ersättningsnivåerna kopplade till prisutvecklingen, inte löneutvecklingen. Till exempel har både sjuk- och föräldrapenningen ett maxbelopp som är kopplat till prisbasbeloppet. (Maxersättningen vid arbetslöshet har ingen automatisk uppräkning alls mellan åren.)

Det innebär att eftersom lönerna i genomsnitt har ökat mer än priserna, har maxersättningarna inte hängt med. Det har gjort att fler och fler har fått ut en allt mindre del av sin lön i ersättning när de blivit sjuka eller föräldralediga.

Förutom sjuk- och a-kasseersättning har även andra stöd urholkats med tiden, men då helt på grund av politiska beslut. Underhållsstödet till ensamstående föräldrar har till exempel bara höjts en enda gång sedan 1994. Högsta inkomstnivå för att få fullt bostadsbidrag höjdes senast 1996. När reglerna för bostadsbidrag ändrades under 1990-talet ledde det dessutom till att antalet hushåll som fick bostadsbidrag sjönk till hälften på ett par år.

– Barnbidraget går mot strömmen och räcker faktiskt till mer idag än för 40 år sedan. 1971 var barnbidraget 700 kronor per månad, uttryckt i 2011 års penningvärde. Dagens barnbidrag på 1 050 kronor innebär alltså en nivåhöjning, säger Maria Ahrengart.

Fler trender Swedbank pekar på i rapporten är att ersättningarna från socialförsäkringen har blivit mer anpassningsbara och/eller individualiserade. Föräldraersättningen kan nu tas ut i delar av dagar, och den enskilde förväntas sköta en del av pensionens förvaltning själv.

* Siffrorna räknas i helårsekvivalenter, vilket betyder att de har räknat ihop folks ersättningar till fulla ersättningar per helår. Till exempel: fyra personer som fått a-kassa för heltidsarbetslöshet i tre månader var räknas ihop = en helårsekvivalent.