Evin-fängelsets ledning i Teheran hindrar fortfarande den fängslade människorättsadvokaten Nasrin Sotoudeh, att träffa sina barn och sin make. Senast fick de ett kort besök genom ett kabinfönster. Maken Reza Khandan, har meddelat media att familjen gick till Evin i söndags, en allmän besöksdag hos de fängslade kvinnorna. De var lovade ett besök i besöksrummet, enligt Khandan. Men istället informerades de om att just deras familj får träffas på onsdagar istället.

– Vi gick ditt igen på onsdagen och efter fyra månaders besöksförbud fick mina barn bara se sin mor genom kabinglaset. Vår lilla son kysste det smutsiga glaset istället.

Anledningen till besöksförbudet är att hon vägrar bära den heltäckande slöjan (chador) som fängelsemyndigheten nu kräver av alla fängslade kvinnor vid familjebesök. För att förklara varför hon inte går med på att bära denna slöja, som inte är obligatorisk enligt lagen, har hon skrivit ett brev till sina två barn. Detta är ett utdrag ur hennes brev:

”Mina kära barn, Mehrvaeh och Nima, ni vet väl hur mycket jag älskar er. Jag önskar er lycka och framgång, liksom alla andra förälder gör för sina barn och därför sätter jag er först i varje beslut som jag fattar. Man måste ta hänsyn till barnens bästa i varje beslut. Att kunna träffa er är ytterst viktigt för mig. Jag lider av att inte ha kunnat krama er på flera månader. Det är smärtsamt att inte kunna höra era röster.

Mina älskade barn, mitt agerande kommer att dömas av er en dag, oavsett om jag vill det eller inte. Det är därför att jag vill förklara så att ni förstår varför jag gör som jag gör. Jag kommer inte att tillåta dem (fängelsemyndigheten) att ta mig till besöksrummet i en klädsel som de tvingat på mig. Jag väljer i så fall hellre att förvägras att träffa er under mitt hela fängelsestraff än att tillåta dem att behandla mig på det sättet. Jag tillåter dem inte att tvinga mig att bära mer slöja än lagen kräver i detta land, bara för att jag är deras fånge.

Mina kära, för många år sedan antogs en lag i vårt land som tvingade alla iranska kvinnor att bära slöja. Alla kvinnor, oavsett om de trodde på slöja eller inte, skulle täcka sig, fastslog denna lag. Om kvinnor inte gör detta straffas de enligt lagen. Nu hävdar fängelsemyndigheten att eftersom vi är deras fångar, måste vi vara mer täckta än andra kvinnor i samhället. Även om en sådan standard inte har fastställts genom lagen. I själva verket är de politiska fångarna och samvetsfångarna undantagna från att bära en fängelsedräkt enligt lagen…”