Makt, över- och underordning är det viktigaste perspektivet, såväl inom en hbt-rörelse som mellan en hbt-rörelse och resten av samhället. Med detta som utgångspunkt hölls panelsamtalet ”Hierarkier, makt och ideal i hbt-världen – femininitet, maskulinitet och ’de andra’” på Pride Houses tak i tisdags.

Anna-Maria Sörberg modererade Maria Lönn, femmeaktivist, Carlos Diaz, projektledare och utbildare på RFSL och Fredrik Apollo Asplund, Mellanösternkorrespondent. När vi pratar kropp och sexualitet utgår vi ofta från att det är en fråga om personlig smak och individuell preferens. Vi tänder på något eller så gör vi det inte. Sällan ställer vi oss frågor om bakgrunden till vår specifika smak. Vi rannsakar inte våra begär och agerar som om de vore frikopplade från samhällets normer. Denna tendens återfinns överallt, inte minst inom gaykulturen.

– Jag blev intervjuad i en mediepanel häromdagen om det finns några hierarkier inom hbt-världen, sade Anna-Maria Sörberg i sin inledning.

– Det säger någonting om att det finns en naiv inställning att hbt-världen skulle vara en platt mekanism där vi alla håller varandra i händerna.

Fredrik Apollo Asplund berättade om hur han ställts inför sin egen sexuella orientalism och ignorans inför att förstå andra sätt att leva ut och definiera en sexualitet, som nyanländ i Syrien. De arabiska ord som används dagligdags för att benämna en annorlunda sexuell läggning är gamla skällsord som få vill bli förknippade med. Sex anses därtill många gånger vara en privatsak, något som sker bakom stängda dörrar och som är långtifrån en grund för en livsstil vare sig man är homosexuell eller heterosexuell.
– Jag kallar mig krånglig.