Myten om de rosa pengarna kallades ett seminarium som anordnades inom ramen för programverksamheten på Kulturhuset, under Pridefestivalen i Stockholm. Arrangörer var Vänsterpartiets riksdagsgrupp. I panelen, som leddes av Hans Linde (V), ingick Ulrika Westerlund, ordförande för RFSL, Shadé Jalali, likabehandlingsexpert i Unionen och George Svèd, enhetschef vid Diskrimineringsombudsmannen.

Moderatorn Hans Linde hänvisade till två undersökningar som har genomförts vid Linnéuniversitetet i Växjö.

Undersökningarna punkterar dels myten om att homosexuella skulle vara mer välbetalda än den heterosexuella befolkningen dels påvisas att homosexuella, eller snarare personer med intresse för HBTQ-frågor, diskrimineras vid rekryteringar.

Bortsett från ett par små felkällor, vilka Georg Svèd påpekade, som att bi- och transpersoner inte ingick i studien och att parkonstellationerna inte var riktigt jämförbara mellan homo- och heteropar i undersökningen var resultaten intressanta. Den ena undersökningen visar att bögar tjänar 10 – 15 procent mindre än heterosexuella män. Skevheten uppvägs inte av att gruppen lesbiska är något överrepresenterade bland kvinnor i chefsställning, i jämförelse med gruppen heterosexuella kvinnor.*

Pride-volontärer ratade

I en andra undersökning hade man studerat svarsfrekvensen mellan fejkade jobbansökningar där man på punkten ”intressen” hade uppgivit ideellt arbete inom Röda Korset och ideellt arbete med Stockholm Pride.

– De som hade uppgivit ideellt arbete med Pride fick påtagligt mycket färre återkopplingar än de som uppgav att de var hängivna Röda Korset, refererade Hans Linde.

Varken Diskrimineringsombudsmannen eller Unionen har hittills inte fått in några anmälningar om lönediskriminering på grund av sin HBTQ-tillhörighet, vilken i och för sig kan innebära ett mörkertal.

Att volontera på Pride är inte meriterande när man söker jobb. Arbetsgivarna gillar
frivilliga Röda Korsarbetare bättre.
Foto: Charlotte Haider

Vanlig diskriminering

Vid DO är det däremot relativt ofta som man får ta emot ”vanliga” diskrimineringsfrågor, som att öppet homosexuella inte har fått en tjänst de har sökt eller att de har trakasserats på arbetsplatsen.

Georg Svèd sa också att runt en fjärdedel av homo- och bisexuella inte vågar, kan eller vill vara öppna med sin sexuella läggning och/eller könsidentitet på jobbet.

Shadé Jalali, likabehandlingsexpert i Unionen, hänvisade till en undersökning som hennes förbund har gjort bland medlemmar på hemsidan QX (mötesplats för framförallt HBTQ-personer).

Oacceptabel siffra

– På frågan om HBTQ-tillhörighet medförde särbehandling på jobbet uppgav 5,6 procent att de hade upplevt det. Det kan låta litet i relation till att 83,2 procent inte hade upplevt det. Men 5,6 procent är många, det är 56 personer av 1000. Tillsammans med de 12,2 procent som uppgav att de inte visste om de var särbehandlade eller ej, är siffran hög. 16,8 procent som antingen är eller inte vet om de är särbehandlade är en oacceptabel siffra, sa Shadé Jalali.

Georg Svèd från DO inflikade att myten om rosa pengar, som framförallt råder i marknadsförings- och reklamkretsar, grundar sig på fördomar i dessa branscher.

– När begreppet myntades avsågs nog mest att homosexuella män kunde förmodas vara en köpstark konsumentgrupp. De var DINKs, det vill säga hade dubbel inkomst och inga barn. Bögarna ansågs mer benägna att spendera mycket pengar på resor, nöjen och livsstilsprodukter.

Lesbiska, som ingår i den traditionellt sett sämre betalda gruppen ”kvinnor” var inte lika intressanta. Inte heller bisexuella eller transpersoner, enligt Georg Svèd.

Vantolkning av konsumentmakt

Ulrika Westerlund från RFSL är skärrad över fenomenet och myten Rosa kapital.

– Det är klart att gruppen välbeställda finns bland HBTQ-personer, precis som det finns rika och fattiga bland heterosexuella, sa Ulrika Westerlund och påminde om ordet intersektionalitet.

Men det hon framförallt vänder sig emot är att HBT-personer ska konsumera sig till tolerans, genom att befolka myten om de Rosa pengarna.

– Det ligger i tiden att prata om konsumentmakt. I det här fallet betyder det att vi inom HBTQ-gruppen ska frångå det strukturella ansvaret för tillhörighet till gruppen och istället bli starka som enskilda konsumenter, la Shadé Jalali till.

*OBS i statistiska beräkningar baseras den procentuella siffran på respektive grupps storlek. Det finns alltså storleksmässigt fler heterosexuella kvinnliga chefer, men vid en jämförelse med vardera grupperna hetero- och homosexuella är förekomsten av chefer större i gruppen kvinnliga homosexuella.